Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Folk har tappat det fullständigt

Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Om Sverige hade vunnit the whole shit, om Andreas Granqvist sensationellt nog hade höjt VM-bucklan mot Moskvahimlen; det hade fortfarande funnits rätt många svenskar som varit besvikna för att Sverige inte spelade tillräckligt ”roligt”.

Om det är något jag hunnit lära mig av sociala medier under VM så är det att Janne Andersson hade kunnat lyfta från marken genom att flaxa med sin kostym och på Twitter hade man rasat för att han inte flög tillräckligt stilfullt.

För folk har tappat det. Fullständigt.

Minnet är kortare än någonsin, åtminstone att döma av det som levererats på Twitter, Instagram och Facebook, samlingsplatser som är en del av vårt liv, oavsett om vi vill eller inte.

Hur gick det ens till när det här landslaget tog sig till VM-slutspelet överhuvudtaget?

Ju mer jag funderat över det ju mer imponerad blir jag av att Janne Andersson matchade Sverige till att sluta som en av världens åtta bästa nationer.

Inte för att var elak mot någon specifik, kalla det bara cynisk realist: med det jävla laget!?

 

LÄS MER: VM-finalen 2018 – allt du behöver veta 

 

Största prestationen

Sett till vad vi har/hade att erbjuda så stod Sverige för den i särklass största prestationen i detta världsmästerskap.

Spelare för spelare, klubb för klubb, krona för krona, merit för merit – ingenting, absolut ingen eller någon, talade för att Sveriges fotbollslandslag skulle bli en av världens åtta bästa nationer.

Men så blev det.

Sverige tog sig förbi hinder som Nederländerna, Italien och Tyskland, Sverige tog sig till VM-slutspelet, vann sin VM-grupp, vann sin åttondelsfinal, vann tre matcher i VM-slutspelet vilket vi inte ens mäktade med på två av de senaste slutspelen (2002 och 2006).

Med det jävla laget, helt ärligt.

 

LÄS MER: Skytteligan i VM 2018 

 

Som att springa in i en vägg

Jag tänkte att den som inte kan in den bedriften och värdera den för vad den är, den människan finns inte.

Så fel jag hade.

För minnet sträcker sig inte längre än den senaste matchen.

Inte särskilt långt efter förlusten mot England drog en debatt iväg på sociala medier som handlade om att Sverige spelade tråkfotboll, att Zlatan saknades (surprise, surprise) och att den och den egentligen var värdelös.

Jag gjorde försök att stångas en stund men det var som att springa rakt in i en vägg.

En lirare hävdade bestämt att ”resultatet var bra, men prestationen var dåligt” och hur jag än försökte så fick jag inte ihop det.

Vad är viktigast i ett VM? Hur vackert det är eller om man gör ett mål mer än motståndaren? Vad tror vi de tycker i Spanien idag?

 

LÄS MER: VM 2018: Resultat och tabeller

 

Det kan man strunta i

Det svängde så snabbt att någon av de allra mest ihärdiga på Facebook tyckte – direkt efter en kvartsfinal i ett VM – att det var för jävligt att Janne Andersson inte tog med Rasmus Lindkvist efter januariturnén.

Sådant dravvel kan vi förstås strunta i.

Men i gammelmedia skrev Bladets Stefan Alfelt, som är en klart respekterad krönikör i fotbollskretsar, en lång text där han förvisso bad om ursäkt i varannan mening men där kontentan ändå var att ”tråkfotbollen inte får segra”.

Efter en kvartsfinal i VM.

Med det jävla laget.

Både jag och Alfelt var med på 80-talet, då hade vi varit glada nog för varenda ”tråkig” minut som hade inneburit VM-spel.

 

LÄS MER: Uefa Nations League – allt du behöver veta 

 

Vad hade ni trott?

För att förenkla:

VM i fotboll är en tävling.

Det går ut på att vinna.

Resultat räknas.

Skriker du efter poäng för det konstnärliga kan jag rekommendera konståkning, simhopp och backhoppning.

Och vad hade vi förväntat oss av det landslag som tog sig till VM?

Att det skulle spelas sambafotboll?

Att Marcus Berg och Ola Toivonen skulle stå stilla som diviga superstars på topp, vänta på bollen och sen klacka sig fram till målchanser?

