Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Duplantis om uppbrottet med flickvännen: ”Tufft”

Armand Duplantis, 19: ”Jag kan ta VM-guld”
Armand Duplantis. Foto: Fanny Berg
Foto: JULIA RAHN / IMAGO/PRESSEFOTO BAUMANN IMAGO SPORTFOTODIENST
Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY
Foto: VEGARD WIVESTAD GRØTT / BILDBYRÅN NORWAY

MALMÖ. Det är svenskarnas fel att han har svårt att lära sig svenska. 

Men Armand Duplantis älskar sitt andra hemland.  

Och även om stavhoppsstjärnan säger att han började träna på riktigt för bara tre år sedan är målet tydligt. 

– Jag ska bli bäst i världen, säger 19-åringen som också berättar om varför det tog slut med flickvännen, det dyra örhänget och den felaktiga bilden av hans familj. 

Efter en stunds funderande säger han ”fika”. Armand Duplantis har precis ätit lunch mellan två träningspass och frågan var vad hans favoritmat är. 

– Jag gillar svensk mat, allra mest fika. Det är något väldigt socialt över det. 

Den 19-årige stavhoppsstjärnan som är född och uppvuxen i USA pratar engelska, men ibland slinker det in ett och annat svenskt ord. 

Som när han fortsätter att utveckla varför fika är hans favoritmat. 

– Kanelbullar (säger han på svenska). 

– Det gillar jag också med fika. 

Duplantis är i Malmö för att träna, på fredag väntar GP-tävling i Göteborg och nästa helg klassiska Finnkampen. 

– Det är första gången jag är i Malmö, men det verkar trevligt. 

”Mondo”, som han kallas, ser sig om i friidrottshallen där vi ses. 

”Jag kan ta VM-guld”

Historien är välbekant vid det här laget. Hur den talangfulle stavhopparen, son till den före detta stavhopparen Greg Duplantis och mångkamparen Helena Duplantis (tidigare Hedlund), med sitt dubbla medborgarskap som 15-åring valde att börja tävla för Sverige. 

Förra året blev inte bara Armand Duplantis stora genombrottsår som senior. Han gjorde total succé när han efter en imponerade vår- och sommarsäsong tog sig över den magiska sexmetersgränsen på EM i Berlin.

Ytterligare ett lyckat hopp senare, då på höjden 6,05, och 18-åringen stod med en guldmedalj i handen. 

Om inte förväntningarna varit speciellt höga på Duplantis inför förra säsongen så ser de helt annorlunda ut nu. 

Till friidrotts-VM i Doha i september, åker ”Mondo” som ett av de stora svenskhoppen, regerande Europamästare – och med medalj som mål. 

– Jag känner att jag är i den formen att jag skulle kunna ta medalj. Jag skulle kunna ta VM-guld, men samtidigt är konkurrens stenhård. 

– Förväntningarna på mig är skyhöga, folk tänker att jag ska slå världsrekord och ta OS-guld nästa år.

– Och jag förväntar mig det av mig själv också. Jag vet att det finns press utifrån men den allra största pressen har jag på mig själv. Jag vill bli bäst i världen. 

Tror du att du kan bli det?

– Ja, jag har den potentialen. Men jag vet inte om det händer nästa vecka, om ett år, eller fem år. Det är svårt att sia i sport, det är så många små saker som spelar in. 

Armand Duplantis efter att han tagit EM-guld i Berlin förra sommaren. Foto: MICHAEL KAPPELER / DPA/IBL

Det är lätt att tro att Armand Duplantis, med sin stavhoppande pappa och friidrottande mamma, föddes rakt in i sporten. 

Och visst, familjen hade en stavhoppsställning på baksidan av huset när han var liten.

– Men det har blivit en helt felaktig bild av mig och min familj. Det var inte alls så att pappa drillade mig stenhårt som liten och bestämde att jag skulle bli stavhoppsstjärna. 

– Jag blir ganska upprörd när jag tänker på att folk tror att mina föräldrar pressat mig, så är det inte. 

– Jag hoppade då och då, pappa frågade ibland om jag ville köra. Men det hände lika ofta att jag valde att spela tv-spel. 

Duplantis tystnar en stund innan han fortsätter. 

– Men när jag väl hoppade förstod jag, och folk omkring mig insåg det. Jag hade en väldig talang för stavhopp. Det var som att tekniken fanns där från början. Men det är bara tre år sedan som jag började träna på riktigt, innan var stavhoppet en hobby. 

