Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kliniken där homosexuella ska ”botas” – i VM-staden

”Kliniken” i fråga Foto: Noa Bachner
Jan Goland
Nizjnij Novgorod Foto: PAVEL GOLOVKIN / AP TT NYHETSBYRÅN

NIZJNIJ NOVGOROD. Det är ett åskväder på väg när jag ringer på hos Jan Goland i utkanten av Nizjnij Novgorod.

Om några dagar drar VM vidare härifrån.

Vad som blir kvar? 

En psykolog som säger att han har ”botat” 78 homosexuella, avlyssnade telefonsamtal och en regnbågsfärgad kamp som tycks kunna pågå för evigt.

”Центр Психотерапии "КОРИФЕЙ".

Svetten rinner. Konstiga små flugor fastnar på mina blöta armar. Klockan är strax efter tre på eftermiddagen och jag hoppar mellan en översättning av det kyrilliska alfabetet och Google Translate på telefonen. Efter tjugo minuters promenad rakt upp för Nizjnij Novgorods brantaste kulle har jag navigerat mig mellan ett par småslitna bostadskvarter, passerat några lummiga skogspartier och vandrat längs övergivna byggnader. Till slut står jag på Ulyanova, en liten gata med exakt likadana betonghus på rad och känner hur hjärtat bultar.

Bokstav för bokstav: Efter en ganska lång stunds översättande förstår jag att jag har kommit rätt. Eller rätt och rätt.

Det här är Jan Golands klinik: En 82-årig psykoterapeut, verksam i Nizjnij Novgorod sedan 1964, hedersdoktor sedan 1996, den sist kvarvarande i sin genre i Ryssland och känd för att ha behandlat patienter från hela världen.

Vilka som är patienterna? Homosexuella. Enligt Goland blir de ”friska” från sin ”sjukdom” på 10-15 månader. Goland säger att han har ”botat” 78 stycken. Transsexuell? Då får du stanna lite längre. Det första steget i behandlingen beskriver han som ”hypnos, psykoanalys och gruppterapi” för att ”påverka drömmar”. Det andra går ut på att "sexuellt objektifiera det motsatta könet".

”När du lämnar vårt möte ska du gå längs gatorna och titta på alla unga kvinnor, titta på deras kurvor och välja den bästa”, förklarade han för BBC i en intervju för ett par år sedan.

Patienterna kommer slutligen till steg tre: Börja ha sex med någon av motsatt kön.

Ett djupt andetag. Fingret på dörrklockan.

***

– Du ringde på vanlig linje, eller hur?

Aleksandr Agapov frågar med lugn röst.

– Ja, det gjorde jag, svarar jag.

– Okej. Var bara medveten om att vi har en tredje person som lyssnar på det här samtalet.

Det kan nästan bli enkelt att glömma bort i den övermäktiga rapporteringen, men bakom Vladimir Putin och de samhällsaspekter som präglat skildringen av Ryssland inför VM finns 144 miljoner människor med egna historier, en tillvaro med många nyanser, ett eget liv i städer och kvarter, en bred palett av individuella öden, tankar och värderingar. 

Niznij Novgorod är en stad med sitt eget kapitel i rysk historia, det finns många som kan berätta om livet som invånare här när den under Sovjet-tiden var stängd för omvärlden för att skydda militära forskningscenter, som kan beskriva vad som har hänt sedan den öppnades igen i början på 1990-talet. 

Det finns även de som kan berätta om HBTQ-rörelsens kamp. 

Nästan precis där floden Oka möter Volga finns en ganska lång strandpromenad. Eller strand och strand. Det är en promenad, och när man går längs den är Nizjnij Novgorod vykortsfint. Husen ser mestadels ut att vara byggda i olika århundraden med vackra detaljer. Ett kvarter upp ligger den pompösa, ortodoxa Rozhdestvenskaya-kyrkan, en stor, röd byggnad, upprättad av Grigorij Stroganoff (ja, korvsåsen är namngiven efter hans familj). 

