Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Jag var förbannad – men nu är jag här"

Louise Wiker Foto: Christine Olsson / Tt
Karin Torneklint Foto: Robban Andersson

PEKING. Hon petades kontroversiellt från VM-truppen och ställde förbundskapten Karin Torneklint mot väggen.

Nu är maratonstjärnan Louise Wiker plötsligt på plats i Peking – redo att tävla.

Och hon vill lägga bråken bakom sig

– Det som har varit har varit. Jag vill inte fokusera på fel saker, säger Wiker till SportExpressen.

Det var i början av sommaren som det stormade.

Louise Wiker hade sprungit Sevilla Maraton på 2.40.43 – under kvalgränsen med marginal – och kände sig relativt säker på att bli uttagen till VM. Hon hade näst bäst tid av svenskorna och inför EM i Zürich förra hösten petades hon just med motiveringen att de "går på de snabbaste tiderna".

Men när VM-truppen spikades så fanns Wiker inte med.

Hon upplevde att förbundet gått ifrån kriterierna som satts upp och skrev ett ilsket inlägg på sin blogg. Många i löparkretsen reagerade också på beslutet och SportExpressen fick ta emot en rad mejl med kritik mot Torneklint.

Men nu står Louise Wiker ändå här i Peking och är redo att tävla – efter att Isabellah Andersson lämnat återbud.

"Jag var förbannad"

Hon skrattar när vi frågar henne om uttagningen.

– Jag var förbannad, så är det. Men jag har bestämt mig för att… nu är jag här. Jag är glad att vara här och jag är redo att prestera, säger Wiker som fick sin plats i laget för åtta veckor sen.

– Jag har kunnat göra precis det jag velat och det är det jag vill fokusera på nu. Det som har varit har varit. Förbundskaptenen tar ut laget och jag vill inte fokusera på laget.

Louise Wiker avslöjar ändå att hon hade en dialog med Karin Torneklint när det var som mest irriterat.

– Jag fick ett samtal i samband med uttagningen. Men sen skickade jag ett mejl till Karin och då ringde hon upp mig igen och vi hade ett samtal. Det är jag väldigt tacksam för.

Och några veckor kom alltså nästa samtal. Med ett glada beskedet.

– Då kände jag att "det är inte rätt tillfälle att vara långsint". Jag har gjort allt rätt den här säsongen. Om jag inte ger mig själv chansen, då är det bara jag själv som lider av det.

Varm mara väntar

Stridsyxan är alltså begravd och Louise Wiker är redo att tävla.

Vad som väntar? En varm och fuktig mara.

– Om det blir så här varmt och fuktigt så blir det den mest extrema mara jag har sprungit. Och det är därför jag hade mitt läger i USA, för att kunna träna i värme. Men ja, sen är det en annan sak att tävla.

– Jag vet liksom inte hur mycket väderförhållandena kommer att påverka, det är en liten osäkerhetsfaktor.

De sista förberedelserna handlar om att hålla kroppen fylld med vätska.

– Nu under veckan så är det Resorb i massor. Under själva loppet sen så har jag både Powerrade och Coca-Cola, en speciell gäl som man får i sig och kanske även någon salttablett.

– Det kommer att bli tufft, men jag ser verkligen fram emot det här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!