Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Hur kan man anta att någon är dopad?"

München, 26 juli 1983. Jarmila Kratochvílová har just sprungit 800 meter på 1,53,28. Ingen har någonsin löpt fortare, varken före eller efter.
CÁSLAV. Hon är ägare till friidrottens äldsta världsrekord.
Men att vara bäst på 400 och 800 meter i en tid förknippad med doping gjorde folk misstänksamma. Särskilt eftersom hon inte var en blondin från Sverige utan ett kraftpaket från en kommuniststat.
"Det tredje könet", kallades Jarmila Kratochvílová.
SPORT-Expressen tog bilen ut på den tjeckiska landsbygden. I Cáslav hittade vi henne, löpandes på samma banor där hon inledde sin karriär för 40 år sedan.

FAKTA

Är friidrottstränare
Namn: Jarmila Kratochvílová.
Född: 26 januari 1951 i Golcuv Jeníkov.
Nationalitet: Tjeckiska.
Bor: Golcuv Jeníkov.
Känd för: Innehar världsrekordet på 800 meter.
Gör i dag: Friidrottstränare, bland annat åt Ludmila Formanová.
Vänner inom friidrotten: Jan Zelezny, Sergej Bubka.
MEDALJER
OS i Moskva 1980: Silver på 400 meter.
VM i Helsingfors 1983: Guld på 400 meter (världsrekord med 47.
99).
Guld på 800 meter.
Silver på 4x400 meter.
EM i Aten 1982: Silver på 400 meter.
Silver på 4x400 meter.
Fotnot: VM i friidrott arrangerades för första gången 1983 (då Jarmila var 32 år).
Tjeckoslovakien bojkottade OS i Los Angeles 1984.
Personliga rekord
100 meter: 11.
09, Bratislava den 6 juni 1981 (årsbästa för 2006: 10.
82).
200 meter: 21.
97, Bratislava den 6 juni 1981 (årsbästa för 2006: 22.
14).
400 meter: 47.
99, Helsingfors 10 augusti 1983.
Gällde som världsrekord i två år.
(årsbästa för 2006: 49.
27)
800 meter: 1.
53,28, München den 27 juli 1983.
Gäller fortfarande som världsrekord.
(årsbästa för 2006: 1.
57,07).
4x400 meter: 3.
20,33, Helsingfors den 14 augusti 1983.
(årsbästa för 2006: 3.
23,51).

Vi kör österut

från Prag, in i Tjeckiens hjärta. I baksätet sitter David Klempír. David är en 26-årig friidrottsintresserad tjeck och vår vägvisare mot den blygsamma betalningen av ett paket röda Prince. Han vägrar ta emot något mer, det är stort för honom att få träffa Kratochvílová, säger han. - Hon är en stark människa. Jag tror man blir positivt påverkad av att träffa henne. Luften ligger lika stilla som temperaturen - 32 grader kvavt. Vi kör om avgasmonster till långtradare där de barbröstade chaufförerna låter vänsterarmen hänga ut genom fönstret. I nio fall av tio syns en cigg mellan fingrarna. Längs landsvägen syns många farbröder som sitter i bar överkropp och gör ingenting särskilt. - De väntar på att bli gamla, berättar Jarmila Kratochvílová lite senare. Så når vi Cáslav, ett sömnigt litet samhälle omgivet av potatisåkrar. Arbetslösheten här omkring är godtycklig. Siffrorna är höga men många, särskilt farbröderna som väntar på ålderdomen, vill inte ha ett vanligt jobb. Deras omkostnader är låga och ofta har de ett litet land med grödor som de klarar sig på. - Det här är inte Prag, säger Jarmila Kratochvílová. Även om avståndet inte är så långt är skillnaderna enorma. Som två olika länder.

Vi finner henne

på stället hon kallar för sitt andra hem - en pittoresk friidrottsarena med en sliten träläktare på vilken någon sprejat: "FUCK EUROPE". Ett knattelag tränar fotboll på gräsmattan och på löparbanorna som omger den joggar Jarmila Kratochvílovás träningsgrupp. Hon kommer fram och hälsar, vänligt men bestämt. Hade vi inte haft papper på att kvinnan framför oss är 55 år hade vi inte trott på det. Den solbrända kroppen är muskulös och ser granithård ut. Hon bär mörka träningskläder och har ett tidtagarur runt halsen. Hon säger tack för i dag till träningsgruppen. I den ingår Ludmila Formanová, världsmästare på 800 meter 1999, men även barn och ungdomar från trakten. Jarmila får inget betalt för att träna dem utan ställer upp för att hon vill att den lokala ungdomen ska ägna sig åt något meningsfullt. Hon muttrar åt ett gäng odågor som sitter på träläktaren och röker marijuana, och vill inte synas på bild tillsammans med dem. - Ni ska ta bilder på den fina tjeckiska ungdomen, säger hon. Inte på den förtappade. Nästa år firar Jarmila jubileum, då är det 40 år sedan hon första gången genomförde ett träningspass på Cáslavs löparbanor. - Men kom så går vi upp till mitt kontor, det är svalare. Ni vill väl ha kaffe?

