”Min fru säger att det är förbjudet för mig”

Det är måndag morgon. Magnus Wislander har varit uppe några timmar.

Post Nords kontor på Hisingen är långt ifrån handbollsplanen där han en gång i tiden var en firad stjärna. Både som proffs och i landslaget.

Det är här SportExpressen hittar honom.

– Jag trivs och har jobbat på Posten större delen av mitt liv. Men när vi var i Tyskland var jag tjänstledig, säger Magnus Wislander.

Han har gjort det mesta på Posten.

– Jag har varit brevbärare. Jag har både cyklat och kört bil, säger Wislander som de senaste 14 åren har haft flera olika chefroller.

Tvingas du ta emot skäll från arga kunder också?

– Ja, om något går fel får jag svara för mina medarbetare. Men det är inte så ofta. Vi får många positiva samtal också.

Magnus Wislander har tre jobb

Dygnet har bara 24 timmar. Det är svårt att förstå hur Magnus Wislander hinner med allt det han gör. Om hans klocka går lite saktare än alla andras?

Frågan måste ställas.

Den förre handbollsstjärnan har tre jobb. Produktionschef på Post Nord, assisterande tränare för Redbergslids herrar - och handbollsexpert på Radiosporten.

– Jag gillar att jobba, säger Magnus Wislander. Jag behöver jobba för att må bra.

Hinner du med något annat?

– Jadå, jag är nöjd med det liv jag lever. Jag har också en otrolig fru i Camilla som alltid finns där för mig.

Magnus Wislander träffade Camilla under USM 1984. Hon spelade handboll i Tyresö. Två år senare flyttade hon till Göteborg.

– Jag jobbade på Ica under den tiden, det var Camilla som övertalade mig att byta jobb. Med nya arbetstider fick vi lite mer tid tillsammans.

I dag har paret tre vuxna barn.

- Jag jobbar mycket, men jag har ett avtal med Redbergslid att jag kan vara borta under sommarens månader. Helgerna under sensommaren och hösten är viktiga för mig och Camilla. Då är det sommarstugan på Tjörn som gäller. Det är vårt sätt att samla kraft.

”Jag hade en lugn och fin uppväxt”

Magnus Wislander växte upp på Hisingen i Göteborg. Eller stadens hjärta, som han själv säger.

Här fanns pappa Börje som jobbade på Volvo, mamma Gun som var hemmafru och Magnus äldre syster Annelie.

– Jag hade en lugn och fin uppväxt. Pappa jobbade mycket. Mamma var hemma och curlade mig och syrran, men det inte på samma sätt som i dag.

Hur var du i skolan?

– Jag var tjatig, var duktig i början men sedan tyckte jag inte att det var så kul längre. Jag började på fyraårig teknisk linje, men bytte skola och avslutade med en tvåårig utbildning. 

Magnus Wislander höll på med många idrotter som liten. Simning, bordtennis, friidrott. Men mest med fotboll.

– Det var roligast. Jag spelade i Tuve och tänkte satsa på fotbollen, men sedan var jag tvungen att välja mellan handbollen och fotbollen.

Det blev handboll - och resten är historia.

Magnus Wislander har en längre meritlista än ett maratonlopp. Framgångarna tar liksom aldrig slut.

Han slog igenom i den högsta serien i Redbergslid innan han var myndig.

Wislander ville sluta: ”Vantrivdes”

Efter åtta säsonger i eliten och i landslaget började motivationen att ta slut.

– När jag började i RIK:s seniorlag såg jag spelare sluta när de var 27-28 år. Spelarna ville fokusera på sin familj och ha ett riktigt jobb att gå till. Jag hamnade också i en sådan situation, berättar Magnus Wislander.

Stjärnan var trött på handboll och ville sluta.

– Jag stod i valet och kvalet. Jag var trött och vantrivdes. Jag var tvungen att göra något annat. Jag började spela fotboll igen, säger Magnus Wislander.

Men hans idrottskarriär tog en ny vändning.

Magnus Wislander blev proffs. Familjen flyttade till Tyskland och Kiel.

Den svenske stjärnan blev kvar i tolv år.

– Det var en ny drömtillvaro som öppnade sig. Vi tränade fyra kvällar i veckan. De andra spelarna i laget jobbade, precis som jag gjorde i Redbergslid. Det var rena semestertillvaron. Jag tränade tre gånger så mycket i Sverige.

