Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Alexander, 18: "Varit en jävligt tuff resa"

Alexander Younan berättar hur han, som assyrirer, mötts av rasism på sin väg till det svenska ishockeylandslaget Småkronorna. Foto: Kristoffer Ruckemann.

Det här är Alexander Younan.

Han är 18 år gammal, back i Småkronorna – och historisk. Aldrig tidigare har en assyrier spelat ishockey på högsta nivå.

Hur han blivit bemött? Med rasism.

– Det har varit en jävligt tuff resa, säger Younan.

Bristen på mångfald är ett av svensk ishockeys absolut största problem och nu väljer förbundet att agera kraftfullt.

Första draget: 200 000 personliga brev ska skickas ut över hela landet.

Det räcker egentligen med att skrapa på ytan för att se problemet.

Titta på lagbilderna från Tre Kronors senaste stora mästerskap och du kommer att hitta blott två spelare med invandrarbakgrund: Daniel Rahimi (pappa från Iran) och Johnny Oduya (pappa från Kenya).

Bläddra sen igenom lagbilderna från fotbollslandslaget och du kommer att mötas av en helt annan mångfald. Intill Zlatan Ibrahimovic (mamma från Kroatien, pappa från Bosnien) hittar du bland andra Jimmy Durmaz (mamma från Libanon, pappa från Turkiet), Erkan Zengin (mamma och pappa från Turkiet), Martin Olsson (mamma från Kenya) och Isaac Kiese Thelin (pappa från Kongo-Kinshasa).

 

Svenska landslagets startelva i EM-kvalet mot Österrike 2014. Foto: Andreas L Eriksson
Ibrahimovic, Zengin och Durmaz jublar efter 1--målet i EM-kvalet mot Österrike 2014. Foto: Joel Marklund
Daniel Rahimi. Foto: Simon Hastegård
Johnny Oduya. Foto: Andrew A. Nelles

 

 

Svensk ishockey har under många år haft stora svårigheter att rekrytera ungdomar med invandrarbakgrund och när nu antalet licensierade ishockeyspelare i Sverige minskar blir situationen än mer alarmerande.

Behnaz Bahabozorgi Foto: Privat

Generalsekreteraren Tommy Boustedt kallar det för en av de mest prioriterade frågorna för svensk ishockey, och tack vare Behnaz Bahabozorgi – kvinnan som banade väg för damhockeyn i Sverige – har nu bollen satts i rullning.

Hon är projektledare för förbundets nya kommitté som ska arbeta för ökad mångfald i våra ishallar.

– Jag vände mig till förbundet på eget initiativ och fick i uppdrag att sätta ihop en arbetsgrupp för att jobba med den här frågan, säger Bahabozorgi.

– Vi är sju personer just nu. Men vi vet att det kommer ta tid innan vi får se förändring på allvar.

Hon förklarar:

– Jag kommer ihåg när jag började med damhockeyn, det är jättesvårt att omvända samhällets bild. Det finns några dinosaurier som tycker att det ska vara män som håller på med ishockey och det ska vara vita män. Den bilden finns fortfarande kvar, incementerad.

 

"Hur ska man veta vad kärleksmums är?"

 

Tommy Boustedt beskriver det som att förbundet har satt in en stoppsladd.

Det fungerar inte att harva på i samma spår som tidigare – allting måste omvärderas.

– Ett exempel: Om man är med i en svensk idrottsförening, då kanske föräldrarna ska baka några såna här kärleksmums och sälja på matchen, och korvlådor och bingolotter. Det är så inmatat i den svenska idrottsrörelsen, men vi kan liksom inte bara tugga på med det där, säger Boustedt och fortsätter:

– För hur ska man veta vad kärleksmums är, om man kom till Sverige för ett år sen? Och jag menar, alla kanske inte gillar att hålla på med griskorvar? Vi behöver lära oss och tänka till.

De första insatserna från Behnaz Bahabozorgi och hennes arbetsgrupp har varit att:

1) Ta fram översättningar på delar av förbundets informationsmaterial, för att göra sporten mer lättillgänglig för invandrare.

2) Spela in videohälsningar med spelare av annan etnisk bakgrund där de pratar på sitt modersmål.

3) Lyfta fram klubbar och initiativ i hockey-Sverige som anses vara "goda exempel".

 

Förbundet har pekat ut fem projekt som "goda exempel" i arbetet för mångfald

VÄNNÄS STÖD TILL JAFARI

Vännäs, Västerbotten: Hussein Jafari kom till Sverige från Afghanistan som 15-åring – och blev helt uppslukad av ishockeyn. Två år senare får han nu träna med hockeygymnasiet i Vännäs, trots att han alltjämt ligger långt efter många av de andra spelarna. Förbundet hyllar Vännäs HC för hur de tagit emot Jafari och hjälpt honom in i sporten.