 

LÄS MER: Fotbolls-VM – spelschema och tv-tider

 

Man kan förstå besvikelsen

Det slutade med en riktig plattmatch mot England när Sverige fick soppatorsk och det är lätt att förstå besvikelsen efter den matchen.

Och vi kan säkert leta efter saker och ting som kunde gjorts bättre, Ken Sema borde nog ha varit med som ett offensivt mittfältsalternativ ändå och tuffare coaching hade kanske sett byten redan i englandsmatchens paus på spelare som saknade form och var slitna.

Men om det hade räckt mycket längre än en kvartsfinal har jag svårt att se.

Egentligen gjorde Janne Andersson och Peter Wettergren som Island; ändamålen helgade medlen.

Man tager vad man haver och gör vad man kan av det.

 

LÄS MER: Fotbolls-VM i tv – tider och kanaler

 

Domen är historielös

Men minnet sviker. Blixtsnabbt.

På sociala medier visade det sig tydligare än någonsin under detta VM.

Tänk att så många i alla år haft så tvärsäkra åsikter om hur traditionella medier snedvinklat, överdrivet och hur vi jagat spelare med blåslampa när de kristiserats.

Det är en sommarbris i jämförelse med folkets eget media, det sociala.

Ingen annanstans är domen så hård, så kompakt och historielös.

Ingen annanstans frossas det i jakten på syndabockar.

Tänk ändå, Sverige spelade en kvartsfinal i VM.

Med det jävla laget.

Tråkigt?

Det har varit den roligaste på fotbollssommaren på 25 år.

Tids nog lär alla inse det.

Så långt brukar det nämligen vara mellan gångerna.

 

Svåra listan

World VAR I

Jag har varit skeptisk, men i slutändan överväger det positiva.

VAR innebär inte gudomlig rättvisa, det är det första som vi alla måste inse och acceptera.

Det kommer alltid vara en bedömning gjord av en människa som säger ja eller nej.

Men att med teknikens hjälp eliminera STORA avgörande misstag inom användningsområdet (straffar, offside, mållinjer, röda kort) känns rätt, trots allt.

Dessutom är känslan att VAR fungerat lite som en fortkörningskamera, vetskapen om kamerornas existens har förhindrat väldigt många brott.

VAR ska förfinas och det ska förfinas, men när resurserna finns så tycker jag att det har sin plats i elitfotbollens toppskikt.

 

Min VM-elva

Kasper Schmeichel – Benjamin Pavard, Raphael Varane, Diego Godin, Ludvig 

Augustinsson – Kylian Mbappe, Ngolo Kanté, Luka Modric, Eden Hazard – 

Edinson Cavani, Harry Kane

 

Jonas Eriksson

Han var en pärla i SVT-studion och var rätt man på rätt plats i ett mästerskap som till en början kom att handla väldigt mycket om domslut. Men visade även att hans tydliga närhet till många av spelarna i nutid 

gav en hel del mervärde.

 

Snyggaste VM-målet 1

Belgiens kontring mot Japan

 

Gianni Infantino

Skymfen när Fifa-pampen han kom till en avslutande presskonferens i en ”volunteer-jacka” i ett försök att liknas vid någon frivillig som jobbat röven av sig; skamlöst.

Samtidigt som alla vet hur han drar in 13-14 miljoner om året i lön och under VM levt ett sjukt lyxliv i Fifa-folkets anda.

Pamparna lever i en bubbla och ingen verkar bättre än någon annan i jakt efter mer cash, mer makt och klappar på axeln

 

Bästa VM-rubriken

”Granen har fått en ny kotte”

 

Nestor Pitana

När mycket var ny teknik och kunskap om tjugo olika språk, så visade den  argentinske domaren att du kan leda en fotbollsmatch med pondus, blick 

och kroppsspråk.

Dock tveksam till strumpor upprullade över knäna. Fungerar endast på Thierry Hwenry och kids under 14 år.

 

Snyggaste VM-målet 2

Benjamin Pavards underbara teknik och tajming i volleymålet mot Argentina.

 

Västen

Lite otippat att den skulle få en renässans mitt i sommaren, men VM-skyltfönstret är oändligt och Gareth Southgate utstrålade såväl  framgång som harmoni.

Tuffare att få försäljning på den tajta T-shirt som Jorge Sampaoli bar.

 

Next Stop

Båstad.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!