"Herregud, vilken erfarenhet"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Har en son tillsammans med Elisabeth Namn: Sven Tomas Gustafson Född: 28 december 1959. Familj: Frun Elisabeth och sonen William, 3 år. Bor: Hus i Uppsala. Meriter: OS-guld 5 000 meter 1984, OS-silver 10 000 meter 1984, OS-guld 5 000 meter och 10 000 meter 1988. EM-guld sammanlagt 1982. Bragdguldet och Jerringpriset 1988. Då: Världens bästa skridskoåkare. Nu: Föreläsare, ledamot av Sveriges olympiska kommitté.
Foto: ASSUR JENS

UPPSALA. Andra OS-hjältar höll sig till 

Fantomen eller den egna träningsdagboken.

Tomas Gustafson mötte Hemingway.

- Jag tänkte: Nä, för sjutton!

Det här är historien om Den gamle 

och ovalen.

Lets go for it! Tomas Gustafson, med de olympiska ringarna broderade på bröstet, knyter näven och ler. Han kunde lika gärna stått på en scen i Blomstermåla, Hultsfred eller Helsingborg, men utanför matsalsfönstret skymtar en frusen vik av Mälaren och under bordet leker sonen William. När skridskomästaren fått upp farten bläddrar han ledigt bland karriärens hållpunkter: - I maj 1979, 19 år gammal, åkte jag till USA. - Och i Calgary 1988, tio minuter innan jag skulle åka 10 000 meter, tänkte jag att... Det är proffsföreläsaren som talar. Årtal, namn, inspirationskällor - allt är analyserat och sorterat. Till vardags reser Tomas Gustafson landet runt och talar om personlig utveckling och gruppdynamik. Sedan 1994 har han träffat anställda från drygt 600 företag.

Ett par veckor innan vi ses har han varit i Holland, inbjuden av Exportrådet, och talat om "svenska naturbilder som jag tycker är starka, skogen, fjällen och isarna". Genast dök ett tv-team upp för att göra en intervju. - Där har jag status som skridskoåkare. Här hemma har jag i och för sig status som olympisk mästare, men den är lite diffus. Frågan är: Olympisk mästare eller Robinson-Kalle... var går gränsen? Kändis som kändis. Rätt gissat, familjen Gustafson är inte slavar under några dokusåpor. På övervåningen står en 14-tums-tv att kolla nyheter och sport på.  OS-hjältens status kunde å andra sidan varit lägre. Det har han märkt under besöken i Kanada tillsammans med frun Elisabeth, curlingstjärnan som tog brons i Nagano. - Där har du 1,2 miljoner curlare, det är helt fantastiskt. Folk dyker upp hela tiden: Oh, Mrs Gustafson, nice to meet you. Eller: Oh, Mrs Gustafson, I like your slide. Då går man där, några steg bakom, och är ingenting. Men jag kan ju skramla med medaljerna i fickorna. De skramlar högre än det mesta. Med tre guld är Tomas Gustafson en av våra största olympier. Men när han talar om sina erfarenheter från idrottskarriären kan det lika gärna handla om misslyckandet i Albertville. - Hela min personlighet sattes på spel i det läget. Han lämnade OS-byn 1992 som en fallen hjälte. - Besvikelsen efteråt, vad låg den i? Att konkurrenterna hade bättre förutsättningar? Nej - den låg i att jag inte gjorde mitt bästa. Varför gjorde jag inte mitt bästa? Ja, jag flydde nog lite från situationen. Och så blev jag litegrann en martyr. Det säger kanske något om mig själv. Jag kanske ville vara martyren. Han säger också: - Efteråt kan jag ändå känna: "Herregud, vilken erfarenhet."

Med distans till guldåren på 80-talet känns det förutbestämt att Tomas Gustafson så småningom skulle försörja sig som föreläsare. Eller inspiratör, som han själv säger. Som idrottsman var han hela tiden öppen för nya idéer, nya sätt att träna och tänka.  Intervjuer gav han helst i skogen för att det var en inspirerande miljö. Efter sitt andra guld i Calgary deklamerade han en egen dikt på engelska. - Jag hade skrivit den under en period då jag kände mig lite distanserad. Jag strävade efter friheten som idrotten gav mig, men kände samtidigt att friheten kunde bli ett fängelse. Nä, Tomas Gustafson var ingen idrottsman i mängden.

