Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Slem-människorna kommer alltid finnas”

Kosovare Asllani på Linköping Arena.
Foto: TOMAS PETTERSSON
Foto: TOMAS PETTERSSON

LINKÖPING. Hon petades från VM 2011. Hon lämnade VM 2015 frustrerad och besviken.

Fyra år senare har tiden kommit för Kosovare Asllani att göra upp med sin dystra VM-historia.

– Jag har aldrig fått göra mig själv rättvisa. Bara ständigt känt mig ifrågasatt, säger 29-åringen.

En hotellobby i Ottawa den 21 juni, 2015.

Det är verkligen dagen efter.

Lotta Schelin - med en närmast gråaktig ansiktsfärg - klagar över en intensiv huvudvärk. Nilla Fischer säger plötsligt ”Nä, jag måste ju bara gå och lägga mig igen” och stapplar i väg mot hissen.

Kosovare Asllani byter stödjeben ungefär var tredje sekund innan hon till slut säger:

– Kan vi sätta oss i stället? Mina ben bär inte riktigt.

OTTAWA 2015. En sliten Kosovare Asllani sammanfattar sitt VM.
Foto: NILS PETTER NILSSON

Jo, det är ett sargat sällskap.

Kvällen innan hade VM i Kanada tagit slut för Pia Sundhages landslag. Och slutet blev allt annat än gott - i åttondelsfinalen blev Sverige krossat av Tyskland med svidande 4-1. 

För Kosovare Asllani har det varit ett mästerskap att glömma. Halvskadad, lite speltid - och den speltid hon fått ofta ute på en oönskad kant.

Nu sätter hon sig ner med skakiga ben.

Märkbart besviken.

Jag börjar prata framtid. Säger att om fyra år är nästa VM, att hon då är 29 år, rimligtvis på toppen av sin karriär - och undrar hur ett svensk landslag skulle se ut om man då valde att bygga sitt spel runt just Kosovare Asllani?

– Jag vet inte. Det har ju aldrig varit så. Men det hade varit intressant, säger Asllani.

Om du får bestämma - hur borde landslaget spela 2019?

– Mycket bollinnehav. Mer spelskickligt. Snabbare med boll, mer rörelse, mer byten, säger Asslani.

Sedan funderar hon en sekund. Innan hon lägger till:

– Vad ska jag säga...kanske lite mer cirkus?


* * *


En försommardag på Linköping Arena, 2019.

Kosovare Asllani sträcker ut benen på konstgräset, sippar på en kopp kaffe och lyssnar uppmärksamt när hon får sina ord återberättade från den där intervjun i Ottawa fyra år tidigare.

– Precis så. Jag hade använt exakt samma ord i dag, säger hon sedan.

Nå, blev det som du hoppades?

– Det är i alla fall så vi vill spela i dag. Det är dit vi siktar varje match. Det är vår vision.

En sak fattade jag aldrig riktigt där i Ottawa. Vad menade du egentligen med orden ”mer cirkus”?¨

– Jamen, bara attraktiv fotboll. Ge oss bollen offensivt så gör vi något roligt med den. Det är ju den typen av fotboll jag älskar att spela.

Stämde förresten spådomen om att du som 29-åring skulle vara på toppen av din karriär?

– Det tycker jag. För jag har aldrig varit bättre än nu.

KAFFEPAUS. Kosovare Asllani vilar ut på Linköping Arena.
Foto: TOMAS PETTERSSON

Det har förflutit en halvtimme sedan dagens träning med Linköping FC avslutats. Kosovare Asllani har hunnit med en snabbdusch och ett kortare taktikmöte med laget innan hon nu kommit tillbaka ut på planen bärandes på två koppar kaffe.

Asllanis roll i sitt klubblag är självklar: Det är hon som är navet för all offensiv i sin ”nummer 10-roll”.

Asllanis roll i landslaget har genom åren däremot varit betydligt mer oklar. I alla fall fram till dess att Peter Gerhardsson tog över som förbundskapten efter EM i Nederländerna 2017.

I Gerhardssons landslag har Kosovare Asllani exakt samma kreativa, centrala, roll som hon har i Linköping.

LÄS MER: Fotbolls-VM 2019: Sveriges matcher och tv-tider 

LÄS MER: Här är Sveriges trupp till fotbolls-VM 

Kosovare Asllani: ”Nu får jag vara mig själv”

Men så var det inte under åren med först Thomas Dennerby, och sedan Pia Sundhage, som förbundskapten.

– Jag kan säga så här: Nu med Peter får jag vara mig själv och göra det jag är bra på, säger Kosovare Asllani. 

– Innan dess var det alltid så komplicerat. 

Kan du utveckla det där?

– I dag känner jag ett sånt självförtroende i att bara få spela mitt spel - och göra det jäkligt bra. I stället för att ifrågasättas för de delar jag varit mindre bra på.

Så var det förut, alltså?

– Ja. Andra tränare har fokuserat mycket mer på mina svagheter i stället för att lyfta mina styrkor.

– Jag har ju alltid känt stöttning från fansen, från folket, att de gillar sättet jag spelar på.  Men på planen - jag har aldrig känt den tryggheten på planen.

Du har redan en tio år lång landslagskarriär - när skulle du säga att det var som tuffast för dig?

– Allra jobbigast? Hmm, 2011 var tufft.

När Thomas Dennerby petade dig från VM-truppen?

– Ja. Jag hade ju varit skadad det året, men tycker ändå att jag borde varit med i VM.

Kosovare Asllani fortsätter sedan:

– Och så 2015. VM i Kanada. 

Varför?

– Det var så mycket energi som skulle läggas på det man inte gjorde bra. Att ständigt vara ifrågasatt. När du gick ut på planen var det inte lika roligt att spela som det borde varit.

