Adam Johansson
Det var direkt förvånande att under tisdagsförmiddagen läsa att Brynäs kommer hissa Börje Salmings förtjänstfana till Gavlerinkens tak i februari.
Inte för att Börje Salming inte var en fantastisk hockeyspelare, det var han. En ännu bättre människa sägs det också, från de som kände honom bättre.
Förvåningen grundar sig snarare i varför Brynäs väljer att hylla Börje på det sättet i en match som redan var tillägnad honom och ALS-stiftelsen som är döpt i hans namn. Hade inte det räckt?
Ett fullsatt hus med stjärnfyllda lag, Tre Kronor-ikoner mot Toronto Legends, på isen och säkerligen hundratusentals, om inte miljontals, kronor till en stiftelse som behöver all exponering och stöd den kan få. Det har varit fint och nog värdigt.
Att nu låta en tröjhissning, en mycket omdiskuterad sådan, stjäla fokus från det känns allt annat än rätt.
Börje Salming förtjänar absolut sin plats i Brynäs historieböcker och han kommer i viss mån alltid vara förknippad med klubben vid Sätraåsen, men det ter sig ändå märkligt att en spelare som enbart spelade 81 matcher för föreningen, inte representerat klubben sedan 1973 och som faktiskt valde AIK efter 17 år i NHL ska förevigas i arenans tak.
30 år efter att han avslutat karriären – varför har det här inte skett tidigare i sådana fall?
Några månader efter hans död – är det här bara en PR-kupp eller en känslostyrd dikeskörning av Brynäs?
Jag förstår viljan att hylla den modigaste hockeysvensken vi haft. Han förtjänar ju det. Men kanske inte på det här sättet?
Och att döma av reaktionerna hos Brynässupportrar och andra verkar de flesta vara överens om att både tidpunkten och tröjhissningen i sig är direkt olämplig. Ingen med avsikten av att vara respektlös mot Börje, tvärtom.
De flesta verkar kunna hålla två puckar i luften samtidigt – att hylla Börje för den han var och det han stod för, men samtidigt förstå att det krävs andra CV-mässiga höjdpunkter för att ta plats i en av svensk ishockeys allra mäktigaste hockeyhallar.
Brynäs verkar däremot inte ha klarat av det.
Deras starkaste argument är att Börje genom sitt ambassadörsskap representerade Brynäs och jag kan absolut se deras poäng, men här får faktiskt Gävleklubben ursäkta: Börje var inte er i första hand, utan han var främst symbolen för svensk ishockey.
Pionjären och krigaren.
Den som gick först för att andra skulle kunna gå efter honom.
En mer passande hommage hade varit en staty utanför Globen eller att döpa en arena efter honom. Eller att låta omgång 21 i våra hockeyserier heta Börje Salmings omgång, så att vi för alltid skulle få anledning att på årsbasis minnas honom.
Det vi i stället kommer behöva förhålla oss till är en evig diskussion huruvida Brynäs gjorde rätt som hissade Börjes nummer 17. En fråga där man måste ta ställning kring Börje – och det känns tyvärr smutsigt och lite ovärdigt.
Hade inte Brynäs kunnat skona oss den debatten?