Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Herregud – gråter inombords just nu”

Foto: STELLA PICTURES
Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY
Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Khaddi Sagnia är tillbaka i träning efter sin korsbandsskada och ser ljust på framtiden.

Men det blir ingen start på VM i Doha.

I stället är siktet inställt på OS i Tokyo nästa sommar.

– Herregud, jag gråter inombords nu. Jag ska komma tillbaka och vara så stark då, säger Sagnia.

Khaddi Sagnia, 25, är på ett strålande humör när SportExpressen når henne på telefon under fredagen.

Hon har inte kunnat göra en tävling på ett halvår på grund av korsbandsskadan som hon drabbades av under Nordenkampen i februari, men träningen går ”jättebra” just nu.

– Jag började hoppa för en och en halv månad sen och det har rullat på väldigt bra, säger Sagnia.

– Allting har gått som planerat och jag har inte behövt backa någonting, det har bara gått framåt. Sen har jag inte kommit upp i full ansats i hoppningen än, men jag känner ingen stress.

”Måste vara realistisk”

VM i Doha är lite drygt en månad bort. I en intervju med SVT i början av juli förklarade Khaddi Sagnia att hon ännu inte helt gett upp hoppet om en start där.

Men nu har hon lagt VM-drömmarna åt sidan.

– Ja, jag har inget fokus på det. Jag måste vara realistisk, säger Sagnia som har ett personligt rekord på 6,92 – en bra bit över kvalgränsen 6,72.

– Jag gör det jag kan just nu och sen får vi se om det blir någonting tävling i sommar. Jag är ju en tävlingsmänniska och gillar inte att sitta still, så det vore kul att göra någon start bara för att få den där tävlingskänslan igen.

Hon fortsätter:

– Det kommer fler mästerskap sen och jag siktar på att vara redo då, i stället för att stressa nu.

Redan nästa sommar väntar till exempel OS i Tokyo. Khaddi Sagnia gör ett litet jubel i andra ändan av telefonen.

– Jag längtar så mycket. Herregud, fan vad coolt! Det är en uppbyggnadssäsong innan det också. Herregud, jag gråter inombords nu. Jag ska komma tillbaka och vara så stark, jag har inget annat val, jag måste det.

https://www.instagram.com/p/BwXb7lVIDw3/

Berättar om kampen

Korsbandsskadan som kom i vintras var hennes andra i karriären. Redan 2012 slet hon av korsbandet i höger knä. Den här gången var det vänster.

Och enligt Sagnia var den här rehabiliteringen lättare än den första.

– Nu visste jag var som väntade och hur lång tid det skulle ta. Jag har bara haft en enda sak i huvudet och det är att jag ska komma tillbaka.

– Många som jag pratat med har sagt: ”Jag förstår att du kanske bara ville ge upp.” Men jag har svarat att nej, det finns inte hos mig. Jag kan inte kämpa så mycket och sen tänka att jag ska ge upp. Framför allt inte när jag vet vad som finns inom mig. Då är det väldigt svårt att ge upp.

Du har lyckats vara positiv under den här perioden?

– Absolut. Jag grät en gång och det var när min tränare (Katrin Klaup) ringde efter att jag fått beskedet från läkaren, att korsbandet var av. Hon frågade hur det hade gått och då släppte det, jag började bara gråta. Jag tänkte: ”Herregud, jag har lagt ner så mycket arbete under höstperioden och jag kommer inte få visa det.” Det var så ledsamt, så ledsamt.

– Men vad kan jag göra? Egentligen var jag glad att det inte var något värre än vad det var. Jag visste att jag skulle kunna ta mig igenom det här.

 

LÄS MER: Finnkampen avgörs i helgen – här är allt du behöver veta