Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Hannah är död – ska jag sitta här och skratta då?”

Patrick Ekwall är ny ambassadör för Bröstcancerförbundet.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Hans fru Hannah gick bort i bröstcancer för tre månader sen.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
”Det känns befriande att hjälpa andra”, säger Ekwall.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Hannah Ekwall blev bara 39 år gammal.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Patrick Ekwall och dottern Tindra, 7, försöker leva vidare så gott det går.

Men det är svårt.

– Ibland får jag dåligt samvete för att det ser ut som att jag mår bra, säger Ekwall och skakar på huvudet.

Det har gått tre månader sen hans fru Hannah gick bort. Nu berättar tv-profilen om sorgen, utmaningarna – och sitt nya uppdrag som ambassadör för Bröstcancerförbundet.

Plommonträdet står i full blom hemma i Patrick Ekwalls trädgård i Bromma, fåglarna kvittrar och eftermiddagssolen har precis letat sig fram runt husknuten. Han kastar av sig skinnjackan och sjunker ner i en stol med en portion spagetti och köttfärssås.

– Jag har haft fullt upp så det blir en sen lunch i dag, säger Ekwall.

Du är klar med ”16 weeks of hell” nu?

– Ja, annars hade jag inte kunnat äta det här! Vi var klara i slutet av april. Och det var superkul att vara med i det där. Jag känner mig starkare i kroppen nu, jag är lättare och har bättre hållning. Det är som en kickstart för kroppen.

Under hela våren har man kunnat följa Ekwall och flera andra kändisar ta sig an den tuffa träningsutmaningen i Kanal 5:s program ”Den stora hälsoresan”. Han själv gick ner 6,5 kilo.

– Det är jag nöjd med, det känns lagom. Jag ville inte bli för smal, utan mer stärka upp kroppen.

Patrick Ekwall intervjuas av SportExpressens reporter Ludvig Holmberg.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Men det är ju inte det som den här intervjun ska handla om.

Vi har kommit hem till Patrick Ekwall för att prata om hur livet förändrats efter att hans fru Hannah gick bort i bröstcancer i februari, 39 år ung – och nyheten att han ska bli ambassadör för Bröstcancerförbundet.

De har tre ambassadörer sen tidigare: Emma Wiklund, Blossom Tainton Lindqvist och Anna Stadling.

– Jag är den första mannen som är ambassadör hos dem och det låter kanske lite konstigt, även om män också kan få bröstcancer. Men det handlar väldigt mycket om att en hel familj drabbas när någon får bröstcancer, säger Ekwall och ställer undan tallriken med mat.

– Det är 20 kvinnor varje dag som drabbas av bröstcancer. Men det är också 20 familjer som drabbas, även om så klart ingen drabbas hårdare än den som får cancer.

Hur känns det att kliva in i rollen som ambassadör?

– Jag tycker det känns så rätt och skönt och befriande att kunna hjälpa andra. Det blir en revansch för Hannah som drabbades av skiten. Det gick inte att få bukt på de aggressiva cancercellerna hos henne, men samlar vi in tillräckligt mycket pengar så kanske vi kan rädda någon nästa gång.

Ekwall ser fram emot uppdraget som ambassadör för Bröstcancerförbundet.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

”Det är väldigt tabu”

Patrick Ekwall betonar att arbetet som ambassadör är ideellt och förklarar att mycket handlar om att göra olika kampanjer för att samla in pengar. Han lanserar den första kampanjen redan i dag – ”För alla mammors framtid” – där han vill hedra Hannah. Och framöver hoppas han kunna göra kampanjer som riktar sig direkt mot idrotts-Sverige.

– Min tanke är att det ska bli ett större engagemang runt idrotten för att motverka bröstcancer och då talar jag om alla kön och alla åldrar. Jag har redan många idéer, sen får vi se om de kan genomföras, säger Ekwall med ett leende.

– Men jag hoppas att vi ska kunna hjälpa. Jag känner väldigt starkt för det här eftersom det är något som jag vet att Hannah hade velat att jag skulle göra.

Patrick och Hannah var ett par i över tio år, 2013 fick de dottern Tindra tillsammans och 2017 gifte de sig i Los Angeles. Nu är hon borta och livet har vänts upp och ner för familjen.

I ett inlägg på Instagram i förra veckan gav Patrick Ekwall en inblick i hur den här omtumlande tiden kan vara: ”Hon är så saknad. Men vi tar det vidare och det blev en bra dag ändå. Tindra åkte båt med kompisar och var så glad över det äventyret, jag tog en sväng på stan, träffade vänner och fick glada tillrop från helt okända…sen avslutade Tindra och jag med bubbelbad under vårt blommande plommonträd och när jag sa att ’mamma sitter där uppe och tittar ner på oss’ så sa Tindra inte så mycket, men hon tittade tyst upp mot himlen och jag såg att hon tänkte en stund på sin älskade mamma.”