Bråket med Pia Sundhage

Under VM i Kanada var det Pia Sundhage som var svensk förbundskapten. Och relationen mellan Sundhage och Asllani hade långt innan mästerskapet visat upp en tydlig sprickbildning.

Aldrig var sprickan större än efter VM-kvalmatchen mot Polen i Gdansk 2014. Pia Sundhage valde - överraskande - att peta Kosovare Asllani från startelvan. När hon till slut byttes in i andra halvlek gjorde Asllani inte bara mål - hon lyfte hela det svenska anfallsspelet.

TILL ATTACK. En sammanbiten Kosovare Asllani möter medierna i Gdansk 2014.
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN / BILDBYRÅN

Direkt efter matchen var Asllani brutalt öppen inför reportrarna på plats om vad hon tyckte om Sundhages petning:

Det var Pias val att sätta mig på bänken, men som ni säkert såg av vad jag presterade så var skälet inte fotbollsrelaterat”. 

Och: 

Pia har personliga problem. Hade jag hetat något annat, skrattat, dansat och gjort till mig, så kanske jag hade fått spela från start.”

Det hela slutade förstås med en mindre mediestorm.

Kosovare Asllani: ”Jag blev sämre behandlad än de andra”

Det har förflutit fem år sedan matchen i Gdansk. Sedan dess har Kosovare Asllani varit diplomatiskt fåordig om händelsen.

Tills nu.

Så berätta: Kände du verkligen att du blev sämre behandlad än de andra i truppen på grund av vem du var och vad du heter?

– Ärligt talat? Ja, jag kände att jag blev sämre behandlad. Punkt.

Vill du utveckla det nu?

– Nej. Det behöver jag inte. Det har jag lagt bakom mig. Men det var fakta. Det var så det var.

Under hela sin karriär har också Kosovare Asllani skapat rubriker med raka, utmanande och självsäkra uttalanden.

Som när hon redan innan mästerskapsdebuten (EM i Finland 2009) som 19-åring meddelade att hon skulle bli bäst i världen.

I dag ler hon åt minnet. Men ångrar inget.

– När jag nu tänker tillbaka på vad jag sa 2009 känner jag bara att ”fan, vad skön jag ändå var som sa så där”.   

– Jag menar, alla vill väl bli bäst? Nä, jag är stolt över allt jag sagt genom åren. 

Men det finns förstås en baksida. Som orädd kvinnlig förebild får du väl en massa skit också?

– Jo. Men jag tänker alltid så här: Den lilla del av gubbslem och sån skit som jag får övervägs alltid fullständigt av alla de unga tjejer som skriver till mig och berättar hur jag inspirerar dem. 

– Att de tack vare mig får spela fotboll - trots sin bakgrund, kultur eller familjs åsikter.

Kan du verkligen bortse från de negativa kommentarerna?

– I dag kan jag det. När jag var yngre blev jag mer påverkad. Men nu känner jag sånt självförtroende i den person jag är - och den förebild jag vill vara.

– De där slem-människorna kommer alltid att finnas. Med de är på en sådan nivå att du inte får låta dem påverka. De är inte värda din tid.

Kosovare Asllani: ”Nu rasar väggen”

Kosovare Asllani fortsätter att prata varmt om allt de stöd hon får i olika kanaler. Hur viktig rollen som förebild är. Speciellt för alla fotbollstjejer med utländsk bakgrund.

– Jag är så otroligt stolt att få representera den procenten av Sveriges befolkning. Att jag är relaterbar för de utländska tjejerna som kollar på vårt landslag.

– Det är jävligt skönt att gå ut på planen och veta att det här gör jag inte bara för mig själv.

Precis som alla andra profiler i landslaget får du ständigt driva kampen om rättvisa och jämställdhet inom fotbollen. Hur är det?

– Det är klart att den fajt vi tar kan vara skitjobbig i bland, det har ju varit som att springa in i en och samma vägg med huvudet före år efter år. 

Men nu krackelerar den?

– Ja, nu börjar den rasa. Men innan vi sprungit igenom den helt är min tid som spelare över. Det är nästa generation vi gjort det för.

Kosovare Asllani tar en klunk kaffe till. Sedan säger hon:

– Men det är också en del i att vara en förebild. 


* * *


När vi träffas i Linköping återstår fortfarande några veckor till VM-premiären i Frankrike.

Kosovare Asllani säger att hon tror att ”det här VM:et kommer att bli det största i damfotbollens historia”.

För hennes egen del handlar det om en form av revansch. Äntligen ska 29-åringen från Vimmerby få spela ett VM i den roll hon själv önskar.

Sedan då?

– Jag tror inte att jag kommer att fortsätta spela tills jag är 35-36 i alla fall.

Men nästa VM är inte mer än fyra år bort - då är du ju bara 33?

– Det skulle kunna bli aktuellt. Men du vet aldrig, jag vill inte se för långt framåt.

Det är väl inte omöjligt med ytterligare någon utlandssväng?

– Nej, det kan jag definitivt tänka mig. Och hade jag velat stanna utomlands hade jag kunnat göra det. 

– Men jag ville komma tillbaka till Sverige innan jag var för gammal, nu när jag har mina bästa år som spelare.

Kosovare Asllanis hälsning till folket i Linköping

Vi sitter helt ensamma inne på Linköping Arenas gräsmatta. 

Läktarna på jättearenan gapar tomma. Något de till stor del gör även när Linköpings stjärnspäckade lag spelar sina hemmamatcher i allsvenskan.

Trist nog.

Eller som Kosovare Asllani säger med ett ironiskt leende när vi reser på oss efter den avslutade intervju: 

– Det är synd att de inte tar vara på tillfället. För jag kan ju inte lova att de får se mig springa omkring här nästa år.