Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Han som försökte – han blev till slut Gud

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

MOSKVA. Spanjorerna höll i bollen i 120 minuter utan att göra mål. 

Ryssarna kämpade och slet tills vaderna skrek och saliven tog slut. 

Och han som verkligen försökte blev till slut Gud.

Ryssland brakade in i sin egen VM-turnering och premiärvann med 5-0 mot Saudiarabien. En bedrövlig saudisk insats som sattes i ett helt annat ljus när de sedan förlorade knappt mot Uruguay och vann med 2-1 mot Egypten. Ett Egypten som även de förlorade stort mot Ryssland efter att nästan ha tagit poäng mot Uruguay.

Man kan konspirera och dra vilka slutsatser man vill av hur gruppspelet i grupp A såg ut, men här kom ändå ganska tydliga besked.

Ryssland är inte särskilt bra, men det var länge sedan jag såg ett lag kämpa så mycket långt efter att orken egentligen tagit slut. 


Regnet hade fallit över Moskva hela dagen men lagom till matchstart skingrade sig molnen och solen tittade fram. 

Helt i onödan, skulle det visa sig. För den här matchen var inte mycket att skina över och tusen år senare, i den andra förlängningskvarten låg regnet tungt igen. 

Spanien har inte imponerat alls i VM så här långt, men vinna mot Ryssland ska de göra alla dagar i veckan. Ändå behövde de en rysk häl för att ta ledningen och inte ens efter det klarade de av att få ordning på grejerna.

Kortpassningarna satt inte, djupledsbollarna var för långa och mottagningarna för dåliga. Rörelsen var för dålig och inställningen, ja, vad var den egentligen?

Den ryske förbundskaptenen Stanislav Tjertjesov fick frågan inför matchen om det ens var möjligt för Ryssland att slå ut Spanien. Han svarade med det ryska ordspråket ”vem som helst kan vara Gud om man försöker”. 

Men vem som nu var Gud inför den här åttondelsfinalen verkar ha glömt bort den.


Spanien-Ryssland smäller så klart inte lika högt som vare sig Uruguay-Portugal eller Frankrike-Argentina på förhand, men efter gårdagens totala urladdningar till åttondelsfinaler hade man i alla fall förväntat sig en fotbollsmatch.

Här låg ryssarna och väntade på kontringslägen mot ett Spanien som alltid kliver högt samtidigt som spanjorerna passade runt planlöst i en hel halvlek. Och just när man satt och undrade om det fortfarande var uppvärmning eller om den första halvleken snart var slut orsakade Gerard Pique straff och bjöd in Artiom Dziuba i målprotokollet. 

Två ryska mål men 1-1 och öronbedövande jubel från 70 000 ryssar på läktarplats.

Så länge Ryssland har varit Ryssland har de aldrig tagit sig så här långt i ett VM-slutspel. Den här publiken har aldrig fått känna de här känslorna innan och de har aldrig fått skrika sig så hesa av lycka.


När de spanska spelarna växlade upp något mot slutet av matchen tvingades de ryska stretcha bort krampen vid varje liten chans de fick.

Ryssland kanske inte heller har imponerat på särskilt många hittills i den här turneringen, men att de orkade springa efter bollen i 120 minuter medan Spanien körde uppvärmningsövningar och sedan slå fem fläckfria straffar efter det är nästan värt medalj bara det. 

Samtidigt stod Tjertjesov vid sidlinjen och vevade frenetiskt med armarna tills han till slut hade försökt tillräckligt.

Och i kväll får han vara Gud.