Adam Johansson
”För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?”
Så skrev, så sjöng, Timbaktu i sin jättehit >>The botten is nådd<< från 2003.
Och nog är det en rätt passande signaturmelodi för Brynäs IF anno 2020/2021.
Alla vet ju hur Brynäs mått.
Den som inte har hunnit registrera det har antingen sovit under en sten sedan pandemin slog till, eller är helt enkelt inte intresserad av sporten som spelas på fruset vatten.
Ingen kunde slita sig ifrån dokusåpan Brynäs IF i våras, katastrofen utspelade sig framför öppna ridåer och i den efterföljande krishanteringen var Gävleklubben förlamande svaga.
Men att älta det förgångna har andra gjort.
Brynäs har i stället velat prata om nuet, så då gör vi det.
Inför premiären mot Frölunda var det en enda fråga som hängde över läget från Sätraåsen: ”Hur mår man – egentligen?”.
En match (än mindre en premiär) säger något om var ett lag kommer placera sig i SHL-tabellen när allt ska sammanfattas i mars. Brynäs har ju vunnit premiärer i Göteborg förr men ändå traskat runt i ligans bottenträsk.
Därför ska tre poäng mot ett revanschsuget Rönnberg-gäng inte firas för glatt av alla brynäsare. Det vore rent ut sagt dumdristigt, för Frölunda kom inte upp i normal kapacitet heller.
Fast alla svartgulröda har saker att skåla för.
Två spelare symboliserar förändringen
Länge såg den här tillställningen ut att målas i Frölundas färger. Joel Lundqvist var sådär Joel Lundqvist-tung, Ryan Lasch såg finurlig ut, Simon Edvindsson snurrande runt likt en konståkare ute på isen och en pånyttfödd Jacob Nilsson gjorde mål på ett sätt som säger väldigt mycket om var den killen befinner sig mentalt.
Färjestads-Nilsson kan vi glömma nu.
Frölunda-Nilsson är här.
När han med nordamerikanskt ”allt-är-möjligt-självförtroende” stöter in en puck, likt en biljardspelare, från bakom förlänga mållinjen förstår man att Frölunda är platsen Jacob Nilsson ska vara på. Här kan han slutligen bli den spelare Färjestad en gång i tiden värvade honom för.
Det 2-0-målet från Nilsson förvånade nog alla, men det var logiskt sett till hur spelbilden såg ut. Där och då var det Frölundas match.
Ingenting talade för Brynäs.
Att Manners manskap ändå står här med en seger efter ordinarie tid skvallrar om att finländaren lyckats justera en hel del av det som felade förra året.
Alla i Brynäs har pratat om ”mår du bra, då spelar du bra”.
Och nog spelade Brynäs bra.
Inga huvuden hängde efter 2-0, något som jämnt och ständigt hände förra säsongen, i stället var laget fast bestämt på att göra match av det här.
Ishockey handlar mycket om vilka signaler man skickar ut.
Helst vill du sända ut falska till motståndarna, och positiva, stärkande till dina lagkamrater.
Brynäs såg i långa stunder ut som ett harmoniskt, uppmuntrande lag där alla jobbade som en kontrollerad enhet över hela banan. Laget satt ihop. Det gjorde man inte ifjol.
Då var det självförtroendekris och ett tafatt, utspritt manskap där spelare försökte göra det på egen hand.
Två spelare som symboliserar förändringen är Tom Hedberg och Anton Rödin.
Ynglingen Hedberg kunde ifjol spela smått och osäkert med pucken, kaptenen Rödin försökte göra allt och ingenting med en furiös vilja men glömde ofta bort att han hade lagkamrater.
Mot Frölunda vågade Rödin lita på sina egna, han släppte puck i rätt lägen, hittade nya ytor och såg inte lika ansträngd ut.
En pånyttfödd Hedberg vågade plötsligt utmana, hålla i pucken och agerandet vid 2-4-målet var ren och skär klass. Endast en spelare med självförtroende väljer den vägen framåt, spelar på det sättet.
Hedberg, Rödin & co ska ändå tacka en av få personer som är färska i det där omklädningsrummet: Veini Vehviläinen. Finländarens storspel höll siffrorna nere i första perioden och i slutet hindrade han Frölunda från att hitta en väg tillbaka in i matchen. Där verkar Brynäs ha prickat helt rätt, för fortsätter Vehviläinen spela lika storartat i fortsättningen kommer han inom kort nämnas som en av SHL:s bästa målvakter.
De lovande takterna visade han upp i premiären.
Drömvecka för Brynäs
En match är trots allt en match, Brynäsledningen får inte dra för stora växlar av den här trepoängaren. Det vore farligt, för det Brynäs visade upp mot Frölunda är väldigt litet värt om inte man lyckas systematisera uppträdandet över 52 omgångar.
Zoomar vi ut från det som händer på isen och i stället riktar strålkastarljuset mot kansliet vet vi att Brynäs IF har händerna fulla med en omorganisation som är en betydligt större puck än en enskild match.
Men, kanske var det här ändå veckan vändningen började för den hårt prövade föreningen.
I tisdags kom ett efterlängtat publikbesked, för ett par dagar sedan skrev Brynäs historia i och med anställningen av Erika Grahm som sportchef – det är första gången en kvinna basar över ett herrlag – och några dygn senare klår man Frölunda på bortaplan med ett tungt, uppoffrande spel.
Hur mår Brynäs just i kväll?
Rätt bra, tror jag.