Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Min sista chans, om ett år är det nog slut”

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
Foto: DANIEL STILLER / BILDBYRÅN
Foto: YLWA YNGVESSON
Foto: EMIL NORDIN
Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Nadja Casadei, 35, har haft en tung kamp bakom sig.
Men kampen på friidrottsbanan är hon inte klar med.
I alla fall inte ännu. 

– Det här är min sista chans. Om ett år är det förmodligen slut, säger hon. 

En av Sveriges bästa sjukamperskor och numera längdhopparen Nadja Casadei, 35, har varit fri från cancern i snart fyra år. 

Hon har sedan dagen hon fick beskedet om sjukdomen gått igenom mycket tankar och långa nätter. 

I dag är Nadja Casadei tillbaka på banan – både i livet och på friidrottsovalen. 

Men hon har behövt anpassa sina tävlingsförväntningar efter vad kroppen orkar med.

– Efter sista cellgiften tränade jag på riktigt hårt och sen märkte jag i efterhand att det här inte kommer att gå. Kroppen är för trött och har tagit för mycket stryk, berättar hon. 

Foto: PRIVAT

”Tanken hade inte slagit mig”

Hur viktigt har friidrotten varit för dig? 

– Det har varit väldigt blandade känslor. Min syster frågade mig när jag blev sjuk: Kommer du att dö? 

– Nej, det känns inte så, sa jag. Men så frågade hon: Hur gör du med friidrotten? Ska du sluta nu? 

– Den tanken hade inte ens slagit mig. Jag tänkte direkt att jag skulle till träningen när jag fick beskedet. Träningen var viktig men sen vart jag tvungen att försöka göra den lite mindre viktig.

För att skydda sig själv som högpresterande person blev hon tvungen att sänka ribban. 

Ibland drog hon sig undan periodvis.  

– Ibland var det jobbigt att träffa mina träningskompisar. Det påminde mig om vart jag var innan. Jag såg att alla andra gick framåt och gjorde den utvecklingen som jag alltid känt att jag själv haft i mig innan. Även om jag var glad för deras skull så gjorde det ont i mig, där ville jag ju också vara. 

Frustrationen 

När det kändes som tuffast kom kompisarna hem till henne i stället och där trivdes hon – när sammanhanget blev större än träningen. 

Att det just finns något större blev hon varse om under sin sjukdomstid.

– Jag visste inte om jag hade nästa dag så då blev det oviktigt att stressa över saker som jag inte kunde påverka. Jag visste inte hur länge jag skulle leva - det blev lätt för mig att leva i nuet. 

Foto: OLLE SPORRONG

Det är en känsla som hon i dag saknar och inte hittar tillbaka till. 

– Jag fattar inte hur vi människor i dag ska klara av att leva i nuet. Nu är det gamla Nadja som kan stressa upp sig och bli arg över småsaker, säger hon frustrerat. 

Inte klar med eliten

Att fortsätta med mångkamp blev för tufft för henne, men i längdhopp har kroppen känts desto bättre. 

Trots att trettiofemåringen tidigt på säsongen ådrog sig en bristning i fästet vid sätesmuskeln satte hon svenskt veteranrekord, 5.44.

Något som hon dock inte är nöjd med. Hon vill mer och är inte redo att släppa tävlandet som elit. 

Hennes personbästa i längd är 6.33, förra året gjorde hon 5.74. 

– Alla är på mig om veterantävlingar. Jag är inte där i huvudet ännu. Jag tävlar ju lite veteran men jag ställde till exempel inte upp i veteran-SM. 

 

LÄS MER: Lista: 9 idrottsstjärnor som drabbats av cancer 

 

”Vill få en ärlig chans”

Att hon efter sjukdomen tog sig tillbaka till livet som tävlingsatlet är mycket tack vare sin arbetsgivare – Apelgårdens HVB i Blekinge. 

– De är en underbar samarbetspartner där jag kan kombinera mitt jobb med träning och de har sagt till mig att de stöttar mig både nu och efter. Nu får jag tid till träning och tid till att åka på läger. Det här är min sista chans. Om ett år är det förmodligen slut. 

Foto: YLWA YNGVESSON

Nadja Casadei har tvingat ge upp drömmen om större mästerskap. Nu önskar hon sig bara en skadefri säsong och kanske kan det och ett deltagande i senior-SM  ge henne den ro hon saknar. 

– Jag vill känna att jag får en hel grundträning och en hel säsong, så att jag visar för mig själv att det är så här det blev. Jag vill åtminstone göra ett försök och få en ärlig chans.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!