 

LÄS MER: Skytteligan i VM 2018 

LÄS MER: Fotbolls-VM i tv – tider och kanaler

 

”Ingeting liknande har hänt”

Här inne gifte sig Mikhail Morozov och Denis Gogolev 2003. De hade mutat prästen, Fader Vladimir, som genom hela vigseln muttrade och ställde frågor om vem som skulle vara man och vem som skulle vara kvinna i själva ceremonin. Om det skedde i hemlighet? Klart det gjorde. Homosexualitet avkriminaliserades i Ryssland 1993 när Mikhail Gorbatjov lossade något på Sovjet-diktaturens lagstiftning, men homoäktenskap var ingenting någon hade gett tummen upp till.

Giftermålet nådde snart ryska medier – en kompis till Mikhail och Denis hade tagit foton – och Fader Vladimir kastades ut ur kyrkan med huvudet före.

Från patriarken i Moskva kom bestörtning.

– Ingenting liknande har hänt i den ryska kyrkans 1000-åriga historia. Homosexualitet är ett tecken på människans syndiga natur!, utbrast Viktor Malukhin, en talesperson och fick medhåll av en lång rad religiösa ledare.

När Fifa gav VM till Ryssland kritiserades man av många olika skäl från flera människorättsorganisationer. En av huvudpunkterna: Man legitimerade en regim som lagstiftat ”mot HBTQ-vänlig propaganda” och inte tog i med hårdhandskarna mot diskriminering och förtryck av homosexuella. Efter lagstiftningen, som klubbades 2013, inträffade flera uppmärksammade, homofobiskt motiverade mord runtom i landet. I Tjetjenien bedriver ledande politiker både förtryck och förföljelse av homosexuella, och de senaste åren har trakasserierna tagit nya former även på andra håll. Två homofoba grupper, Occupy Gerontophilia, som riktar in sig på ungdomar och hade 170 000 följare på den ryska motsvarigheten till Facebook, VKontakte, innan den stängdes ned, och Occupy Paedophilia, riktad mot vuxna homosexuella, raggar upp homosexuella med hjälp av falska identiteter på internet, för att sedan våldföra sig och förnedra dessa på video.

Även i den ryska fotbollen har diskrimineringen av homosexuella varit förekommande länge. Aleksandr Agapov, 35, är ordförande för Russian LGBT Sport Federation. Under premiären mellan Ryssland och Saudiarabien var han på plats på Luzhniki-stadion i Moskva med en stor regnbågsflagga. Han viftade med den allt han kunde under Vladimir Putins öppningstal. Han gjorde detsamma vid alla fem ryska mål.

2010: Ryssland tilldelas fotbolls-VM. Foto: MICHAEL PROBST / AP

– I sociala medier fick jag 95 procent positiv feedback, men det var från världens alla hörn. Kanada, Australien, Costa Rica, Brasilien, Argentina, Peru, Japan. Den ryska publiken är annorlunda. HBTQ-rörelsen här har problem. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det är inte lätt, säger han när vi har kommit överens om att låta en tredje part lyssna på vårt samtal.

– Jag skulle jämföra det med två möss som sitter i en bur. När de inte kan ta sig ut ur den började de attackera varandra. Vi är en hel rörelse som kämpar för att komma ut ur garderoben. Vi vill ut i en fri värld, gå på gayklubbar, som i Berlin. När vi inte kan det blir den här onormala situationen normal. När vi försöker göra mer slår det tillbaka. Då skyller människor på varandra för att det framkallar en värre situation.

Aleksandr säger att det ”stora problemet” för den fotbollsintresserade HBTQ-rörelsen i Ryssland är att det ryska fotbollsförbundet och idrottsministeriet ”inte erkänner att problemet med homofobi finns i rysk fotboll”. 

– De ser på det ett västerländskt fenomen och västerländskt problem. Därför har de inte ambitionen att lösa det. Den bilden genomsyrar Ryssland. Även våra medier. När Di Cunningham (brittisk fotbollssupporter och HBTQ-aktivist) kom till Volgograd med regnbågsfärger i hörnet av sin England-flagga var det många ryska medier som hörde av sig, men det är för att det passar bilden av frågan som västerländsk, säger han.

