Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Helylle är värdelöst"

Anders Kristiansson försvann till Belgien efter det att han 1996 tvingats avgå som förbundskapten i volleyboll. 1997 tog han Maaseik till Champions League-final.
Framgångsrika och ifrågasatta. Nu verksamma lite vid sidan om det svenska rampljuset. SPORT-Expressen har sökt upp några av de senaste decenniernas största tränarprofiler.

FAKTA

Anders Krisiansson

Sågs senast:
I februari 1996, då han efter kritik från tre landslagsspelare tvingades lämna jobbet som sportchef och förbunds-kapten i Svenska volleybollförbundet.

Känd för:
Förde Sverige till ett OS, två VM och fem EM under sina 20 år som förbunds-kapten.
Höjdpunkten var EM-silvret på hemmaplan 1989.
Dessutom 14 SM-guld med Lidingös herrar och 12 SM-guld med Sollentunas damer.

Hittad:
I en volleybollhall i Belgien, där han år efter år leder sitt lag Noliko Maaseik till framgångar.

MAASEIK. Ofta får han frågan: – Vad har hänt med Sverige? Anders Kristiansson, 55, med en suck: – Vad fan ska jag svara på det..? Sportbil. Rakad skalle. Cigg i näven. Om Riksidrottsförbundet hade en mall för den perfekta idrottsledaren skulle han kanske inte vara förebilden. Den förre förbundskaptenen i volleyboll har just tänt en Marlboro, och medan röken stiger mot taket vädjar han till fotografen att inte ta några bilder. – Det passar inte in i den svenska helyllebilden av hur idrott ska vara, muttrar han. Om man röker är man en dålig människa. Det enda man får göra är att snusa, och så får man kröka när man vinner SM. Allt annat är "fy".

Har vunnit åtta mästerskap

"Helylle" är inte riktigt din grej? – Nej, jag tycker det är värdelöst. Jag tror inte att det ger någon stor framgång. Svensk idrott har bra uppbyggnad och bra ungdomsverksamhet med tanke på att vi är ett så litet land. Men vi slår oss för bröstet alldeles för snabbt och säger saker som att "vi är bra på att bygga lag". Är vi det? Nja, det vete fasen. Vi sitter i Noliko Maaseiks klubblokal, en pub som är insprängd bakom ena läktaren i volleybollhallen och där det brukar vara fest till två på natten efter ligamatcherna. Under Anders Kristianssons nio år som tränare har klubben vunnit åtta belgiska mästerskap, trots att laget sällan varit favorittippat. Maaseik har dessutom etablerat sig bland de allra bästa i Europa med bland annat två Champions League-finaler. I somras nobbade han Modena, som lockade med ett tvåårskontrakt. – De tyckte att det var en skojig grej. "Du är den enda i hela världen som skulle säga nej. Vi är volleybollens svar på Juventus. När man får chansen att komma till Modena så tar man den." Ja, sa jag. Men jag tycker om att jobba långsiktigt, bygga upp spelare, förbättra. Om sin status i internationell volleyboll säger Anders Kristiansson: – Det finns knappast någon tränare på någon nivå som inte vet vem jag är. De vet att jag alltid levererar resultat och alltid producerar spelare. I Sverige, då? – Jag är väl i stort sett bortglömd. Men sen jag slutade har de inte gjort ett enda resultat. Och inte har de plockat fram några spelare heller. Hur hamnade han här, i en välmående men lite sömnig småstad på gränsen till Holland? Vi börjar från början, med en 27-åring som presenterades i Expressen under rubriken "Här är han – supertränaren". Det var i februari 1977. Några månader tidigare hade Anders Kristiansson tagit över landslaget, samtidigt som han fortsatte leda Lidingös herrar och Sollentunas damer till SM-guld år efter år. – Han är ett geni, sa Jan Lundgren i Lidingö. – Han är mycket, mycket krävande. Han betyder allt för oss, sa Yvonne Olausson i Sollentuna. Under de följande decennierna blev Anders Kristiansson en av Sveriges mest uppmärksammade idrottsledare. En nörd, som såg, läste och tänkte volleyboll dygnets alla vakna timmar. Och samtidigt en visionär – karismatisk och krävande.

Landslaget samlade skalper

– I landslaget samlade vi skalper, minns han. Det slutade med att vi hade slagit alla nationer i hela världen som över huvud taget sysslade med volleyboll. Och detta med ett landslag som tidigare i princip bara hade slagit Norge. När Sovjet och USA fick cred under 80-talet för att de på olika sätt förnyade spelet log han – det var finesser han testat i Lidingö tio år tidigare. Senare, när resultaten inte var lika lysande, blev den tidigare så hyllade ledarstilen plötsligt ifrågasatt. I februari 1996 slutade Anders Kristiansson som sportchef och förbunds-kapten efter att – kanske – ha skrikit "bögjävel" till en landslagsspelare och slagit en annan i magen. – Jag kommer inte ihåg nåt sånt, hävdar han. Jag vet bara att jag gör precis allt för dem jag och jobbar med. Jag går i graven för dem, för att de ska lyckas. Men jag ställer krav också. Klart är att landslaget efter Anders Kristianssons sorti varit i princip lika blekt som innan han tillträdde hösten 1976. – Jag byggde upp svensk volleyboll. Vi hade världsrenommé. Nu är det totalt bortkastat, pulvriserat. Jag är stolt över vad jag uträttade, men det är tråkigt att man inte kunde ta tillvara det bättre. Och det är här vi kommer in på det han kallar "den svenska helylleidrotten". – Det ska vara så jävla friskt och hurtigt inom svensk idrott. Men varför lyckas då inte svenska damhandbollsspelare? Där råder ingen mördande konkurrens. Eller svensk basket...där har det pumpats in massor av pengar. Varför har de aldrig gjort några resultat?

Motsättningar fanns

Visst fanns det motsättningar under hans sista år som förbundskapten, konstaterar han. Somliga efterlyste till exempel mer sociala aktiviteter på träningslägren. Och mindre av det han själv stod för. – De tyckte att vi skulle åka radiobilar och ta grönt kort i golf, för det gjorde handbollslandslaget. Självklart tycker jag att folk ska må bra, men om man ska nå resultat måste allting göras med prestationen i fokus. Man kan inte bara tänka på lattjo lajbans. Jag tror det är roligare att prestera. – Och handbollens historia är nog lite speciell, om jag ska vara ärlig. Jag vill absolut inte ta något ifrån dem, men det är ju ingen världsidrott. – Men, alltså... Det där ska du kanske inte skriva. Jag är inte mycket för att slå in fönster på K-märkta hus. Anders Kristiansson spricker upp i ett varggrin. Och så tänder han ännu en cigg.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!