Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag hade inget val – det var ett tufft år”

FRÅN 2016: Lisa Gunnarsson visar upp sina medaljer när Expressen hälsar på.
Lisa Gunnarsson.Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Supertalangen är på väg tillbaka från en allvarlig skada.Foto: BILDBYRÅN
Hon får bland annat hjälp av Armand Duplantis och hans familj.Foto: IMAGO/IBL

Det är inte bara Armand Duplantis som kör stavhopp i familjens trädgård i Lafayette, Louisiana.

Där finns också Lisa Gunnarsson.

Supertalangen är tillbaka efter en elak skada – och gör comeback på svensk mark i juli.

– Målet är att hoppa 4,70 och kvala in till OS i Tokyo, säger Gunnarsson.

Det är midsommarafton när SportExpressen får tag på Lisa Gunnarsson. Klockan har precis slagit 16.00.

Men hon dansar inte runt någon stång och sjunger ”små grodorna”.

– Är det midsommarafton i dag? Jag visste faktiskt inte om det. Men okej… jag får kanske köpa lite jordgubbar och grädde då, säger Gunnarsson och skrattar.

20-åringen från Stockholm bor sen två år tillbaka i USA, där hon läser maskinteknik på Louisiana State University (LSU). Samtidigt satsar hon på att bli världens bästa stavhoppare.

Och fram tills i fjol gick allting som på räls.

”En ganska stor grej”

Redan som 16-åring hoppade hon 4,50 vilket var nytt världsrekord för den åldersklassen. Hon höjde sen sitt personliga rekord till 4,60 under 2018.

Men 2019 kom skadan som tvingade henne att ställa in hela säsongen.

– Ja, jag fick ställa in allt. Jag hade inget val, jag hade fått en stressfraktur i foten och det gjorde ont. Jag var tvungen att ta det lugnt i flera månader, säger Lisa Gunnarsson.

– Det var tufft faktiskt, det var ett tufft år.

Vändningen kom dock i vintras. Vilan gjorde att frakturen till slut läkte – och Gunnarsson kunde göra en smygcomeback under inomhussäsongen i USA.

Som bäst hoppade hon 4,50.

Hon hann dessutom med att bli distriktsmästare i sydöstra Kalifornien.

– Det var en ganska stor grej för skolan, att jag lyckades vinna det. Och personligen är jag ändå nöjd med resultaten. Min hoppning var inte riktigt så jämn som jag hade hoppats på, men… det var bara skönt att vara tillbaka på banan och göra några bra hopp.

Tränar med Duplantis

Hur är det med foten nu?

– Jag har faktiskt inte haft några problem på flera månader. Och det känns verkligen bra. Jag är glad att jag tog det lugnt och inte gick på för fort, när jag hade haft en så allvarlig skada. Jag var försiktig och nu verkar foten vara helt läkt.

En stor anledning till att Lisa Gunnarsson hamnade på just Louisiana State University är att familjen Duplantis bor i området. Pappa Greg är hennes tränare och Armand är hennes träningspartner.

Under coronakrisen har Gunnarsson varit hemma hos familjen och tränat i deras trädgård, eftersom de har en stavhoppsmatta där.

– Jag har haft ganska mycket tur. Många som jag pratar med har inte haft några möjligheter att träna stavhopp, men jag har kunnat köra hemma i deras trädgård tillsammans med både Armand och hans lillasyster Johanna. Jag är jätteglad för det.

Vad tänker du om säsongen som startar nu?

– Mitt enda mål är egentligen att lyckas med allting som jag gör på träning just nu. Och så vill jag ha roligt. Jag kommer till Sverige om två veckor och ska börja tävla då. Sen blir jag kvar till och med Finnkampen, om den nu blir av.

– Det var så länge sen jag tävlade i Sverige, det var nog två år sen. Jag ser bara fram emot att hoppa på svensk mark igen.

Kan stanna i USA

Det låter som att du saknar Sverige…

– Ja, det är klart. Det var länge sen jag var där och jag ser fram emot att komma hem.

Men du kommer att bli kvar i USA ett tag framöver, med tanke på utbildningen?

– Exakt, jag har två år kvar på utbildningen så jag kommer vara där i minst två år till. Sen har jag ingen aning om vad jag gör, jag får ta det då. Men… det är inte säkert att jag återvänder till Sverige. Jag trivs väldigt bra med Greg som tränare, det är jättebra väder här och det finns verkligen allt som en idrottare behöver.

Till sist: Hoppar du 4,70 efter den 1 december så är du klar för OS i Tokyo. Är det något du tänker på?

– Självklart, det är målet. Det är lite speciellt att det inte går att kvala in den här sommaren, men det beror ju på att coronapandemin vänt upp och ner på förutsättningarna. Jag får sikta på att klara 4,70 i vinter.

FAKTA: Lisa Gunnarssons väg mot toppen – år för år

2015

15-år gammal chockade hon friidrottsvärlden genom att hoppa 4,25 på en tävling i Frankrike. Det var nytt världsrekord för hennes åldersklass. Samma år tog hon silver på europeiska ungdoms-OS.

 

2016

Tog sin hoppning till nya höjder genom att slå till med 4,50, vilket var nytt världsrekord för 16-åringar. Fick efter det chansen på EM för seniorer, där hon slutade på 23:e plats i kvalet.

 

2017

Slutade sexa på inomhus-EM för seniorer genom att hoppa 4,55 vilket också var nytt personligt rekord. Följde upp det med att vinna JEM-guld på sommaren och efter det göra debut på VM, där hon slutade på 17:e plats.

 

2018

Hoppade 4,60 och höjde sitt personliga rekord med ytterligare fem centimeter. Tog silver på JVM och fick efter det chansen på EM för seniorer, där hon hoppade 4,35 och slutade på 13:e plats.

 

2019

Försökte hoppa i början av året, men stannade på 4,16. Efter det blev smärtorna i foten för svåra. Hon hade drabbats av en stressfraktur och valde att ställa in allt tävlande under resten av säsongen.

 

2020

Inledde året med att hoppa 4,50 inomhus. Hoppas nu nå nya höjder utomhus, när hon kommer till Sverige för att börja tävla igen. Hon behöver hoppa 4,70 efter den 1 december för att kvala in till OS i Tokyo.

Armand Duplantis intervjuas om sina tankar kring att OS i Tokyo flyttats till 2021.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.