”Jag måste vara den svagaste”

Att Armand Duplantis hade talang råder det knappast något tvivel om, som sjuåring slog han sitt första världsrekord i sin ålderklass. Sedan fortsatte han att vara bäst i världen hela vägen upp i tonåren.

– Och den lever jag på mycket fortfarande, jag har teknik och talang. Och jag är snabb. Men jag måste vara den svagaste 6-metershopparen någonsin. Eller det är jag garanterat. 

Duplantis, som inför den här säsongen har lagt på sig fem kilo muskler, viftar med sina långa armar. Samtidigt berättar han att den ökade styrketräningen gör att han känner sig starkare än någonsin tidigare. 

– Men jag hoppas bli ännu starkare, jag är ju bara 19 år. Det känns väl rimligt att jag skulle kunna bli? 

”Det är svenskarnas fel”

Armand Duplantis bor fortfarande kvar i Louisiana i USA, men sedan beslutet att börja tävla för Sverige har han varit mer och mer i ”sitt andra hemland” som han kallar det. 

– Jag har delar av min familj här i Sverige, mormor, morfar, moster och vänner. Jag har fått svenska vänner, främst i via klubben i Uppsala, och det är fantastiskt. Egentligen spelar det inte så stor roll var man är. Där man har vänner känner man sig hemma. 

Känner du dig svensk?

– I min situation, där jag är nu, tror jag inte att man kan komma till ett bättre land än Sverige. Jag har fått ett fantastiskt välkomnande, folk är så vänliga och snälla mot mig. Sedan finns det alltid de som kommer tycka att det är konstigt att jag tävlar för Sverige, att jag inte är svensk. Men det bryr jag mig inte om. Min mamma är svensk, jag har släkt här och tycker om att vara här.

Du har sagt att du vill lära dig svenska bättre, hur går det?

– Jag försöker men det är svårt. Och det är mycket svenskarnas fel, ni är så bra på engelska och när jag försöker med några ord så svarar ni på engelska. 

Mamma Helena gratulerar ”Mondo” efter EM-guldet förra året. Foto: ANKE WAELISCHMILLER/SVEN SIMON / PICTURE ALLIANCE / SVENSIMON/IBL DPA

Han har spenderat en stor del av sommaren i Sverige. Tränat, tränat – och varit på grillparty. 

– Jaja, sådant gör jag också. Det är absolut inte så att jag bara hoppar stav. Sedan kan jag så klart inte alltid gå ut och festa. Jag måste välja tillfällen när det passar i schemat.

Armand Duplantis tycker inte att han försakar saker som andra 19-åringar gör, men det finns ett problem. 

Tidigare hade han en flickvän hemma i USA, för ett litet tag sedan tog det slut. 

– Det var tufft. Hon var där hemma och jag... Jag var överallt men inte där. Då är det svårt till slut. 

Om ”Mondo” pratar glatt, mycket och ofta med ett leende blir han mer fåordig nu. 

– Jag vet inte riktigt hur man ska kunna ha ett förhållande när man lever det här livet som jag gör. 

https://www.instagram.com/p/Bh2ye54AxYO/?utm_source=ig_embed

Ända fram tills början av sommaren har Armand Duplantis tävlat som amatör för att vid sidan av stavhoppandet kunna gå på college i USA. Då krävs det nämligen att man är amatör och inte professionell.

Men i juni kom beskedet att Duplantis skrivit på ett sponsorkontrakt, fortsättningsvis tävlar som proffs och därmed får ta emot prispengar. 

– Jag tänkte allt mer på hur mycket pengar jag kunde ha tjänat. Och det är klart att det är coolt med pengar. Det tycker väl alla. Och nu känns det bra när de trillar in. Men jag hade hoppat stav ändå, jag gör det inte för pengar. Känslan där i Berlin, när jag var över sex meter och sedan tog guld. Den går inte värdesätta i pengar. 

Vet du hur mycket pengar det har trillat in hittills?

– Ja, men det ska jag väl inte säga? Men jag kollar bankkontot då och då, det ser bra ut. Men pengar är inte så viktigt för mig, jag har ingen fru eller barn att försörja. Och jag gör inte av med så mycket heller, mest pengar lägger jag nog på mat. 

Men örhänget du har, det glittrar mycket...

– Ja, det var dyrt. Men det har jag fått av min mormor. 

SportExpressens Anna Friberg har träffat Armand Duplantis för en intervju i Malmö. Foto: Fanny Berg