Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vreden mot svenska landslaget är stor här

Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

ROM. En italiensk sommar.

Titeln på VM-låten 1990, då Italien var värdnation.

Nu väntar en italiensk sommar utan VM, för första gången på 60 år.

Ångesten är stor, liksom vreden mot det svenska landslaget.

Många hoppas att Sverige åker ut direkt.

”Merde”. ”Figli di puttana”. ”Vaffanculo Svezia”.

”Skithögar”, ”horungar” och ”dra åt helvete Sverige”.

Nej, det är inga vackra ord som man kan läsa bland kommentarerna på det svenska landslagets officiella instagramkonto.

Fortfarande, sju månader efter att Sverige besegrade Italien i playoffen och tog sig till VM, sjuder vreden hos en del italienska fans. Framför allt yngre manliga supportrar går in på kontot och skriver kommentarer där de önskar allt ont över det blågula laget.

Den första tiden var det mer, men förekommer ännu och det ökar nu igen med takt att VM i Ryssland börjar.

”Ni kommer ändå att åka ut direkt, nordiska stjärtgossar. Åk tillbaka till Ikea och ge VM till dem som förtjänar det mer”.

En kommentar, avslutad med en italiensk flagga, under det svenska landslagets inlägg om 0-0 mot Peru.

 

Även här i Italien, i samtal och i tidningskrönikor, ruvar VM-ångesten tung. En trevlig rundnätt barägare serverar mig starkt kaffe och ännu starkare ord:

”Ursäkta signora, men jag kommer att njuta om ni åker ur! Den typ av fotboll ni spelar är hemsk. Så ful och tråkig”.

Jag invänder att italienska lag och landslag själva ofta försvarat sig till segrar men får lite gehör för det argumentet.

”Ni kommer inte att ha en chans och jag kommer att njuta framför tv:n. Får det lov att vara en smultronbakelse?”.

Bland mina italienska vänner och kolleger är åsikterna mer blandade och sansade. Alla som kan fotboll och inte låter känslorna styra pratar i hårda ordalag om förre förbundskaptenen Gian Piero Venturas inkompetens. 

”Vi förtjänade inte att ta oss till VM. Det gör ont att åka dit och bevaka andra lag men vår fotboll behövde en nystart”, säger kollegan Luigi på Gazzetta dello Sport. 

 

För Gazzettan och andra italienska medier och företag innebär det missade mästerskapet inte bara smärtsam saknad utan också stora uteblivna intäkter i reklam- och annonspengar med Italien utanför.

Och även för de balanserade, de som inte skyller Italiens kvalfiasko på svenskarna, gör det ont nu. Ont att se andra klä sig till VM-fest och inte få vara med och leva i längtan och förväntan. Inte sen VM 1958, i just Sverige, har Italien varit utanför.

”Jag tänker inte titta alls på VM”, säger Stefano Tacconi, före detta målvakt i Juventus.

Toto Schillaci, målkung under VM 1990 på hemmaplan, den där italienska sommaren, säger att han kommer att titta. ”Men det kommer att göra ont att inte se Italien där”.

En smärta jag förstår, och delvis delar. Jag har inga blodsband till Italien men det är mitt andra hemland för mig och min kärlek är italienare. Varje riktig fotbollsälskare måste också känna en sorg och saknad över att en av de största och stoltaste fotbollsnationerna inte är med. Jag har dessutom vänner bland presstaben i det italienska herrlandslaget och har tagit del av deras besvikelse men också självrannsakan.

För den italienska självbilden gör det ont nu, mer och mer för varje sekund som räknas ner mot VM.

Och hos dem som utsett Sverige till syndabock stiger vreden igen. I botten finns också den gamla ilskan över 2-2, ”due a due” mellan Danmark och Sverige i EM 2004. Jag var i Portugal då och upplevde dramatiken på plats, när Italien åkte ut och känslorna svallade höga. Även hos svenskar som tröttnade på italienarnas anklagelser om att matchen var uppgjord. Det är fortfarande ett samtalsämne jag helst undviker på bjudningar här i Italien.

Nu kommer jag att se Sveriges VM-premiär här i Italien och räknar med jubel bland många om vi får mål emot oss.

”Ni har inte en chans, ni har ju inget anfallsspel. Jag ska heja på alla era motståndare och blir glad om ni förlorar!”.

Vår portvakt Piero ler förhoppningsfullt och fortsätter sopa gårdsplanen, under den brännande solen, denna italienska sommar utan VM.