Kontoret ligger i

en större byggnad bredvid stadion. På bottenvåningen finns ett grått styrkerum där Jarmila och hennes elever tränar på vintern. - Nu är det fint, förut var det väldigt slitet, säger hon om gymmet som för oss mest liknar ett garage med några maskiner i. Korridoren på övervåningen omges av sovsalar där män som arbetar i den närliggande kemifabriken ibland ligger över. Nu står alla tomma och Jarmila skyndar in i det spartanska rum som är hennes kontor. Hon serverar kaffe, mineralvatten och alkoholfri öl. Eftersom det står en säng i rummet frågar jag om hon brukar sova över på anläggningen. - Någon gång kanske det har hänt. Men hemma för mig är Golcuv Jeníkov. Golcuv Jeníkov ligger 15 kilometer utanför Cáslav. "En stor by", enligt Jarmila som föddes där 1951. Föräldrarna var (och är, de lever fortfarande) lantbrukare och Jarmila fick tidigt lära sig att hjälpa till på gården. - Jag gjorde allt; sådde, plöjde, slog gräs, skötte om djuren. Det var ett tufft jobb som jag älskade. Jag tackar jordbruket för min styrka, det var på gården jag byggde upp mig. Var dina syskon likadana? - Oh, nej. Mina tre systrar gjorde hellre typiska kvinnosysslor, matlagning och sånt. Jag var alltid ute och jobbade med kroppen. Mer som en pojke. Föräldrarna gillade inte att hon var så aktiv. - Du kommer bara att göra dig illa, varnade mamman. I Cáslavs skola träffade Jarmila en tjej som övertalade henne att följa med till den slitna friidrottsarenan i skogen. På arenan bestämde coach Miroslav som omedelbart såg en talang i den 15-åriga flickan från landet. - Men i början hade jag inga ambitioner, det vara bara roligt att prova olika grenar. Tävlade du? - Bara skolmästerskap. Killarna och tjejerna jag tränade med var äldre och starkare än mig, därför trodde jag inte att jag var särskilt bra. Men hur gick det i skolmästerskapen? - Jag vann allting.

När Jarmila närmade

sig 20 år började hon satsa mer seriöst. Pådriven av coach Miroslav underkastade hon sig ett stenhårt träningsprogram. - Vi sprang alltid i skogen, även om det var snöoväder. Tung styrketräning med vikter och aldrig en ledig dag. Men jag klagade inte. Föräldrarna var fortfarande missnöjda. - Du kommer bara att göra dig illa, varnade mamman. Men dottern lyssnade inte. I stället blev hon "anställd" av friidrottsförbundet. - Du måste förstå tidsandan, vi hade kommunism här. Jag fick en liten summa varje månad som vilken anställd som helst. Fick alla samma lön? - Ja. Men när jag senare satte världsrekord fick jag en bonus av staten. Hur stor? - 3 000 koruna (knappt 1 000 svenska kronor). Pengar var ingen anledning till att syssla med idrott i Tjeckoslovakien. Ville man bli rik fick man flytta utomlands och byta nationalitet, som Martina Navratilova gjorde. Hur var det att komma utomlands och tävla? - Stort. Kontrollen var alltid hård och man behövde ha tusen papper för att lämna landet. Men jag var ju ingen stjärna utan nådde mina bästa resultat vid ganska hög ålder. Marita Koch dominerade alltid 400 meter som jag främst såg som min gren. Accepterade dina föräldrar ditt val att bli friidrottare? - Nej, de var aldrig nöjda. De tyckte att jag borde skaffa mig ett vanligt jobb. Min mamma har aldrig sett mig springa. Min pappa såg mig en gång, det var ett lopp i Prag dit han blivit bjuden av förbundet.

Vägvisar-David, som

hela tiden suttit tyst och lyssnat på Jarmila, viskar att han måste röka. Jarmila suckar ogillande och David ser skamsen ut. Det är varmt på kontoret vars väggar är prydda med fotografier från Jarmilas karriär: Helsingfors 1983 där hon tog dubbla VM-guld och slog världsrekord på 400 meter; München samma år där hon sprang 800 meter på 1.53,28 - en tid ingen överträffat. - Egentligen skulle jag ha sprungit 200 meter, men jag hade en liten skada i låret och tränaren trodde att det skulle vara för påfrestande. Så världsrekordet på 800 meter beror på en skada? - Ja. Det var ju ingen gren jag normalt ställde upp i, därför var jag väldigt avslappnad och hade ingen press på mig. Kanske var det därför rekordet kom. Vad minns du från loppet? - När jag gick ut på andra varvet hörde jag folk jubla. Jag förstod inte varför. På upploppet var jag ensam men jag hade inte en tanke på rekord! När jag såg tiden var min första tanke att det var något fel på klockan.

