Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Duplantis om succén: ”Jag är fortfarande rätt otränad”

Vann Jerringpriset.
Armand Duplantis och hunden Honey.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Armand Duplantis med brorsan Antoine vid spisen. Till vänster Antoines flickvän Emily Daigle.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Hemma hos ”Mondo” syns arvet från Dalarna – som på den här kaffemuggen.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Armand Duplantis hemma i nya lägenheten i Baton Rouge.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Duplantis rundade av säsongen med att slå Sergej Bubkas utomhusrekord. Nu lyder det på 6,15.
Foto: GREGORIO BORGIA / AP TT NYHETSBYRÅN

BATON ROUGE. Han sätter världsrekord, vinner snart sagt alla priser som finns – och ja, snart väntar OS. 

I lägenheten i Louisiana berättar han vad han har saknat sedan han lämnade Sverige senast, hur väldigt försiktig han är med sina nyintjänade pengar – och hur han gjorde sig av med med muskler inför världsrekorden.

– Jag är fortfarande rätt så otränad, säger Duplantis. 

Det har varit ett skapligt år för Armand Duplantis sedan han satte världsrekordet i polska Torun i mitten av februari. Han slog rekordet igen, och rundade av utesäsongen med att ta legendaren Sergej Bubkas utomhusrekord också. Sedan dess har utmärkelserna formligen regnat över 21-åringen. 

SportExpressen åkte till Duplantis lägenhet i ett nytt område i Baton Rouge, i samband med att ”Mondo” fick priset som Årets friidrottare på Friidrottsgalan. (Sedan dess har han plockat hem bragdguld och rensat prisbordet på Idrottsgalan i måndags, inklusive Jerringpriset.) 

Duplantis visar runt i huset (”det ser ut som jag är en mäklare, haha!” säger han när han har kostym på sig för plåtningen) och den nyblivne 21-åringen framstår som en synnerligen harmonisk världsrekordhållare.

2019 sa du att du var den svagaste av de stavhoppare som klarar sex meter. Det har väl hänt en hel del sen dess, men kan du berätta om hur du jobbar med det?

– Speciellt i stavhopp (här flikar Duplantis in ”stavhopp” på svenska i den engelska meningen) finns det en balans man vill uppnå mellan styrka och snabbhet, och man måste komma fram till vad man är bra på. Och jag är en fartkille, jag är en av de snabbaste om inte den snabbaste på ansatsen. Så för mig är farten det viktiga. Jag vill se till att jag fortsätter att bli snabbare och fortsätter att vara bäst i ansatsen, för ansatsen är så viktig. Jag är inte den största, men jag blir absolut starkare. Jag är fortfarande, åtminstone om man ser till min titel som världsrekordhållare, rätt så otränad. 

Han säger att han bara tränat ”på allvar” i fem år. 

– Men till och med de första åren då var rätt lugna (”pretty chill”). Så det finns många områden där jag kan förbättra mig. Men man måste göra det på ett sätt som inte påverkar några av de plus man redan har. Om jag kan bli starkare och fortsätta vara riktigt snabb, och vara lätt nog för att få ut max av mina stavar, då blir det bra.

– Det är inte som att jag är en nudel nu, jag är inte supersvag! Jag brukade vara mycket svagare. 2018, 2017, då var jag som en tandpetare, då var jag riktigt liten. Så ja, jag har blivit större, jag har byggt på med muskler. 2019 var det nog till och med för mycket – och förmodligen för mycket fett också 2019 – men 2020 blev jag lite slimmad, och det funkade ju rätt bra, säger han. 

Ja, dubbla världsrekord och dessutom nytt utomhusrekord. Onekligen ”rätt bra”.

Armand Duplantis plan inför OS

Armand Duplantis skaffade en lägenhet i Uppsala under 2020, för att ha en permanent bas i Sverige. Planen är att vara i Sverige från nu i januari för att vara med på innesäsongen i Europa (hur det nu blir med den på grund av viruset, förstås). Våren tänker han tillbringa i Louisiana, för att sedan komma till Uppsala till sommaren, och spetsa formen inför OS. 

– Planen framöver är att dela hälften-hälften. När det börjar bli lite väl mörkt och lite väl kallt och det blir lite tuffare att träna i Sverige, då kan jag komma hit – jag menar, i slutet av november är det fortfarande 25 grader, så jag kan träna utomhus. Det är grymt bra. Och det är väl så det är tänkt att bli så länge jag nu kan hoppa bra. 

Duplantis hann med fyra–fem månader med svensk bas. 

– Det var tufft ibland förut, för jag kom till Sverige på somrarna men bara studsade runt mellan olika släktingar. Det var svårt att landa och känna sig hemmastadd. Jag älskade de ställena, men det är svårt att få ett ställe att kännas som ”hemma” om man inte har ett hem.  Så att faktiskt ha ett eget ställe där i Uppsala, ett ställe att bo på, det var verkligen nice. 

"Hade inte varit här utan er"

Han säger att han saknar släkt och vänner nu, men ser också fram emot att ta del av nya upplevelser i Sverige: 

– Nu säger jag det som nån som inte riktigt har varit där när det har varit riktigt kallt – men jag har inget emot kylan. Så jag tror att jag skulle gilla det. Men jag saknar sommaren. Svensk sommar är det mest magiska som finns. Oavsett vad som händer med min karriär kommer jag se till att kunna vara i Sverige på somrarna – alltid. 

