Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Adam Johansson

ADAM JOHANSSON: Frågan om Timrå måste ställas nu

Foto: PÄR OLERT / BILDBYRÅN

Det finns ingen mening att linda in frågeställningen längre, så det är lika bra att gå rakt på sak: 

Kan Timrå vinna guld den här säsongen?

Nu fnissade någon till. En och annan kanske till och med skrattade högt.

Timrå. Guld. Va?

Ha-ha-ha. 

Det här var ju klubben som tvingades kvala sig kvar i våras, som tippades på den nedre halvan inför säsongen. 

Inte kan de vara en guldkandidat?

Dröm vidare, Medelpad. 

Fast näe, det är nu hög tid att omvärdera bilden av Timrå. 

Tabelltrean Timrå som har seriens nästbästa poängsnitt. 

Ja, du läste rätt.

Det här är inget annalkande strykgäng som kommer behöva fajtas för att undvika negativt kval. De har redan nu samlat ihop en poängskörd, 40, som innebär att de endast behöver spela in 15-20 pinnar på de resterande 30 omgångarna för att kunna pusta ut. 

Det kommer Timrå klara av – kanske till och med innan 2022 är över. 

Så bra är det här laget.

Det börjar med Jacob Johansson, som varit SHL:s bästa och jämnaste målvakt sett till hela säsongen. Han har motbevisat varenda kritiker och Sam Hallam – det är läge att ringa nu.

Jacob Johansson är Tre Kronor-värdig. 

Och han är inte den enda i Timrås lag som håller landslagsklass just nu. 

Jonathan Dahlén har vaknat till liv senaste månaden och är just nu en av ligans formstarkaste forwards. Varenda offensiv aktion andas klass och i defensiv väg sliter han minst lika hårt som alla andra. 

Laget före jaget, ni vet.

Dahlén utgör också en tredjedel av den kedja som får anses vara ligans främsta för tillfället. Dahlén-Lander-Pettersson har skördat offer på varenda SHL-is sedan de sattes ihop och det går inte att hitta ett enda argument för att de kommer sluta dominera. 

Så, Timrå har alltså spets, matchvinnare och offensiva mönsterbrytare. 

Egentligen visste vi det redan innan säsongen startade.

Frågetecknen hängde som en blöt filt över andra andra delar i Timråbygget. Nämnde Jacob Johansson var som bekant ett orosmoln, backsidan och den oprövade ledarstaben två andra.

Hittills kvitterar Timrå ut högsta möjliga betyg på varenda punkt som ansågs vara bristfällig innan 22/23-säsongen startade.

Gröngölingen till sportchef, Kimmo Kapanen, har egentligen bara gjort ett stort drag på marknaden när han skeppade i väg Joey LaLeggia för att plocka in Joonas Lyytinen och Magnus Pääjärvi – ett beslut som hånades och ifrågasattes men som i dag uppfattas genialt. 

Lyckas Kapanen nu täcka upp skadehålet för Didrik Strömberg och identifiera en till kvalitativ back på marknaden har han gjort sitt för att Timrå ska kunna fortsätta vara slagkraftiga inför ett slutspel. 

På tränarbänken har huvudtränare ”Ante” Karlsson med sin stab också bevisat att de håller, att de kan strukturera upp ett grundspel som skänker både trygghet och poäng. 

Inget lag har vunnit fler matcher och inget lag har släppt in färre mål än Timrå i hela SHL. 

Det är kanske hela SHL-höstens mest förvånande rubrik. 

Och visst går det att peka på andra underliggande siffror som inte är lika smickrande, men som helhet presterar Timrå som ett topp sex-lag.

Är man där när grundserien sammanfattas, då är man med i guldsnacket. 

Särskilt i den här SHL-upplagan som är jämnare och tajtare än någonsin tidigare. 

Det är också därför frågan om Timrå som guldkandidat – notera guldkandidat, inte favorit – är legitim. 

Inte bara för deras egna kvaliteter och egenskaper, utan för att SHL i år bjuder in fler lag till att tampas om Le Mat-pokalen. 

Och det kan inte finnas ett enda SHL-lag som i dag tänker: 

Slutspel. Timrå. Munsbit. 

Tar sig Timrå dit – vilket allt talar för just nu – kommer inte en enda klubb vilja möta dem. 

Det, om något, gör att vi borde tala om Timrå som en rimlig SM-utmanare.