Agapov berättar att hans organisation var med och anordnade en träff här i Nizjnij Novgorod för två år sedan. 35 personer samlades, spelade strandfotboll, volleyboll, hade workshops – och överfölls. På kvällen dök en grupp män upp. Flera deltagare misshandlades, saker stals, bilar och tält som mötesdeltagarna skulle bo i förstördes.

Agapov suckar.

– Vi har fått två brev där Moskva uttrycker sitt stöd för vår organisation i samband med turneringen. Det är unikt. Man ser förvisso på språket att det inte är helt bekvämt, de säger inte ordet ”homofobi” och de använder inte namnet på vår organisation. Men vi har ett fönster nu, säger han.

– VM hände. I och med att det hände ska vi använda tillfället.

***

Sommaren 2017 gjorde jag och Oskar Månsson, som då jobbade på Expressens sportredaktion, ett försök till djupdykning i frågan om herrfotboll och homosexualitet. Under mer än en månads tid talade vi med organisationer som länge arbetat för att belysa och bana väg för ett ämne som förblivit tabubelagt. Vi tog kontakt med den svenska spelarföreningen, SFS, som i sin tur förmedlade frågor vidare till spelare. Fanns det någon där ute som ville följa Anton Hyséns exempel och berätta?

Vi möttes av tystnad. Efter ungefär fem veckor kom besked från SFS om att ingen överhuvudtaget hade svarat. Vi vände oss i stället till Anton Hysén själv – som kom ut som homosexuell i magasinet Offside 2011 när han spelade i division två, och är en av hela världens försvinnande få herrspelare som varit öppen med sin homosexualitet. Hur såg han på sitt eftermäle? Vi blev ombedda att gå via hans agent Mika Kjellberg. Efter ytterligare en månads väntetid svarade Kjellberg att ”Anton har talat så mycket om detta i så många år med olika medier, så det känns för honom just nu lite urvattnat”.

Anton Hysén, till vänster, blev uppmärksammad över hela världen när han kom ut som homosexuell herrfotbollsspelare 2011. Foto: OLLE SPORRONG

För svensk fotboll innebar VM i Ryssland, precis som för alla andra förbund, en konfrontation med frågor som rör HBTQ, en möjlighet att ta ställning, men också att man är mottagare av en lång rad förslag på vad som borde göras.

I Gelendzjik håller solen på att smyga ned bakom de skogsklädda kullarna runt Sveriges träningsplan vid Spartak Stadion. Landslaget har tränat klart för dagen. Janne Andersson har Andreas Granqvist i släptåg när han kommer in i det vita presskonferenstältet bredvid. Båda ser lite trötta ut efter förmiddagens resa från Stockholm.

Håkan Sjöstrand och Janne Andersson i Pride-tåget 2016. Foto: KENTA JÖNSSON / BILDBYRÅN

Det är en dryg vecka kvar till VM-premiären mot Sydkorea, och inte första gången i ordningen som frågan om Ryssland, mänskliga rättigheter och svensk fotbolls förhållningssätt dominerar agendan. Den här gången har Europaparlamentets informella HBTQ-grupp skickat ut regnbågsfärgade skosnören till VM:s alla 736 spelare.

– Jag har ingenting emot att spela i det, men det får förbundet svara på, vi har kontrakt med olika fabrikat. Vi får se vad de säger, säger Granqvist.

Janne Andersson håller med.

– Jag säger som Andreas, det finns regler för hur det här ska fungera. Det är det första jag hör om det, så jag får ta det under begrundande i så fall.

Men några regnbågsfärgade skosnören blev det inte när Sverige spelade premiär. 

 

LÄS MER: Bilden på svenska Lina, 22, har blivit världskänd: ”Ikonisk”

LÄS MER: Uefa Nations League – allt du behöver veta 

 

Jonas Gardells kritik mot förbundet

Två dagar innan Janne Anderssons landslag besegrar Sydkorea går författaren och artisten Jonas Gardell till attack mot Svenska fotbollförbundet i den här tidningen, Expressen. Gardell, som tidigare medverkat i SvFF:s anti-diskrimineringskampanj ”Alla är olika, olika är bra”, pekar i synnerhet finger på förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand.

