Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det kan bära hur långt som helst

Foto: PETER DOVGAN / IMAGO/UK SPORTS PICS LTD/IBL IMAGO SPORTFOTODIENST
Foto: EDDIE KEOGH FOR THE FA/REX/SHUTT / EDDIE KEOGH FOR THE FA/REX/SHUTT REX FEATURES

Dagen efter Sverige - Tyskland kände i alla fall jag att jag behövde en mjukstart på VM-dagen. Något med inte speciellt mycket tuggmotstånd, gärna ganska känslofattigt. Dock underhållande, ingen medicin är bättre mot fotbollssmärta än lite sköna mål. Vi fick England-Panama och nu mår jag i alla fall lite bättre.

Att England har åkt till Ryssland med ett av deras mest spännande landslag som jag kan minnas i min livstid tycker jag är uppenbart. Självklart är det inte baserat bara på en promenadseger mot turisterna från Panama, utan något som växt fram över tid. Efter snart halva gruppspelet spelat tycker jag England ligger långt fram i favoritledet. Där finns så klart Frankrike, Brasilien, Belgien och Kroatien medan Tysklands och Argentinas insatser hittills varit allt annat än imponerande.

Trots att de panamanska fotbollsamatörerna gjorde allt för att rubba engelsmännen behöll de lugnet genom hela matchen. Det har visat sig genom fotbollshistorien vara lättare sagt än gjort. Livtag, fult spel, småjidder mest hela tiden, men England bara trummade på. Harmoniska, i till synes total balans och av allt att döma i kanonslag. Flera är faktorerna som talar för England framöver, tycker jag. Harry Kane är i gång och de offensiva mittfältarna har hittat självförtroendet som behövs när motståndet blir tuffare. Spelet, finesserna på sista tredjedelen och de fasta situationerna sitter som en smäck. Det enda som återstår är en rejäl prövning för trebackslinjen, som helt ärligt är svår att lita på tills vidare.

Perfekt moralhöjare

Tillbaka till matchen som - som sagt - inte ska ligga till grund för någon större analys mer än att det var en perfekt moralhöjare. Det ska så klart inte underskattas. I första halvlek fick vi två straffmål av Harry Kane och, tänka sig, två baljor av John Stones. Jesse Lindgaard hann också blixtra till och stänka in en riktig rökare i klykan. 

Sedan började jag få lite ont i magen. Jag började tycka synd om de panamanska spelarna som samlades i ring på mittplan efter de första 45 minuterna. Någon såg ut att gråta en skvätt. Det här skulle ju vara lättsamt? Så i stället började jag jobba ganska hårt för ett Panama-mål, deras första i ett VM någonsin. Och toka sig, till slut kom det! Lyckan, glädjen, trots att den här matchen var körd för länge sedan, var totalt! Således blev det den perfekta matchen dagen efter förlusten mot Tyskland. Man log sig genom hela första halvlek, och gled in mot 90 minuter med de härliga panamanska glädjescenerna i hjärtat. Alla var glada! Panama har snart spelat klart i VM, kanske blir det aldrig mer något mästerskap för dem. För England har detta dock bara börjat. Redan om några dagar väntar Belgien i en match om gruppsegern. Då ska vi se hur den där trebacklinjen står sig. För gör den det, står sig riktigt bra det vill säga, ja då kan detta bära hur långt som helst.

 

LÄS MER: Sveriges grupp och VM-schema

LÄS MER: Sverige i VM – trupp, betyg och matcher

LÄS MER: VM 2018: Resultat och tabeller

LÄS MER: Vad är VAR – och varför finns det? 

LÄS MER: Fotbolls-VM – spelschema och tv-tider

NYHETSBREV: Få SportExpressens nyhetsbrev om VM 

FÖLJ VM: Liverapporter från alla VM-matcher 

MISSA INGA VM-NYHETER: Få största VM-nyheterna direkt i Messenger!