 

DJURGÅRDENS ARBETE I HUSBY

Husby, Stockholm: Djurgårdens IF och Stockholms Stad har tillsammans med CCM Hockey startat projektet "Ishockey för alla". I invandrartäta Husby har man bidragit med 50 par skridskor och hjälmar som finns att låna och tre gånger i veckan finns möjlighet att bekanta sig med ishockeyn, med hjälp av utbildade ledare.

 

SUNDINS LÄGER I SOLLENTUNA

Sollentuna, Stockholm: I vintras arrangerade legendaren Mats Sundin, i samarbete med CCM Hockey och Sollentuna kommun, ett tvådagarsläger för barn som varit i Sverige i max ett år. Det kallades "Hall of Fame camp". Alla deltagare fick egen utrustning som de kunde behålla efter lägret och coach på isen var alltså Sundin själv.

 

HOCKEYSKOLAN I ANGERED

Angered, Västra Götaland: Över 90 procent av alla ishockeyspelare i Sverige är män. Göteborgs HC jobbar nu för att få in fler kvinnor i sporten. Genom ett samarbete med Vättleskolan i Angered tillåts tjejer testa på sporten på skoltid – och projektet har blivit en succé. Många av tjejerna har valt att fortsätta med ishockeyn. Flera av dem har invandrarbakgrund.

 

NYA ISHALLEN I ROSENGÅRD

Rosengård, Skåne: En av nycklarna för att öka mångfalden är att ta ishockeyn till invandrartäta områden. Och den 1 mars invigdes en helt ny arena mitt i Rosengård. Under uppstarten har man även erbjudit "prova på-aktiviteter" för att bjuda in nya människor till sporten. Ishockey-VM för damer hölls också i Rosengårds Ishall.

 

Tommy Boustedt berättar också att runt 200 000 brev ska skickas ut i landet, adresserade till barn födda 2008, 2009 och 2010.

– Det är ett personligt brev, där de blir inbjudna till den närmaste klubben i förhållande till adressen. Det här brevet går ut till alla ungar, inte bara de av annan etnisk bakgrund, men på baksidan kommer det att finnas en översättning på fyra olika språk, säger Boustedt.

– Och varje brev kommer vara unikt, för det kommer att vara en matchtröja avbildad där med just den här ungens efternamn på ryggen.

Han är övertygad om att arbetet som nu har inletts kommer att ge resultat i framtiden.

– Vi gör inte det här för att vara politiskt korrekta eller hyggliga på något sätt, utan för att vi tror att vi kan utveckla vår verksamhet på det här sättet.

De vill ha in nya impulser, möta nya människor och ja, aktivera hela den folkgrupp som de tidigare missat.

– Om vi lyckas med det här arbetet kommer vi på sikt att få många landslagsspelare med icketypiskt svenska namn, om du förstår vad jag menar. Det vore jätteroligt. För där har ju fotbollen gjort en mycket bättre resa än vad vi har gjort.

 

Alexander Younan i landslagströjan. Foto: Pic-Agency Sweden

 

 

HV 71-backen Alexander Younan, 18, är på sätt och vis en symbol för att svensk ishockey redan nu är i förändring – även om det går långsamt.

Younan är assyrier och han bryter just nu barriärer när han är med Småkronorna på JVM i Schweiz. Aldrig tidigare har en assyrier spelat ishockey på den här nivån.

– När jag först fick höra att jag var historisk förstod jag inte riktigt vad det innebar. Sen har det börjat sjunka in och nu känns det hur bra som helst, säger Younan.

– Jag är väldigt stolt över det här och hoppas så klart kunna inspirera andra assyrier till att satsa på ishockey. Jag vill visa att det går att ha ett annorlunda efternamn och ändå lyckas.

Men han hade mycket väl kunnat bli fotbollsspelare. Pappa Namir, som är född i Irak, ville gärna att sonen skulle satsa på fotbollen. Det är nämligen den stora sporten bland det assyriska folket – med förebilder som Kennedy Bakircioglü (mamma och pappa från Turkiet), Sharbel Touma (mamma och pappa från Libanon) och tidigare nämnda Jimmy Durmaz.

 

"Jag har Stefan att tacka för mycket"

 

Varför det blev ishockeyn? Det är Stefan Örnskogs förtjänst. HV 71-legendaren, som var med och vann OS-guld i Lillehammer 1994, tränade Younan ända från åtta års ålder och inspirerade honom att satsa på hockeyn.

Stefan Örnskog Foto: Calle Jismark

– Han var ingen supertalang när han var yngre, märktes väl inte så där jättemycket. Men han hade ett inre driv. Och det är det som har tagit honom dit han är i dag, säger Örnskog.