”För viljan att inkludera tror jag är genuin även om man snubblar på sin väg framåt och ibland rentav tar ett kliv bakåt, som nu när man stoppat de regnbågsfärgade skosnören i Ryssland som Europaparlamentets hbtq-grupp skickat ut till de 32 lag som deltar i VM. SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand tycker frågan är viktig när han pratar med journalister men inte så viktig att den får konsekvenser i praktiken.”, skriver han och fortsätter:

”Jag var som sagt med mest som alibi i förbundets jämlikhets-kampanj. Förbundets ointresse av att på riktigt göra skillnad i hbtq-frågor var anledningen till att jag avgick. Bland annat handlade det om att Håkan Sjöstrand ville stoppa användandet av regnbågsvimpel i hörnstolpar och kaptensbindel i regnbågfärger under nån vänskapsmatch i nåt av ungdomslandslagen, om jag minns rätt.”

Jonas Gardell. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Håkan Sjöstrand, generalsekreterare i SvFF. Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

Jag får tag på Håkan Sjöstrand när han är på väg mellan Nizjnij Novgorod och Sotji, där Sverige ska möta Tyskland.

– Jonas Gardell har ett stort hjärta som slår hårt för de utsatta i vårt samhälle. Inte minst är han en av HBTQ-rörelsens allra största förgrundsgestalter i Sverige och jag har mycket stor respekt för hans engagemang, säger han.

– Att Gardell säger att han uppfattade sig som ett alibi under den tid han aktivt deltog i Svenska fotbollförbundets värderingsarbete är tråkigt att läsa. Han var där för att vi behövde hans kunskaper och erfarenheter, som fotbollsförälder, men framför allt från HBTQ-området där fotbollen behöver bli bättre, och göra mer. Och jag är väldigt glad för allt han bidrog med.

Han påstår att du stoppade en regnbågsfärgad kaptensbindel och vimplar vid hörnstolparna. Stämmer det?

– Det stämmer inte. För det första handlade det han kallar vimplar om en damlandskamp mot USA och för det andra spelades matchen visst med regnbågsfärgade hörnflaggor. Dessutom var både flaggorna vid inmarschen och annonserna i matchprogrammen regnbågsfärgade.

– Jag var dessutom väldigt tydlig med att vi var öppna för att spela med regnbågsfärgad kaptensbindel vid andra tillfällen, men vi hade vid den tidpunkten våra ”Alla är olika – Olika är bra”-kaptensbindlar som omfamnar alla diskrimineringsgrunder. Så minns jag det, och det gör alla andra som var med på det möte där frågan diskuterades. Att Gardell, med all sin auktoritet på området, sedan vill misstänkliggöra mitt ställningstagande för HBTQ-rättigheter, gör mig ledsen. De som känner mig skulle inte hålla med.

Han säger även att ni gör saker för syns skull. Hur förhåller du dig till det?

– Det är olyckligt att det uppriktiga arbetet med värderingsfrågor inom svensk fotboll avfärdas som någon slags alibiverksamhet. För vi är många som menar allvar. Och det gäller inte bara HBTQ-frågan, utan alla diskrimineringsgrunder behöver uppmärksamhet och åtgärder. Vi gör så klart inte rätt alltid, och vi måste givetvis tåla kritik, men att anklaga fotbollen för att vara ryggradslös är både hårt och orättvist. Och det gör ju inte jobbet enklare för alla som verkar inom fotbollen.

Sjöstrand beskriver Ryssland som ett land där ”respekten för mänskliga rättigheter är låg” och poängterar hur Svenska fotbollförbundet vid flera tillfällen ”har tagit tydlig ställning”.

Varför var det en ansträngning för mycket att inte spela med regnbågsfärgade skosnören den här gången?