På hemmaplan mottogs

Jarmila med stolthet efter framgångarna, men hon var knappast någon global hjältinna. Den dubbla världsmästaren bedömdes mer än hon hyllades. Jarmila Kratochvílová såg inte ut som en idrottskvinna skulle se ut. Den grova kroppen och håret under armarna gjorde att hon ansågs som maskulin. Under VM-83 blir hon kallad för "det tredje könet" av Expressens Lena Katarina Swanberg i flera artiklar. En av artiklarna illustreras med tre bilder med efterföljande bildtexter. Första bilden visar häcklöparen Sven Nylander. Bildtext: "Sven Nylander vacker man inom den svenska sporten - en riktig viking, välbyggd och vältränad." På andra bilden syns en icke namngiven färgad kvinna. Bildtext: "En del hinner med att vara fåfänga mitt i tävlingshetsen. De är stolta över att vara vackra." Tredje bilden visar en löpande Jarmila. Bildtext: "Tjeckiskan Jarmila Kratochvílová leder 800 meter. 'Det förekommer ett tredje kön', skriver Lena Katarina Swanberg. 'En del kvinnor har en muskelmassa som kvinnor inte är utrustade med om bara moder natur och ett nyttigt leverne kommit till hjälp.'" - Ofta ville reportrarna bara prata doping, säger Jarmila. Man försökte att inte ta åt sig, jag visste ju att jag inte var dopad, men det var tråkigt att så många trodde det. Kunde du förstå dem? - Vad menar du? Ja, alltså, du var 32 år och extremt stark i en tid förknippad med doping. - Ja, men hur kan man bara anta att någon är dopad? Jag hade tränat så hårt för att nå framgång. Jag har aldrig ens blivit erbjuden steroider.

Efter säsongen 1983

tränade Jarmila hårdare än någonsin för att vara i toppform till det stora målet: OS i Los Angeles 1984. Samtidigt pågick kalla kriget och fyra år tidigare hade USA bojkottat OS i Moskva. Att ryssarna nu tänkte göra samma sak föreföll inte otroligt, men det tjeckiska laget fick signaler om att det inte skulle dras in i bojkotten. - Vi förberedde oss som inför ett äventyr. Jag åkte på inspektionsresa till Los Angeles för att känna på banorna och vänja mig vid den amerikanska smogen som jag var mycket rädd för. Sedan kom chockbeskedet: Sovjetunionen, inklusive östblocket, ställer inte upp i OS 1984. Inget äventyr. Ingen Los Angeles-smog. Inga OS-guld. - Ingen idrottare höll med om det politiska beslutet men ingen vågade protestera högt. Det var farligt att kritisera regimen. - Jag kan bli ledsen när jag tänker tillbaka på -84. Jag var i mitt livs form och kunde ha haft två OS-guld hängandes på väggen hemma. Men jag är stolt över min karriär ändå. Följer du dagens friidrott? - Det gör jag givetvis eftersom jag tränar Formanová. Mycket har förändrats. Det finns mer pengar att jaga vilket gör att folk tävlar mer och tränar mindre. Är du förvånad över att du fortfarande har världsrekordet på 800? - Ja, lite. Maria Mutola har haft chansen att slå det men det är svårt när det är så många tävlingar. Det sliter på kroppen. Kommer du till EM i Göteborg i sommar? - Om Formanová ställer upp så kommer jag. Jag gillar Sverige och era friidrottare. Christian Olsson, Holm, Kajsa, Carolina Klüft de är alla världsstjärnor. Har du någon favorit? - Carolina. Hon är ett litet underverk. Hon har så mycket inlevelse när hon tävlar. Det är sådant som får ungdomar att börja idrotta.

Jarmila antyder att

vi måste sluta prata. Hon vill hinna hem till Golcuv Jeníkov för att se VM-matchen Tyskland-Ecuador. Hon lever ensam utan barn men i de närliggande husen bor hennes föräldrar, syskon och syskonbarn. - Det är därför jag aldrig flyttat härifrån. Vad ska man vara rik i USA för om man ändå inte har sin familj nära? Det är dags att lämna Cáslav. Dagen efter kommer 55-åringen med det omdiskuterade världsrekordet springa på löparbanorna igen. Och dagen efter det. Och dagen efter det. - Så länge jag kan springa blir jag här, säger hon. Tillbaka i Sverige kommer ett mejl från Prag. Det är vägvisar-David som skriver att han inte kommer att få någon användning av cigaretterna vi gav honom. Mötet med Jarmila Kratochvílová har inspirerat honom till att sluta röka och börja jogga.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!