Proffslivet var en utmaning på flera sätt.

– Jag visste inte vad som väntade, självklart var det svårt att veta vad som väntade. Vi hade också fått vårt första barn, Therese. Det var ett nytt liv. Det fanns många frågor som vi ville ha svar på. Skulle vi verkligen trivas?

Den tyska omställningen visade sig bli ett lyckodrag för Magnus Wislander.

– Jag kunde tillbringa mer tid med min familj än vad jag kunnat göra tidigare när jag spelade i Sverige. Bara det var en stor omställning och så positivt.

Hur var det ekonomiskt - tjänade du bra?

– Hemma hade jag lön från handbollen och ett fast jobb vid sidan. Camilla hade också en fast anställning. Självklart skulle vi inte få det sämre ekonomiskt vid en flytt. Jag tjänade bra även om det inte var så jättestora kontrakt på den tiden. Men det skulle bli bättre.

Wislanders tröja #2 är pensionerad i Kiel

2003 började det hända saker i THW Kiel.

– Klubben blev mer proffsig, det kom in helt andra pengar i bilden och det blev en rejäl satsning. För mig var det ingen nackdel heller när kronan gick åt rätt håll.

Magnus Wislander stannade kvar i Tyskland i tolv år. THW Kiel vann ligan sju gånger och flera andra tunga titlar.

Magnus Wislander räknas som en av tyska ligans största spelare någonsin.

Hans gamla tröjnummer 2 är pensionerad i Kiel och hänger i taket i hemmaarenan.

I början av sin karriär var han ”mittnia” i sina klubblag - men blev under senare delen av karriären en linjespelare, en så kallad ”mittsexa”.

Han fångade upp den ena passningen efter den andra och öste in mål. Magnus Wislander var en av de största hjältarna när Sverige blev världens bästa handbollslag.

Efter tiden i Tyskland lockade Sverige igen. Och Göteborg. Och klubbvalet var självklart: Redbergslid. 

Vad betyder Redbergslids IK för dig?

– Det handlar om kärlek. Det var RIK som värvades mig från Tuve och fick mig att börja satsa på handboll.

Magnus Wislander har bara spelat på elitnivå för Redbergslid.

– Jag har aldrig varit speciellt nyfiken på den andra sidan. Jag har alltid varit nöjd med det jag haft, både i RIK och i Kiel. Att min familj har haft en fast tillvaro helt enkelt. 

”Största som hänt mig under handbollen”

Magnus Wislander är kvar i Redbergslid. Som assisterande tränare.

Han är också, vid sidan av att vara produktionschef på Post Nord, även expert på Radiosporten.

– Jag gjorde mitt första mästerskap 2005. Jag försöker alltid att vara objektiv. Det jag säger i radion ska jag kunna stå för när jag träffar spelaren också. Jag vill inte raljera över saker. Det tror jag att jag vinner på i längden.

Kommer du fortsätta på radion?

– Ja, det hoppas jag. Det är mästerskap, landskamper, slutspel och finaler. Först kommenterade jag bara herrhandboll. Men jag har även bevakat damerna, som under OS och i slutspelet.

Du valdes av det internationella handbollsförbundet, IHF, till 1900-talets bäste handbollsspelare. Hur var det?

– En stor ära. Det är det störta som hänt mig under handbollen. Det var ingen större uppmärksamhet i Sverige när jag vann priset, men mycket stort i Europa.

Vad är du annars mest stolt över det som du gjorde på handbollsplanen?

– Längden på min karriär. Jag spelade 25 år på elitnivå och 20 år i landslaget. Jag behövde inte sluta för att jag var dålig och inte hängde med. Jag valde själv när det var dags att sluta. Det kändes bra.

Hur ofta blir du igenkänd på stan?

– Det är väl i stort sett dagligen. Jag har ju gjort en del tv-grejer också som gjort att jag hållit mitt namn vid liv även efter karriären. 

Du har varit med i SVT:s program ”Mästarnas Mästare” två gånger och även medverkat i ”Det stora äventyret” i TV4. När får vi se dig i ”Let´s Dance”?

– Jag har verkligen trivs i de produktioner jag medverkat i. Men jag kommer aldrig att vara med i ”Let´s Dance”. Min fru Camilla och mina barn säger att det är ett förbjudet område för mig. Jag har inte ens någon musiksmak. Jag är inte intresserad av musik. Jag skulle aldrig kunna ens vara med och dansa.