– Vi har i flera olika sammanhang tagit ställning och uttryckt vad vi står för. På vår träningsanläggning i Gelendzjik syns vårt Alla är olika-budskap i regnbågsfärger. Under VM rullar en reklamfilm med HBTQ-tema, som vi gör tillsammans med Ica, i tv.

– Men innebär kravet på handling att vi måste göra allt som någon någonsin kan komma att föreslå? Om vi tackar nej – till exempel att spela med regnbågsfärgade skosnören, vilket en grupp politiker tycker att vi borde göra – betyder det att vi inte står för våra värderingar? Att vi inte bryr oss? Jag tycker det är orimligt att se det så.

Gardell: ”Upp till bevis!”

När Expressen frågar Jonas Gardell om Håkan Sjöstrands upplevelser av samarbetet menar Gardell att de båda hade "olika synsätt i flera andra frågor".

I ett svar till Expressen skriver han:

"Håkan liksom jag hänvisar till minnesbilder och sådana kan ju skilja sig från varandra. Vi hade hursomhelst en längre diskussion i ämnet under det möte vi båda refererar till, där Sjöstrand argumenterade för att använda loggan till kampanjen 'Alla är olika, olika är bra' i stället för regnbågsflaggan som är internationellt erkänd och som jag argumenterade för. Vi hade olika synsätt i flera andra frågor, och en annan medarbetare på Svenska Fotbollsförbundet som också var med på mötet skrev till mig i ett mejl dagarna efter: 'Mötet blev verkligen inte bra och det är helt vårt fel.'"

"Som jag skriver i min artikel tror jag verkligen att viljan att inkludera är genuin och menar att Fotbollsförbundets kampanj i grunden är bra. Risken är emellertid att man i Sverige där det finns pluspoäng att hämta på en bejakande inställning i HBTQ-frågor gärna inkluderar dessa, medan man förhåller sig mer passiv i situationer där det kan vara mer kontroversiellt, exempelvis i internationella mästerskap i länder som i Ryssland eller Qatar."

"Ingen skulle vara gladare än jag om förbundet tydligt visar på ryggrad i dessa frågor också internationellt. Ingen skulle med andra ord vara gladare än jag om jag har fel. Så upp till bevis, fotbollsförbundet! Gör oss stolta som svenska herrlandslaget gjort under mästerskapet i Ryssland."

Några dagar efter mitt samtal med Håkan Sjöstrand träffar han och två personer till från Svenska fotbollförbundet tillsammans med representanter från förbundets samarbetspartner Civil Rights Defenders de ryska människorättsorganisationerna "Memorial" och "Kommittén mot tortyr" under pågående VM. 

***

Jag ringer en gång till på ringklockan till Jan Golands klinik, men på Ulyana är det ingen som öppnar. En röst hörs svagt innanför den tunga metallporten, det låter som om den rådgör med någon. Jag föreställer mig en diskussion om huruvida jag ska släppas in eller inte, det låter likt personen som svarade på ryska när jag försökte ringa hit tidigare under dagen, men dörren förblir stängd. Kanske har de läst mitt mejl och förstår vad jag vill.

På sin hemsida skryter Goland om sina patienter. En minister som blev lyckligt gift med en kvinna. Någon annan ska ha gift om sig tre gånger. Hit kom jag för att fråga hur man kan ägna ett helt yrkesliv åt idén att homosexualitet är en sjukdom, något som borde "botas".

När jag promenerar därifrån tänker jag på Aleksandr Agapov och vad som kommer att hända när VM är över. För honom väntar en viktig månad. Han är rädd att Ryssland ska ”visa upp gästvänlighet på arenorna under turneringen”, men sedan ”återgå till traditionella värderingar”.

– Det jag hoppas på är tryck, säger han.

– Tryck från journalister som ser och hör oss. Tryck från och olika institutioner inom fotbollen. Från företag. Jag vill ha med mig det från VM: Att det ryska fotbollförbundet tar på sig uppgiften att lösa det här problemet. Det vore ett fint VM för mig.

 

LÄS MER: VM 2018: Resultat och tabeller

LÄS MER: Fotbolls-VM – spelschema och tv-tider

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!