Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fruns ilska efter svenska stjärnans död: "Hemskt"

Diskuskastaren Stefan Fernholm utanför sin träningslokal. År 1987 Foto: ROGER TURESSON
Stefan Fernholm, Göran Svensson och Lars Sundin under Finnkampen år 1985. Foto: ROGER TURESSON
Stefan Fernholm, Göran Svensson och Ricky Bruch äter middag i Malmö år 1987. Foto: PETER WIDING

Det fanns en tid då dopingen var utbredd - även bland svenska friidrottare.

Kastarna Stefan Fernholm och Göran Svensson pumpade sina kroppar fulla med anabola steroider och fastnade senare i tablettmissbruk som ledde fram till deras död.

SportExpressen blickar tillbaka på ett mörkt kapitel i den svenska idrottshistorien.

– Det var som att idrottarna slet ihjäl sig för någon annan och sen när de inte kunde tävla mer så dumpades de. Det är ett hemskt utnyttjande, säger Angela Fernholm, exfru till Stefan Fernholm.

Redan i grundskolan drömde Stefan Fernholm om att bli bäst i världen – i kulstötning.

I en skoluppsats från högstadiet berättar pojken från Norrköping om sin dröm att åtminstone nå det svenska landslaget en dag i framtiden.

Det skulle få kosta vad som helst.

Än i dag minns barndomsvännerna Stefan Fernholms envishet och orubbliga vilja, som eskalerade under ungdomsåren.

– Alla vi lyssnade på tränarna. Men Stefan gjorde aldrig det. Han ifrågasatte allting. Han satte sig upp mot auktoriteter och körde helt efter eget huvud. Jag tror det tog ett år – sen var han helt plötsligt större och starkare än oss, berättar lagkamraten Stefan Stjärnström i SVT-dokumentären ”Diskuskastarens dröm”.

"Alla använde sig av doping"

Stefan Fernholm vägde 105 kilo muskler redan som 15-åring.

Han togs ut i ungdomslandslag, växte ännu mer – och för att fortsätta utvecklingen flyttade han 20 år gammal över Atlanten. På Brigham Young University utanför Salt Lake City, Utah, fick han möjlighet att kampera ihop med flera av dåtidens största, svenska friidrottstalanger.

Det var en hård träning med fokus på styrkelyftning och muskelbyggande för utövarna inom kast- och stötgrenar.

– De kunde träna 8-12 timmar om dagen och de tog väldigt sällan ledigt. De var totalt hängivna sin sport och alla drömde de om att bli så bra som möjligt. Och ja, i stort sett alla använde sig av doping. Om du ville bli bäst så var det enda alternativet, säger Angela Fernholm, som träffade sin blivande make i USA.

Han blev omslagspojke för amerikanska magasin som porträtterade muskulösa kroppar.

Exfrun: "Vi hatade det båda två"

Men 21 år gammal tog karriären som kulstötare en plötslig vändning. På grund av den enorma belastningen från hans tunga kropp, bröt han båtbenet i handen. För att fortsätta stöta kula bytte Fernholm grepp och trotsade smärtorna. Till slut blev det en omöjlighet. Lösningen blev att byta gren till diskus, som inte belastade det brutna båtbenet på samma sätt.

Fyra år senare, 25 år gammal, vann han sitt första SM-guld i just diskus. Och gjorde internationell succé med en åttondeplats i diskusfinalen i Los Angeles-OS.

Stefan Fernholm ville bli bäst i världen Foto: JACK MIKRUT / PRESSENS BILD

Fernholms utveckling fortsatte under ett 1980-tal då dopingen var utbredd inom friidrotten. Med sin målmedvetna träning och envisa inställning var han beredd att offra allt för att bli bäst.

Och då fanns det bara en väg framåt.

– Vi hatade det båda två, men om man inte tog det tillhörde man inte eliten. Även hans kompisar pratade öppet om det. Vi pratade mycket om riskerna, men ofta har de här atleterna mer kunskap om det än vanliga läkare, de samlar in kunskap och diskuterar med varandra över hela världen. De har väldigt mycket kunskap om steroider, säger Angela Fernholm i SVT-dokumentären ”Diskuskastarens dröm”.

"Hjärtat bara rusade på honom"

Anabola steroider förbjöds internationellt år 1976. Men det var ingen hemlighet att de användes utbrett inom friidrotten även långt in på 1980-talet.

Vissa åkte fast.

Svenska friidrottarna tillika Stefan Fernholms vänner, Göran Svensson och Lars Sundin, fastnade i ett dopingtest i samband med SM-tävlingarna 1985. Men Stefan Fernholm klarade sig undan. Han hade lärt sig att utnyttja kryphålen.

Vänner berättar emellertid om hur Fernholm förändrades i takt med att han tog prestationshöjande preparat.

– Under vissa träningspass fick han avsluta passet för att hjärtat bara rusade på honom. Han fick någon typ av flimmer. Då satte han eller la sig ner och drack en cola eller försökte få i sig socker. Då blev det bättre igen, berättar vännen Lars Sundin.