Hela familjen Ekwall efter bröllopet 2017. Patricks äldsta dotter Wilma (till vänster) hade Hannah som bonusmamma.
Foto: CRISTOPHER BENITAH / OVERTID

Han förklarar att det varit givande att vara öppen och aktiv i sociala medier, i stället för att hålla tyst om sorgen.

– Det är väldigt tabu att prata om sorg. Det är en del kompisar som hört av sig efter ett tag och sagt: ”Jag ringer inte förrän nu, för jag har inte vågat, jag vet inte vad jag ska säga.” Och jag har full förståelse för att man känner så, men…det ska inte behöva vara så otäckt.

– Vi kan prata om det hemska i två minuter, sen kan vi prata om något helt annat. Det viktigaste är att ha någon att prata med, jag vill inte sitta här själv och ingen vågar ringa mig.

Han fortsätter:

– Sen är alla människor olika. Jag kan ibland få dåligt samvete för att det ser ut som att jag mår bra. Men jag mår rätt dåligt också, jag lovar dig. Jag har bra och dåliga dagar. Men jag står upp, jag har Tindra som jag måste ta hand om och jag vill att vi tar oss framåt hela tiden. Framåt, framåt, framåt. Hannah levde alla dagar, hon dog en dag. Vi kommer inte få tillbaka henne tyvärr, men vi lever fortfarande här och det måste vi fortsätta göra. Alternativet är att dra ner rullgardinen, sätta sig ner i sängen och titta rakt in i en vägg. Och det är jag glad att jag inte gjort.

I vilka lägen kan du känna dåligt samvete?

– Ibland kan man sitta och skämta med polare och så känner man: ”Fan, Hannah är död – ska jag sitta här och skratta då?” Det är den typen av tankar man kan få ibland, det är klart att man tänker så. Men det är inte så att du per automatik måste gräva ner dig i en grop. Sorg kan du bearbeta på olika sätt. Och om jag får välja mår jag hellre så här än att vara deprimerad.

Tindra följer med på jobb

Är det vid några speciella tillfällen som sorgen slår till?

– Nej, det kan vara precis när som helst. Men oftast när man är hemma själv, om Tindra är hos en kompis till exempel. Jag kan hitta en t-shirt i tvättkorgen som är Hannahs eller bara höra en låt på radion, såna små saker. Det griper tag i en och sköljer över dig. Men det går över. Jag får det att rinna över.

– Men jag tänker hela tiden på hur Hannah vill att det ska vara, var hon nu sitter någonstans där uppe.

Han sträcker upp handen mot himlen.

– Jag tror att hon hade varit väldigt glad över att vi gjort som vi gjort, att vi gått vidare och levt livet.

Hur har den här tiden varit för Tindra?

– Det är svårt. Vuxna kan ju säga: ”Jag mår dåligt på grund av det här.” Barn kan möjligtvis berätta att de har ont i benet, i halsen eller i magen…men det är inte säkert att de förstår varför de mår som de mår när de processar en svår sorg. Ibland är det väldigt svårt att veta exakt hur hon mår. Men det är klart att det är jobbigt för henne.

– Sen är det randigt för barn, det här med sorg. Hon kan vara bedrövad över någonting i en minut och sen ser hon en kanin på gatan och då är hon glad i sex timmar. Där är barn bättre än vuxna. Vuxna ältar saker, det gör inte barn.

Livet har förändrats för Patrick Ekwall.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

I arbetslivet är Patrick Ekwall just nu inne i en hektisk tid där mycket handlar om fotboll. Han är programledare och krönikör på sajten FotbollDirekt.se och följer herrlandslaget på nära håll inför EM som startar den 11 juli.

– Jag tänkte att jag skulle få mycket tid över nu när ”Den stora hälsoresan” var slut, men det har blivit tvärtom. Jag jobbar en hel del och på måndag ska jag till Båstad för att bevaka landslagets uppladdning inför EM. Tindra följer faktiskt med dit tillsammans med en barnflicka. Jag kan ju inte lämna henne här, hon vill ju vara med mig, säger Ekwall som fram till 2016 jobbade för TV4.

– Sen får vi se hur det blir med EM. Hon kan ju följa med mig till ett hotell i Sankt Petersburg och då kan jag bevaka den matchen, men hur kul är det för henne att sitta där? Vi får se hur det blir.

Ekwall tittar ut över sin trädgård i någon sekund innan han fortsätter:

– Livet har blivit lite annorlunda. Jag ska försöka leva så mycket som möjligt och jobba så mycket som det går. Vi kommer lösa det. Men det är inte lika lätt som innan, när man hade en förstående fru som sa: ”Det är klart att du ska åka på jobb.” Det blir mer komplicerat nu.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.