Det var i ”Afterworkoutpodden” som Bianca Salming berättade att hon upplevde ”väldigt mycket hets”, när det kommer till vikt inom friidrotten.
Mångkamparen mindes hur hon inför ett junior-EM tappade för mycket i vikt och inte presterade som hon ville. När Salming kom hem gick hon upp i vikt igen – och slog personbästa bara någon månad efter JEM-besvikelsen.
– Jag tycker det är jättebra att Bianca berättar öppet, hon är en förebild för jättemånga. Just att när hon gick över gränsen gick resultaten ner och sedan gick det uppåt igen när hon mådde bättre och fick tillbaka lite av vikten. Så det är jättestarkt att ta upp frågan och prata om det, säger friidrottslandslagets nya förbundskapten Kajsa Bergqvist.
Kajsa Bergqvist om Salmings ord
Bergqvist menar att Salming är långtifrån ensam i sin upplevelse.
– Elitidrott innebär att man är på en fin gräns hela tiden när man vill träna tillräckligt hårt för att nå sina mål, samtidigt hålla borta sig från skador, man vill vässa allt man kan. Och så kanske man går på vikten och går det för långt går allt utför i stället. Det där måste alla vara väldigt uppmärksammad på, både de som idrottar och alla runtomkring, så att personen kan få hjälp.
Den tidigare höjdhoppsstjärnan upplever att det finns en annan beredskap för att hjälpa utövare med den här typen av problem i dag, jämfört med under hennes aktiva karriär. Bergqvist minns hur hon kom hem från VM i Helsingfors 2005, där hon tog guld, och insåg att hon inte alls var i balans.
– Jag ställde mig på vågen insåg jag att jag gått ner fyra kilo under min vanliga matchvikt, då fick jag panik. Då vet man att då börjar det gå utför i stället och det är risk att drabbas av skador och stressfrakturer.
Bergqvist skrattar till.
– Jag vet att jag tog ett glas olivolja och drack för att snabbt gå upp i vikt!
”Givetvis inte vattentätt”
Inom friidrottsförbundet finns ett system för att försöka identifiera de utövare som kan vara på väg åt fel håll för att snabbt sätta in hjälp.
– Det är väldigt bra även om det givetvis inte är vattentätt på något sätt, säger Kajsa Bergqvist.
Som du säger är viktoptimering en del av elitidrotten, samtidigt som det kan leda till stora problem. Hur vill du att idrotten ska prata om de här frågorna?
– Det är svårt. Jättesvårt. Särskilt med kvinnor och vikt. Det är en fråga som är svår att prata om. I vissa sammanhang, om någon toppar formen inför en tävling kanske det kan göra skillnad att gå ner något kilo men det beror på vilken nivå man är på från början. Men passerar du den där väldigt fina gränsen, som det inte alltid är så lätt att känna var den går, så kan det leda till en stressfraktur som leder till att du aldrig kan hoppa, springa eller kasta igen. Det är en känslig fråga, men jag tycker inte att man ska ducka för den.
