VM-brons till Patrik Kristiansson

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Lugnet efter stormen: Patrik Kristiansson pustar ut efter sitt VM-brons i stavhopp, en medalj han kämpat länge för att erövra. "Det känns som ett guld", säger svensken.
Foto: JESSICA JESSICA

I sitt tredje VM tog Patrik Kristiansson chansen och sin första VM-medalj. 

Tangering av personrekordet 5,85 gav honom brons och Sverige den fjärde medaljen i detta succé-VM. 

- Första tanken var bara "äntligen". Det känns helt overkligt... som ett guld, sade en till tårar rörd bronsmedaljör.

Med världens två främsta hoppare i år borta redan i kvalet, hemmahoppet Romain Mesnil och israelen Aleksander Averbuch, var finalen på papperet en helt öppen historia.  Och italienaren Giuseppe Gibilisco blev en sensationell segrare. Han vann VM-guldet efter en vinglig finalfärd. Han var ytterligt nära att riva ur sig på 5,75. Men med både darr och tur hoppade han sedan rent på vägen mot personrekord med åtta centimeter och guldhöjden 5,90.  Där rev Patrik Kristiansson ur sig. Sydafrikanen Okkert Brits, silverman i det läget, sparade två hopp till 5,95 efter en rivning, och titelhållaren Dmitrij Markov, Australien, sparade sitt sista.  - Först blev jag förbannad när jag gav bort avgörandet. Jag hade det i min egen hand, sade Kristiansson.  När Markov, 6,05-man i Edmonton 2001, rev sitt försök på 5,95 var Kristianssons bronsmedalj klar. Glädjetårarna kom direkt i strid ström och fästmön 

Två medaljörer på ärevarv  Carolina Klüfts gratulationer från läktaren nästan lika snabbt.  - Jag var skitnervös, jag vet hur högt Markov kan hoppa. När han rev kändes allt bara fantastiskt.  Gibilisco vågade inte titta när Brits gjorde sitt andra och sista försök på 5,95. Den italienska glädjen var total när sydafrikanen rev. Guld- och bronsmannen firade med ett minimalt ärevarv, Kristiansson insvept i den blågula fanan och Gibilisco iförd grönvitröd jokerhatt.  - Vi har tränat tillsammans, jag känner honom riktigt väl, sade Kristiansson.  VM-finalen kunde ha börjat bättre för Kristiansson. Han verkade helt oförberedd när det var hans tur på 5,60 och fick joggande greppa tag om staven och ge sig ut på banan.  - Jag fattade inte skyltarna. Jag trodde det var Markovs tur, men sen kom jag på att han var efter mig. 

Så grundlade han medaljmarschen Okoncentrerad rev han sitt första finalhopp. Men han fick se två av de värsta konkurrenterna, Australiens Dmitrij Markov och Sydafrikas Okkert Brits, göra samma sak. Trion gled dock lätt över i andra omgången och samtliga hoppare var ännu kvar i tävlingen.  Kristiansson stod över 5,70 och var den ende som klarade 5,75 och 5,80 i första försöket. Grunden till medaljmarschen var lagd. På 5,85 kärvade det rejält. Han hade ett mycket bra förstaförsök, det andra var ännu bättre, han var klart över men aningen långt från ribban och rev igen.  Men han gled över i sista försöket. Årsbästa med fem centimeter och tangerat personrekord.  - Jag var rätt lugn faktiskt. Det andra var en skitrivning och jag gjorde en liten teknisk förändring.  Därmed var medaljen bärgad. Fast det stod inte klart förrän en stund senare.  Och då kom tårarna i strida strömmar.  - Det kändes bara skitbra. Och det var så roligt att "Carro" och båda våra familjer var kvar. Mamma och pappa har ju varit mina största sponsorer om man säger så.

Kyöttilä coachade  Pappa Kent, mamma Kristina, fästmön Carolina Klüft - många var det som ville fira sin store bronsklimp efteråt.  Men tränaren Miro Zalar satt på pressläktaren som expertkommentator i radio - när han inte talade i mobilen med landslagets grenledare Thomas Kyöttilä, som coachade Kristiansson från läktaren.  - De pratade i mobilen hela tiden, tyckte jag. Jag fick mest bekräftelser på att det jag gjorde var rätt. Det fanns inte så mycket att rätta till.  I det tredje VM-försöket och den första VM-finalen kom framgången. Den första stora mästerskapsmedaljen.  Vad det betyder sammanfattade Kristiansson bra själv:  - Det här ger mig massor med stabilitet och erfarenhet. Det var första gången jag slog Tim Lobinger (tysken blev utan medalj igen). 

Fyra stora har blivit fem - I mitt tredje VM och min första final tar jag medalj. Det var skönt att jag gick genom kvalet så stabilt.  - Och det här var skönt inför OS.  Han fortsatte också på den fantastiska svenska framgångsvågen i VM. Två guld, ett silver och ett brons. Dubbelt så mycket som Sverige kammat hem i något annat världsmästerskap. Och då återstår ännu Kajsa Bergqvist.  De fyra stora är numera fem.

Svenska medaljer i friidrotts-VM

 Patrik Kristianssons VM-brons i stavhopp var Sveriges tionde friidrottsmedalj genom tiderna. Sedan friidrotten fick världsmästerskap 1983 har Sverige tagit fyra guld, tre silver och tre brons.  Här är alla medaljörerna:  Guld Patrik Sjöberg, höjdhopp (Rom 1987) Ludmila Engquist, 100 meter häck (Aten 1997) Carolina Klüft, sjukamp (Paris 2003) Christian Olsson, tresteg (Paris 2003)Silver Madelein Svensson, 10 km gång (Tokyo 1991) Christian Olsson, tresteg (Edmonton 2001) Stefan Holm, höjdhopp (Paris 2003)Brons Ludmila Engquist, 100 meter häck (Sevilla 1999) Kajsa Bergqvist, höjdhopp (Edmonton 2001) Patrik Kristiansson, stavhopp (Paris 2003)

FAKTA

PATRIK KRISTIANSSON
Född: 3 juni 1977, i Göteborg.

Civilstånd: Förlovad med mång-kamperskan Carolina Klüft.

Klubb: KA2 IF.

Tränare: Miro Zalar.

Längd/vikt: 192/85.

Personligt rekord: 5,85.

Årsbästa: 5,85.

Utveckling:
1992: 4,40.

1993: 4,70.

1994: 5,06.

1995: 5,30.

1996: 5,31.

1997: 5,45.

1998: 5,77.

1999: 5,71.

2000: 5,70.
2001: 5,83.

2002: 5,85.

2003: 5,85.

Meriter: VM-brons 2003, tvåa inne-EM 2002, fyra EM 2002, tvåa junior-VM 1996, trea Europacupen 2000, fyra SM-guld utomhus, tre SM-guld inomhus.

Tidigare VM: 1999 utslagen kval, 2001 utslagen kval.

Aktuell: Tog Sveriges fjärde medalj i VM med sitt brons.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.