Simon Pettersson klarade kvalet till diskusfinalen med darr på den berömda ribban. Efter två riktigt korta kast, där 60,32 mättes upp som längst, var det det sista kastet som räddade Pettersson kvar i tävlingen. Kastet uppmätte 64,18 och finalen var ett faktum.
Finalens första kast mättes upp vid 61,39 och det andra kastet behövde bli längre.
– Hans senaste tio tävlingar visar ett snitt på 67,22, så kapaciteten finns ju där, säger kommentatorn Tommy Åström i Discovery plus.
Det andra kastet blev mycket riktigt längre, strax över 66,5 meter och en medalj var inte långt borta.
Dock skulle både österrikaren Lukas Weisshaidinger och slovenen Kristjan Ceh utmana Petterssons 66,58 innan finalen var över. Ceh kastade 66,62 i ett kast som godkändes trots högljudda protester från kommentatorerna.
– Det där är absolut inte godkänt! Vi vill ha en protest från Sverige, säger kommentatorn Peter Häggström i Discovery plus.
Silver till Simon Pettersson: ”Fy fan, helt sjukt”
Övertramp eller inte spelade tydligen ingen större roll. Pettersson gick direkt in i nätet och drog i väg diskusen 67,39 meter.
– Det är ett kanonkast! Han är uppe på silverplats! Oj oj oj, säger Åström.
En silverplats varken Ceh eller Wesshaidinger kunde ta ifrån honom.
– Jag är extremt lycklig. Det här fanns inte på kartan på förhand, säger en närmast chockad Pettersson och fortsätter:
– När medaljen var säkrad, då var drömmen klar. När Lukas (Weisshaidinger) missar sista och silvret är fixat… fy fan det är helt sjukt. Det är sådana ögonblick man aldrig tror man ska uppleva.
Diskusherrarna Daniel Ståhl och Pettersson tog Sveriges första medaljer på OS i Tokyo. Ståhl tog ett guld med kastet 68.90 och Simon Pettersson en silverpeng.
– Att få göra det här tillsammans med Daniel är extremt kul, säger Pettersson.
Silverhjältens tårar: ”Fy fasen”
När 27-åringen fick frågan om sina föräldrars betydelse för hans karriär brast det för Simon Pettersson.
– Fy fasen vad jag ser fram emot att få ringa pappa, säger Pettersson och får tårar i ögonen.
Han tar en paus i intervjun för att samla sig.
– Jag hade försökt att undvika det där... fy fasen, säger han om känslorna.
– Jag är extremt tacksam för allt min familj har gjort för mig. Utan mamma och pappa hade det inte gått, säger silverhjälten.
Nu ska Simon Pettersson fira guldet tillsammans med resten av det svenska laget.
– Det finns goda efterrätter i OS-byn har jag hört, så det blir nog några sådana (skratt).
