Ingen match på den här nivån är avgjord redan i paus.
Det vet alla vi som var på plats i Belgrad 2012 och såg Sverige tappa en elvamålsledning i paus mot Polen.
Så när förbundskapten Glenn Solberg vrålade ”fantastiskt” i en time out, när Viaplaystudion stod på händer av lycka, Twitter bubblade över av bronslycka, så kände åtminstone jag att det var läge att sitta ned i båten.
Fem minuter senare var spanjorerna ikapp och förbi.
Efterklok? Kanske det.
Men det var inte svårt att läsa in att Spaniens målvakt varit iskall och att förbundskaptenen Jordi Ribera skulle gå över till ett 5-1-försvar som han gjorde mot Danmark (och nästan lyckades med).
Det gick kanske också att förutse att Felix Claar inte skulle orka att gå på vatten i 60 minuter.
Det kan inte ha kommit som en överraskning för någon att Spanien skulle göra något och oddsen på 5-1-försvar gav 0,00 gånger pengarna hos ledande spelbolag.
Problemet för Glenn Solberg - och svenska handbollslandslag genom tiderna, skulle jag säga - är att det bara finns en enda modell.
Den har visat sig vara oerhört bra.
Men när det sätts lite käppar i hjulen är känslan att det inte finns någonting att komma med.
I det sammanhanget Sverige blivit utcoachade i såväl semin mot Frankrike som i bronsmötet med Spanien.
Där har Glenn Solberg en del att jobba med.
Och det är där jag vill se en utveckling. för det är klart att de ledande nationerna känner Sverige inte har något att komma med om de kan störas taktiskt.
Världstoppen idag är Danmark, Frankrike, Spanien - och Sverige.
Det har de senaste tre mästerskapen tydligt bevisat och det är på alla sätt starkt av Sverige att ha tagit sig tillbaka till toppen.
Numera känns det knappt oroväckande mot bra lag som Ungern, Egypten, Island och sånt.
Nu är det läge att ta nästa steg. Mot de allra bästa.
När Sverige sätter försvars- och målvaktsspel och får lite handboll furioso, som i första halvlek mot Spanien, då leker livet. När det INTE fungerar mot de allra bästa, vad har Sverige då? Plan B? Finns det någon?
Danmark har ett 7 mot 6-spel som räddade dom mot Kroatien. Spanien kan plocka fram sitt 5-1-försvar.
Sverige har 6-0 och ett vägvinnande spel som framförallt bygger på anfall i direkta kontringar och det som kallas ”andrafas”, offensivt tryck innan försvaret samlat sig..
Men om det inte sitter, då har Sverige ett uppställt anfallsspel som inte är på samma nivå som hos de tre bästa.
Jag tycker förstås att det finns plats för en världens bästa linjespelare, Andreas ”Stycket” Nilsson, i ett svenskt landslag och han skulle framförallt tillföra ytterligare en dimension.
Sen känner jag också att Sverige behöver ett ta fram ett 7 mot 6 som måste våga användas. För att göra ha något att plocka fram mot de allra bästa - när det behövs.
Fyra i VM är bra nog, men Sverige var tvåa senast och vann EM.
Det är klart att vi ska ställa höga krav.
Och det kommer krävas lite mer för att vi ska vara helt nöjda den här gången.
Hårt, men det är så det blåser där uppe, på toppen.
***
Saknade Sverige Jim Gottfridsson?
Givetvis, men mer mot Frankrike än i bronsmatchen.
Faktum är att Sverige gjorde överlägset flest mål mot Spanien: 36.
Norge gjorde 34 efter två förlängningar. Danmark gjorde 26.
Det var bakåt det brast för Sverige.
***
Mina helhetsbetyg på de svenska spelare som spelade tillräckligt mycket:
(och en halv)
Felix Claar
Jim Gottfridsson
Eric Johansson
Oscar Bergendahl
Hampus Wanne
Daniel Pettersson
Andreas Palicka
Max Darj
Albin Lagergren
Niclas Ekberg
Jonathan Carlsbogård
Tobias Thulin
Lucas Pellas
Lukas Sandell