”Mondo” och brorsan Antoine, som är basebollspelare och tillbringar mycket tid hos Mondo när det är uppehåll mellan basebollsäsongerna, dividerar om vilka svenska maträtter och vanor de gillar bäst. 

Även om Antoine nu lagar räkor med cajunkryddning (”Mondo” lagar inte så mycket av maten hemma, men brygger en panna kaffe i stället) gillar båda de inslag mamma Helena tagit med till Södern. Kardemummabullar är en favorit. Mondo hyllar ”svensk frukost” med ägg och Kalles kaviar. 

Låt mig gissa: nåt du inte saknar så mycket är surströmming?

– Haha, nä! Det var nåt min mamma brukade prata om – lukten, att man inte kan öppna burken inomhus och sånt. Jag och pappa hade en idé, ska vi inte testa det? 

Duplantis viral efter surströmmingsklippet

Så det gjorde familjen, och skapade något av ett viralt ögonblick i höstas när ”Mondo” och de andra trotsade stanken och högg in. 

– Surströmming verkade som en av invigningsriterna för att bli en riktig svensk, så jag, min bror och min pappa testade. Vi gav det ett försök … och det luktade så illa som folk säger. Det var en galen lukt. Smaken, det är ju typ fisk. Men eftersmaken… den var rätt ... frän. Jag vet inte om jag behöver göra det igen, men det var en rolig upplevelse i alla fall.

Surströmming eller inte – kärleken till Sverige är besvarad. 

I mammas Helenas barndomsstad Avesta har ”Mondo” fått ett eget monument vid den gigantiska dalahästen som hälsar bilisterna på riksväg 70 välkomna till Dalarna.

Nu kan besökarna som stannar till också se en ribba som ligger på världsrekordshöjden 6,18 bredvid hästen. 

– Det är det sjukaste! Det är nog en av mina favoriter, av de utmärkelser jag fått. Jag åkte förbi när jag hälsade på mormor och morfar, det är ”the dopest thing”. 

Dalahästen i Avesta, med Duplantis världrekordutmärkelse bredvid.
Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN
Armand Duplantis morföräldrar Lars-Åke och Ingrid Hedlund i Avesta.
Foto: PATRIK ÖSTERBERG/TT / PATRIK ÖSTERBERG TT NYHETSBYRÅN

Om du jämför med hur det var för ett år sen – hur stor skillnad har det blivit efter den här säsongen? 

– Jag får mer uppmärksamhet, helt klart. Världsrekordet tog mig till en annan nivå. Jag har ett annat självförtroende, en annan inställning nu, jag känner mig mycket mer säker på mig själv som person, speciellt när jag kliver in på banan. Och ja … det är annorlunda. Det känns som två olika personer, nu jämfört med förra året. 

Det har givetvis blivit en stor skillnad i fråga om sponsorer och pengar också, sedan ”Mondo” tog steget upp bland de allra största stjärnorna. 

Det lägger Duplantis sina pengar på

Daniel Wessfeldt, som är manager åt många av de största svenska stjärnorna, har sagt i Aftonbladet att intresset är ”enormt” för Duplantis, och att ingen svensk friidrottare ”har varit i närheten av Mondos kontrakt”. Duplantis är affischnamn för bland annat Puma och klocktillverkaren Omega.

– Jag försöker att inte dyka in i det alltför mycket, jag vill inte att det ska kväva sättet jag tänker på. Jag försöker sätta min hoppning först och göra det jag kan för att hoppa så högt som möjligt. Att kunna tjäna en del pengar och ha några riktigt coola sponsorer och representera några coola märken, det är bara en bonus. 

Hur ofta tittar du in på bankkontot? 

– Det beror på. Ibland glömmer jag av det. Jag har väldigt billiga vanor. Som när man går ut och äter och man vill lägga till guacamole. Och så står det att det kostar två dollar extra – eller 20 kronor – och så tänker man ”Oh shoot! Ska jag? Är det verkligen värt det för guacamole?”. Såna småsaker. Jag tror det kommer från min mamma, hon har alltid varit så där. Så jag tror inte saker har ändrats så mycket, jag tror inte jag har förändrats så mycket de senaste åren. 

Men du kan nog kosta på dig lite guacamole.

– Ja, jag kan nog ta ”extra guac”. Och ibland gör jag det! Ibland unnar jag mig och säger till mig själv ”du förtjänar det här”. Men ibland är det mer ”njä, spara på det”. 

Förutom en guacamole då och då, är det nåt du gillar att lägga pengar på?

– Jag spenderar inte så mycket. Jag köpte det här stället i Baton Rogue… När man får kläder, man får klockor, man får bilar, såna saker man inte behöver betala för, vad ska man då lägga pengarna på? Förutom mat? Jag är en rätt enkel man, jag behöver inte så mycket saker. Jag kan ha det bra och ha kul om jag bara har rätt folk omkring mig. Om jag vinner OS kanske jag åker på en rejäl semester.

Expressens team på plats i Louisiana: Reporter Johan Eriksson och fotograf Joel Marklund.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

TV: Hemma hos Duplantis – här får han fina priset

Se också:

Expressens sportreporter Jonathan Larsson om stavhopparen och Jerringpriset.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.