I slutet av 70-talet lärde han känna Eric Heiden och blev inbjuden att träna med de bästa amerikanerna. Det blev ett möte med en annan attityd, en uppfriskande kulturkrock: Lets go for it! För sjutton! - Heiden var solklar med sina mål. Jag kommer ihåg att en journalist frågade honom: Eric, whats your goal? Svaret kom snabbt. Smack! Upp med fem fingrar i luften. Det var fötterna på jorden, och samtidigt: Im going for five gold! Följande vinter, i Lake Placid, blev Eric Heiden tidernas största vinterolympier. Tomas Gustafson behövde ytterligare några år för att nå toppen. - Jag blev imponerad av amerikanerna. Man tränade, helt enkelt. Det fanns inget dåligt väder, inga ursäkter. Men det blev för mycket. Energin fanns - men sen har man ju också hälsenor, senfästen, ryggmuskler... Kroppen orkar inte hur mycket som helst. Från Eric Heiden fick han attityden. Tränaren Hans Naess från Trondheim hjälpte honom att hitta balansen, att det var okej med vila efter tre veckors hård träning. Lars-Eric Uneståhl, pionjär inom mental träning, hade tidigare utrustat honom med ljudband för avslappning. - För mig var det lika viktigt som att köra spänst- eller konditionsträning. Resultaten kom omedelbart, med världsrekord på Bislett 1982: - Pang, bom! Jag var redo för seger. Nästa inspiratör var regissören Kjell Grede, som under en föreläsning slog fast att de flesta människor strävar efter att ha kontroll. - Då kände jag: Ja, precis. Jag hade mina träningsprogram inrutade, jag visste precis vad jag skulle göra. Men resultatet av denna kontrollsträvan är att man får tråkigt. - Gredes uppföljning till det här var icke-kontroll. Han sa: Bedriften - prestationen utöver det vanliga - utförs alltid utanför kontrollområdet. Jag kände ett rus genom kroppen när han sa det. - När det är dags för prestation handlar det inte om att åka omkring och tänka på hur man ska lyfta högerfoten i kurvan. Det sitter i ryggmärgen. Vad gör vi? Jo, vi utnyttjar inspirationen.

Han hittade den i naturen, under fjällturer eller sugande intervallpass i Vilstaskogen utanför Eskilstuna. Men också under en kurs i amerikansk litteraturhistoria 1986. Där mötte han Ernest Hemingway. - Jag hade haft en ganska tuff period i mitt liv. Jag hade gett upp litegrann. Efter OS-guldet på 5 000 meter i Sarajevo 1984 hade Tomas Gustafson haft svårt att motsvara förväntningarna. Få trodde att han skulle kunna upprepa bedriften i Calgary 1988. - När jag kom i kontakt med Den gamle och havet tänkte jag: Nä, för sjutton! Låt den store Nobelpristagarens ord vara gällande även i din verklighet. I boken låter Hemingway Santiago, fiskaren som kämpar med den väldiga svärdfisken, utbrista: En människa kan tillintetgöras men inte besegras. Fortsättning på nästa uppslag

Tomas Gustafson minns: - Jag var nedbruten - men besegrad...? Nej, jag hade en strävan efter 10 000-metersguldet i Calgary. - Det kan låta lite patetiskt att hålla på och lura sig själv på det sättet. Hemingway pratade väl inte om skridsko? Men så länge glöden finns där, så... Hemingway inspirerade honom även att skriva själv. Det blev berättelser om skridskoåkaren Tom och hans vedermödor i Vilstaskogen, Tomas Gustafsons svar på mästarens självbiografiskt färgade noveller om Nick Adams i Michiganskogarna. - Jag skrev en bok sedan där jag lyfte in vissa avsnitt. Jag vet att Mats Olsson på er redaktion gjorde ner det där fullständigt, men det spelar ingen roll för mig. Jag skrev om träningspass ute i skogen där jag känt den här fantastiska kraften runt omkring mig. Jag skrev direkt när jag var klar med passet: "Tom kämpade i skogen för att bli snabbare... Tankarna jobbade frenetiskt, max, max, max..." På sensommaren före OS i Calgary dröjde han sig kvar några dagar extra efter ett träningsläger i Jämtlandsfjällen. Han packade midjeväskan - två mackor, chokladkaka, kamerahus med objektiv - och gav sig ut på en fem mil lång löptur. Drygt 14 år senare sammanfattar han hur han kände sig med ett enda ord: - Stark! Sedan: - Det handlade inte om tid, inte om fart - bara om att njuta av att vara stark, av att vara ute i den här fantastiska naturen. Jag ville också visa för min coach, Per-Arne Nilsson från Uppsala, att jag inte bara snackade utan också var redo för det. Tio minuter före guldloppet på 10 000 meter i Calgary var det fjällturen i Jämtlandsfjällen han hade i tankarna. Numera hämtar Tomas Gustafson kraft under helgernas långfärdsturer på skridsko. Helst tillsammans med familjen, Elisabeth och William. Medan vi pratar hjälps far och son åt att lägga ett pärlmönster på en platta. Hur är du som pappa? - Det får du nog fråga honom. William, är jag en bra pappa? Nu måste du svara. Är jag en dålig pappa? - Nä. - Har vi kul? Ja, vi har nog kul tillsammans. Vi åkte skridsko i förra veckan. William var jätteduktig. Fast mamma är bättre än pappa på att åka skridsko, säger han. Jag sa att pappa var bäst i världen en gång i tiden. Fast mamma var ändå bättre. Huset, beläget i utkanten av Uppsala, är ett renoveringsprojekt. Han berättar att de gör det mesta arbetet själva. Pekar, förklarar. - Du ser rören där borta, de som sticker upp ur listen. Dem är vi lite nöjda med. Köket är färdigt, men ute i hallen väntar en toalettstol på montering. Senare ska han bygga en trappa ner till källaren. Lets go for it. - För sjutton, säger Tomas Gustafson. ÖSTERMALMS IP, STOCKHOLM. Eric Heiden, Kjell Grede och Ernest Hemingway  tre personer som inspirerat Tomas Gustafson. Sökandet efter inspiration gick som en röd tråd genom hans karriär som skridskoåkare. Nuförtiden jobbar han med att inspirera andra, som föreläsande konsult.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.