Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kämpar mot cancer – tävlade i Finnkampen

Anders Hansson. Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Hansson under VM 2017 i Peking. Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Anders Hansson tävlade för Sverige i Finnkampen i går.

Men få visste om vad han just nu går igenom.

27-åringen behandlas för en svårbestämd typ av cancer – och framtiden är oviss.

– Just nu är det ganska tungt, säger Hansson.

Det var Perseus Karlström som fick den stora uppmärksamheten när 10 000 meter gång avgjordes i Finnkampen på Stockholms Stadion i går. Karlström vann på 38:03.95, nytt svenskt rekord och bara elva sekunder från världsrekordet.

En liten stund senare gick Anders Hansson i mål.

27-åringen från Borås har representerat Sverige både på VM och EM, men i Finnkampen hade han det tungt.

Hansson slutade sist av alla, på tiden 46:11.34.

– Det var väl inte något av mina bättre lopp. Men det har sina förklaringar, säger Anders Hansson när SportExpressen träffar honom efteråt.

”Familjen blev panikslagen”

Det var i december 2018 som problemen började. Mitt under en middag med familjen drabbades Hansson av ett epileptiskt anfall.

– Familjen blev panikslagen och försökte med hjärt- och lungräddning. Man visste inte vad det var. Sedan åkte jag in till sjukhuset, berättade han i en intervju med Borås Tidning tidigare i somras.

Läkarna upptäckte en abnormitet i hjärnan på Anders Hansson och satte honom på medicinering. Men trots det fick han ett nytt anfall – och ett till.

Då gjordes en biopsi, där man upptäckte en tumör.

– Kirurgen tog bort den med en gång. Men det finns rester kvar. Så efter det har jag gått på strålbehandling i sex veckor med cellgifter, säger Hansson i intervjun med Borås Tidning.

Det handlar om ”en svårbestämd typ av cancer” och risken för nya anfall finns kvar. Han tar just nu cytostatika i cykler (fem dagars behandling, uppehåll i drygt tre veckor) – och det går att hålla på med gång, även om orken inte är den bästa.

– När jag blev uttagen till Finnkampen så övervägde jag att inte ställa upp, för… jag kan ju mycket bättre än så här. Men samtidigt är det en ära att få tävla för Sverige, säger Hansson.

Tränar vidare – trots cancern

Hur förhåller man sig till idrotten i det här läget?

– Det är klart att det spelar lite mindre roll. I december hade jag ju siktet inställt på VM i Doha, men sen fick jag det där beskedet och… det var inte nattsvart, för hela tiden har jag känt att jag ska klara det här, jag ska komma tillbaka. Men just nu är det ganska tungt.

Men du kör ändå på med gången?

– Jag kan träna och biverkningsmässigt har jag inga större problem. Vissa dagar är lite värre, annars har jag inte känt av det nämnbart. Men det är klart att jag märker det på träningarna, att något står inte rätt till. När jag försöker pressa mig är det något som sätter stopp.

Så hur mår kroppen under en sån här tävling?

– Det är inte så bra. Men jag har lärt mig på något sätt att känna var gränsen går. Jag tävlade på 20 kilometer i maj och då mådde jag illa under de sista fem kilometerna. Det var inte alls bra. Så… den gränsen kanske jag inte ska gå till. Det har läkarna också sagt.

– De vill att jag ska ta det lite lugnare dagarna då jag tar cytostatika, men det gör jag inte nu.

Hur mycket tränar du nu?

– Två gånger om dagen oftast. Det blir väl 12-15 timmar i veckan.

Och vad är nästa steg när det gäller sjukdomen?

– Jag ska fortsätta med cytostatika fram till oktober/november, sen ska läkarna ta ett nytt beslut.