Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Vi är här av en enda anledning: Pokalen”

Foto: ROY K MILLER/ISI/REX / REX SHUTTERSTOCK TT NYHETSBYRÅN
Foto: SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK
Foto: SRDJAN SUKI / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

LYON. De har stämt sitt förbund, hamnat i ett infekterat bråk med presidenten och sågats av Hope Solo.

Ändå är USA i VM-final – för tredje gången i rad.

– Vi är här av en enda anledning och det är inte för stämningar, inte larviga Trump-utspel och inte fånigt brus. Vi är här av en enda anledning och det är pokalen, säger förbundskaptenen Jill Ellis.

Semifinal mellan England och USA i Lyon. För första gången i det här mästerskapet fick publiken hjälp av en ljus- och musikshow när stämningen på arenan skulle skruvas upp till max inför avspark.

AC/DC med låten Thunderstruck dånande ur högtalarsystemet. Blinkande lampor och en speaker som skrek uppmuntrande.

53 000 skrikande fotbollsfantaster på läktarna.

Bröderna Malcolm och Angus Young som bildade AC/DC 1973 har visserligen sina rötter i Skottland och Australien – men uppladdningen andades så mycket USA:s landslag.

Pompöst.

Skrikigt och skränigt.

Tio minuter in i semifinalen gjorde Christen Press 1-0 och för sjätte matchen i rad hade USA spräckt motståndarens nolla efter mindre än tolv minuter.

Kaxigheten är så självklar och stor att den gränsar till skrytsamhet och självbelåtenhet.

Som om de tror, eller snarare vet, att inget i hela världen kan stoppa dem.

Som om de kan ta sig an vilken motståndare som helst.

Och det har de gjort.

I år har USA inte enbart gått matcher mot Thailand, Chile, Sverige, Spanien, Frankrike och England. På vägen har de slagits med ett förbund, en president och en gammal storstjärna.

Stämningsansökan skrevs

Det inleddes i våras. Samtliga 28 spelare i den dåvarande landslagstruppen stämde det amerikanska fotbollsförbundet, US Soccer Federation, för systematisk könsdiskriminering. Förbundet betalade ut mer pengar till herrlandslaget och därför skrevs stämningsansökan som lämnades in i Los Angeles i mars.

– Vi är alla extremt stolta över att bära USA:s tröja och vi tycker att det är viktigt att ta det ansvar som kommer med den tröjan. Vi anser att en del av det ansvaret är att kämpa för jämställdhet inom idrott. Som spelare förtjänar vi att få samma ersättning oavsett kön, sa anfallsstjärnan Alex Morgan till Reuters i samband med att stämningsansökan lämnades in.

Som om det inte vore nog med att kämpa mot det egna förbundet i rätten har laget, med Megan Rapinoe i spetsen, hamnat i ett ilsket ordbråk med presidenten Donald Trump. Rapinoe har inte hymlat med vad hon tycker om Trump. Hon har beskrivit honom som en sexistisk, misogyn rasist.

Rapinoe protesterar mot presidenten genom att vägra sjunga nationalsången inför matcherna och hon har sagt att hon vägrar ta emot hyllningar i det ”jävla Vita Huset” om USA vinner VM.

Donald Trump har svarat på Twitter att Rapinoe inte borde vara respektlös mot landet, Vita huset eller flaggan och att hon borde vinna något innan hon pratar om att besöka Vita huset.

Bråk med presidenten och förbundet må vara hänt. Men USA:s landslag klarar sig inte ens undan från kontroverser med tidigare lagkamrater. Innan VM hunnit börja gick Hope Solo ut och kritiserade förbundskaptenen Jill Ellis.

– Hon kan inte hantera press, sa den förra landslagsmålvakten till BBC.

Trots att merparten av frågorna som ställs till de amerikanska spelarna inte handlar om fotboll så lyckas de på något sett ändå kunna fokusera på att prestera.

– Det är alltid så här. När du är det bästa laget i världen så kommer det alltid vara en massa snack, massa runtomkring som du behöver hantera. Men jag tycker att vi är unika i vårt sätt att fokusera på att förbereda oss inför matcherna, säger Jill Ellis efter segern mot England.

Vi klarar av att hålla många bollar

USA vann semifinalen mot England med 2-1. Becky Sauerbrunn orsakade den straff som hade inneburit 2-2 – om inte Alyssa Naeher räddat Steph Houghtons försök från elva meter.

När SportExpressen träffar Sauerbrunn efter segern förklarar hon hur laget lyckas hålla fokus på fotbollen – trots att spelarna hela tiden tvingas hantera stämningar, Donald Trump och Hope Solo.

– När vi kliver över de kritade linjerna så vet vi vad som krävs av oss. Vi klarar av att hålla många bollar i luften men när det blir träning och match så kan vi stänga allt annat ute och rikta all vår energi mot det vi ska göra, säger Sauerbrunn.

Enligt mittbacken hjälper det att ha varit i liknande situationer tidigare.

– Vi har gått igenom så mycket tillsammans och de senaste åren har vi vant oss vid att ha dubbla krav på oss.

Och det finns ytterligare en aspekt som underlättar för att hålla fokus.

– Många av spelarna har raderat alla sina appar för sociala medier, säger Sauerbrunn och fortsätter: 

– Vi försöker skapa den här bubblan dit distraherande saker inte kan ta sig in. Vi letar inte åsikter om vad folk tycker om ditt spel, vi försöker i stället se till att ha varandras ryggar och se till att allt stannar i den bubblan.

I dag spelar USA sin tredje raka VM-final. Mycket av snacket inför matchen har handlat om Donald Trump, Hope Solo och ett förbund som vill betala mer till män än till kvinnor.

Becky Sauerbrunn och hennes lagkamrater har försökt hålla sig borta från det.

De flesta har undvikit att läsa tidningar och hålla koll på sociala medier.

– Vi har i stället läsa böcker, spelat spel och umgåtts. Helt ärligt: Vi pratar rätt mycket med varandra. Konstigt, jag vet, men det är det nya, säger Sauerbrunn och rycker på axlarna.

Profilen sågar allsvenskan: ”Ett jävla daltande i dag”

Björn Andersson om • bortskämda spelare • hierarki • MFF:s chanser mot Wolfsburg