Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför ska Madelen Janogy bänkas igen

Madelen Janogy. Foto: BILDBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN

NICE. Vill vi att Sverige ska gå så långt som det någonsin är möjligt i detta VM?

Självklart.

Och därmed är en annan sak precis lika kristallklar:

Då ska Madelen Janogy bänkas på söndag. 

Värmen dallrar över Promenade des Anglais i Nice och de fortfarande högst vinterbleka turisterna ser rödlätt plågade ut.

Ett par kilometer därifrån svettas ett gäng svenskor som redan visat att de tänkt vara allt annat än turister i detta VM.

Näst sista träningen innan gruppspelsmatchen mot Thailand pågår. Exakt vilka detaljer som förbundskapten Peter Gerhardssons drillar sina spelare på låter jag vara osagt.

Efter första halvtimmens uppvärmningsövningar motas vi reportrar snällt ut från anläggningen och resten av träningen genomförs utan åskådare.

Men jo, det går ju att gissa.

Premiären mot Chile (2-0) gav flera positiva besked - men också ett par mer tveksamma.

Som de bortslarvade hörnorna.

Som de alltför få avsluten på mål.

 

Nåja, allt talar för att Sverige kommer att få en 90 minuter lång träningsstund för sin offensiv även på söndag.

 

Det är alltid hälsosamt att ha sund respekt för alla motståndare. Men med det sagt: Thailand är ett skräplag.

Inget lag har i hela VM-historien gjort en sämre insats än den Thailand gjorde mot USA i premiären. 0-13, alltså. Noll-tretton.

Det är hutlöst uselt.

Så ingen behöver vara orolig. Även om himlen öppnar sig igen, även om det blir 18 regnavbrott, även om halva truppen ätit dåliga ostron med dess vanliga följder, så blir resultatet detsamma.

Sverige kommer att vinna. 

Lätt.

Men en VM-match är inget man för den skull bara ska städa av. Det är ett tvärtom ett utsökt tillfälle att förbereda sig på vad som väntar efter helgen. Veckan då VM börjar på allvar.

 

Det handlar inte bara om att vinna en match på söndag. Det handlar också om att vinna tillbaka ett par förlorade anfallsvapen.

 

Det är ju liksom svårt att blunda för.

Såväl Stina Blackstenius som Sofia Jakobsson löpte kilometervis i premiären mot Chile. Tröttade ut motståndarförsvaret. Gjorde en helgjuten kampinsats rakt igenom hela matchen.

Men...det räcker ändå inte riktigt.

För när väl allt ska avgöras, när sista beslutet ska ta, när momentet kommer då du inte längre ska tänka - utan bara handla på instinkt och självförtroende - går det alltför ofta helt fel.

En anfallare utan fullständig tro på sig själv är ingen bra kombination. Och det enda sättet att få tillbaka självtilliten brukar vara det givna: Att få göra mål.

Därför ska både Blackstenius & Jakobsson starta mot Thailand. De behöver det. Och Sverige behöver dem båda fulltankade av sylvasst självförtroende för att nå längre än en åttondelsfinal.

 

Men Madelen Janogy då? Är inte det ett bättre val?

 

Tja, hade motståndet varit USA hade jag svarat ja. Hade det handlat om åttondelsfinal hade jag svarat ja.

Men inte denna gång.

Jag misstänker starkt att ingen spelare i truppen har bättre tro på sig själv än Madelen Janogy just nu. Hon behöver ingen extra klapp på ryggen. Hon vet redan att hon är i sitt livs form.

Madelen Janogys tid kommer. Men på söndag är det andra som faktiskt behöver den där tiden mer desperat.

Samtidigt ska en sak vara helt klar: 

Får inte Stina Blackstenius eller Sofia Jakobsson något uträttat innan till halvtid mot detta b-motstånd så finns ingen anledning att vänta längre.

 

Då är det bara att släppa lös Piteås virvelvind där ute. 

Och bäva månde Thailand.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!