Saknades Jim Gottfridsson?
Ja, självklart. Ingen hade trott någonting annat.
Men i handbollsmatcher på den här nivån - som inte är Uruguay, Ungern eller ens Egypten - så krävs det väldigt mycket mer än så.
Det hade inte Sverige.
Det hade Frankrike.
Fransoserna hade tyngden, längden, försvarsspelet, skyttet och för första gången i VM en målvakt som var bättre än de svenska.
Och de hade linjespelet.
Sverige hade inte kontringsspelet, som inte blev av när räddningarna är färre och motståndarna bättre.
Sverige hade inte kantspelet, som blivit väldigt blockat ibland i detta VM och i den här matchen hade det gått drygt 18 minuter innan en kantspelare (Daniel Pettersson) fick röra bollen för första gången i matchen.
Var det något vi inte ville ha så var det uppställt anfallsspel och det var det Sverige fick.
Glenn Solbergs landslag vinner framförallt på att flyga fram i kontringar, i andra och tredje fas.
Det är den handboll Solberg vill ha och det är den handboll som han lyckats med.
Problemet är när det blev som mot Frankrike; sex mot sex i uppställda anfall.
Då är Sverige helt okej, men inte i närheten av vare sig fransoser, danskar och spanjorer.
Där finns det en utvecklingspotential för att ett bra landslag ska bli ännu bättre.
Kanske behövs det ett ”danskt” 7 mot 6-spel, som vänder matcher som gått i stå?
Och kanske behövs det en stor, tung och säker linjespelare och ni vet vem jag menar.
Sverige saknade världens bästa Gottfridsson.
I den här typen av matcher - mot de allra bästa - så saknar vi även en av världens bästa linjespelare.
Jag menar att Sverige behöver Andreas ”Stycket” Nilsson - för att bli ÄNNU bättre.
Han behöver inte spela hela tiden om Glenn Solberg bara vill matcha det som han känner är tvåvägsspelare.
Men det är ju inte riktigt så. Jim Gottfridsson byter tidigt anfall-försvar ibland, Jonathan Carlsbogård har gjort bytet under långa stunder i matcherna.
Nu har Solberg haft Fredric Pettersson i truppen, men knappt använt honom överhuvudtaget när det bränt till.
Det är en gåta att ”Stycket” fått stå vid sidan av för en spelare som knappt används.
Efter två raka finaler (EM och VM) står vi nu i en bronsmatch; klart att Sverige kan bli bättre.
Hur bra vi än tycker att Glenn Solberg gjort det sen han kom, hur mycket vi än gillar det här landslaget, hur kul det än är med spännande handboll i TV, det går ut på att vinna.
Det kan Sverige inte göra den här gången och det är förstås ett litet misslyckande.
***
Danmark gjorde processen kort mot Spanien i den andra semifinalen. Trodde vi.
Strålande försvarsspel av danskarna förvisso, men också fullständigt huvudlöst anfallsspel av de spanska storstjärnorna och Danmark hade 15-10 i paus.
Där och då såg det ut som en enkel resa för de rödvita VM-favoriterna till en final.
Men på något vis lyckades Spanien kriga sig tillbaka och var några 50/50-domslut från det tyska domarparet från att gå upp till 20-20.
Då såg Mikkel Hansen och Co riktigt skärrat ut.
Som vanligt blev det ”som vanligt”.
Niklas Landin tog en straff med en minut kvar och då var matchen körd.