– Jag har Stefan att tacka för mycket, säger Alexander Younan, som redan nu har börjat sprida lite hockeyfeber hos det assyriska folket.

Pappa Namir berättar:

– Ja, vi har fått hälsningar från olika delar av världen. Många assyrier är idrottsfanatiker och man tycker det är roligt att vi nu har en kille som spelar ishockey på högsta nivå.

Alexander Younan med pappa Namir Foto: Kristoffer Ruckemann

 

Vägen till toppen är tuff för alla unga ishockeyspelare, men Alexander Younan upplever att det blir ännu tuffare om man har invandrarbakgrund.

Anledningen? Rasism.

– Det har varit en jävligt tuff resa. Det har inte varit lätt att vara utlänning och spela hockey, säger Younan.

Men det handlar inte främst om verbala påhopp på isen, som vi kunnat läsa om vid flera tillfällen under de senaste åren, utan i stället om inställningen hos tränare.

– Jag vill inte peka ut någon speciell, men det har varit många tillfällen då det känts som att man inte konkurrerar på samma villkor som svenskarna. Att man inte får samma chanser, att de hellre väljer någon annan. Och att det beror på den bakgrund man har och att man har det här efternamnet.

– Som utlänning måste man kriga hårdare än alla andra, för i vissas ögon är man alltid andravalet.

Han förklarar vidare:

– I början av min karriär var det inga problem. Men i tonåren började jag märka av det mer och mer. Det är klart att det har varit väldigt jobbigt.

Alexander Younan avslöjar samtidigt att han nu kommer att lämna HV 71 för att gå vidare i karriären. Han har erbjudanden både från andra SHL-klubbar och från lag i juniorligan i Nordamerika.

– Vi får se vad det blir. Jag kommer att ta ett beslut nu när jag kommer hem från JVM.

 

LISTA: Fem rasistskandaler i svensk hockey.

 

Under de senaste åren har svensk ishockey skakats av en rad rasistskandaler.

Vi har bland annat kunnat läsa hur Luleås sportchef Lars "Osten" Bergström påståtts ha skrikit "negersvin" till motståndaren Yared Hagos och hur Färjestads Martin Sevc kallat Daniel Rahimi för "jävla zigenare".

Hur situationen ser ut i dag? SPORT-Expressen har varit i kontakt med spelare, ledare och agenter knutna till SHL, som alla har tillåtits tala under anonymitet. De förklarar att rasismen finns kvar.

Den är inte alltid så tydlig, men den finns där.

– Spelare skriker väl inte saker på samma sätt som förut, men det förekommer fortfarande rasistiska kommentarer där ute på isen, säger en av dem.

– Många gånger tror jag att spelarna själva inte inser att det de säger faktiskt är rasistiskt.

En annan berättar:

– Vissa spelare är fortfarande väldigt utsatta. Det vet jag. Jag känner en spelare som får höra att han är en "jävla neger" i mer eller mindre varje match. Men det här är ingenting som man direkt pratar om, av någon anledning låter man det passera.

 

"Det är bara nolltolerans"

 

Behnaz Bahabozorgi är inte förvånad. Hon har själv mött rasismen på nära håll ute i landets ishallar.

– Det var en ungdomsledare i en större förening som frågade mig vilket land jag kommer ifrån. Jag svarade Iran. Då sa han: "Jaha, det är där man bor i träd och äter bananer?" Då undrar man vad det är för värderingar man lär ut till ungarna i den klubben...

– Rasismen finns kvar. Och den finns i stora etablerade föreningar i hockey-Sverige.

 

Tommy Boustedt blir hård i tonen så fort rasism kommer på tal.

Tommy Boustedt Foto: Carl Sandin / Bildbyrån

Han dundrar:

– Där ska vi inte bedriva något mjukt påverkansarbete, utan det är bara nolltolerans som gäller. Nolltolerans! Förekommer det rasism ska det anmälas – både till polisen och till vårt eget bestraffningssystem. Vi ser allvarligt på det. Vi vet att det finns ett antal människor som tycker annorlunda, men det behöver vi inte acceptera inom ishockeyn.

Nyckeln för att få bort rasismen? Att öka mångfalden.

Om vi får in fler personer med invandrarbakgrund bland spelare, tränare, klubbledare, fans och arenapersonal så kommer rasismen att kvävas.

Det är Behnaz Bahabozorgi säker på.

– Till slut kommer bakåtsträvarna inte att kunna värja sig, utan de får antingen acceptera läget eller lämna föreningen, säger hon.

– Men det här är ingenting som kommer att ske över en natt. Det kommer att ta tid. Först om 10, 15, 20 år kommer vi att se de stora förändringarna.