"De var medvetna om det förbjudna"

Sveriges före detta förbundskapten i friidrott, Ulf Karlsson, var själv släggkastare under 1970-talet. Han är själv öppen med att han testade doping i början av 70-talet. 

– Ja, jag tog två kurer där, fem år innan det blev förbjudet. Jag har varit noga med att vara öppen med det, säger han.

I en rapport som läkaren Arne Ljungqvist gjorde samma år som Ulf Karlsson provade sina kurer, år 1971, visade det sig att en tredjedel av det svenska landslaget i friidrott använde just anabola steroider.  Främst de unga friidrottsstjärnorna ville nå framgång till varje pris, och den snabbaste vägen dit sades vara just anabola steroider. 

– I deras fall (de svenska diskuskastarna i USA) var de medvetna om att de gjorde någonting förbjudet. Frestelsen är stor när man ligger precis under världseliten, man vill gärna göra det där lilla extra som krävs. Är man idrottare och vill bli bra söker man allting som kan hjälpa till i den processen, säger Ulf Karlsson. 

Stefan Fernholm poserar med sin diskus uppe på ett berg utanför Provo i Utah, USA, där han har sitt hem. År 1988 Foto: ROGER TURESSON

* * * *

Stefan Fernholm aldrig åkte fast i ett enda dopingtest under hela sin karriär.

Men han blev tvungen att betala priset för ett osunt leverne under många års tid.

Efter misslyckade resultat i VM i Rom 1987 och OS i Seoul flyttade han flyttade hem till Sverige med familjen. Han lade dopingen åt sidan – men började i stället att äta smärtstillande preparat för att bedöva smärtan i en sliten kropp som tränat på maximal belastning under många år.

Det slutade i ett missbruk, som ledde till en skilsmässa.

Förre förbundskaptenen Ulf Karlsson har varit noga med att påpeka att han själv använde doping Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Parallellt chockas han av sina vänners öde. Diskuskastaren Göran Svensson var i full färd för en satsning mot Atlanta-OS 1996 när han plötsligt hittas död i sin bil strax utanför Gävle under hösten 1995.

Orsaken?

Ett tablettmissbruk.

Två år senare hittas Stefan Fernholm död i sitt hem i Västerås.

"Han blev jättedeprimerad"

Precis som den förre landslagskollegan Göran Svensson avled Fernholm av tablettförgiftning. Fernholm drömde, liksom Göran Svensson, om en sista chans i Atlanta-OS, men hade stoppats av en skada i bröstmuskeln.

– Han hade problem med diskbråck redan när vi flyttade till Sverige. Och det var väldigt lätt för Stefan att få tag på smärtstillande tabletter i Sverige, för det var inte reglerat på den tiden. Efter ett par år märkte jag på honom att han var beroende, att han inte kunde sluta ta tabletterna, säger Angela Fernholm.

Hon är kritisk till hur Stefan Fernholm, Göran Svensson och flera andra friidrottare behandlades av friidrottsförbundet på 90-talet.

– Vi hade ett bra liv i USA. Vi hade jobb båda två, ett hus och två barn. När vi kom till Sverige hade vi ingenting att försörja oss på. Förbundet lovade Stefan att hjälpa till med jobb och boende, men det hände aldrig någonting. 

Stefan Fernholm åkte aldrig fast i ett dopingtest. Här testas han på Stockholms Stadion under Finnkampen år 1987. Foto: ROGER TURESSON

Stefan Fernholm bar ständigt på en oro för hur livet efter idrotten skulle bli.

– Han blev jättedeprimerad, gick runt och tänkte på framtiden. Jag tycker att det var väldigt dåligt hanterat av alla runtomkring. Det var som att idrottarna slet ihjäl sig för någon annan och sen när de inte kunde tävla mer så dumpades de. Det är ett hemskt utnyttjande, säger Angela Fernholm.

20 år efter Stefan Fernholms död och 22 år efter Göran Svenssons är svensk diskus på frammarsch igen med den svenska stjärnan Daniel Ståhl ståendes främst i ledet.

Angela Fernholm i SVT:s dokumentär ”Diskuskastarens dröm” Foto: SVT

Den förre, svenske förbundskaptenen Ulf Karlsson är övertygad om att mycket har hänt under de åren.

– Jag vill tro att upplysningarna och informationen har ökat. På friidrottsgymnasium och i de olika klubbarna har man aktivt arbetat med antidopingpropaganda i många år. Det finns i dag nog ingen i svensk idrott som inte känner till vad doping innebär. Den hårda markeringen fanns inte tidigare, säger han.

Vågar du säga att användningen minskat markant i dag?

– Absolut, det är min uppfattning. I dag är påföljderna också så pass påtagliga och kontrollsystemet är bättre. Sammantaget har det bidragit till en minskning. Jag är helt övertygad om att det har minskat dramatiskt.

När Angela Fernholm ser Daniel Ståhl är det svårt att inte tänka på hur livet hade kunnat bli för henne och Stefan.

– Jag har inte tittat på friidrott sen Stefans död. Men jag såg en bild på Ståhl i tidningen och då kom känslorna fram igen, för det som hände Stefan och Göran. Vi får inte glömma det.

– Jag älskar fortfarande Stefan och önskar att det hade blivit annorlunda.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!