Zlatan: Min mamma slog mig med en slev

Publicerad
Uppdaterad
Lyssna: Pappa var alkoholist och tyngd av kriget"


Bråk med tränare, slagsmål med lagkamrater, svek, ungdomssynder och mängder med avslöjanden om det fula spelet bakom världsfotbollens kulisser.
Ändå är det hans uppväxt under knappa förhållanden som berör mest i "Jag är Zlatan Ibrahimovic".
- Det var tufft, säger Zlatan.
Ett tomt kylskåp. En mage som skriker efter mat. En splittrad familj. En hårt arbetande och stressad mamma som sliter för att få pengarna att räcka till och inte drar sig för att klappa till barnen med en slev emellanåt. En närvarande men ändå frånvarande pappa, sargad av det pågående kriget på Balkan där hans släktingar drivits på flykten.
Möten med socialtjänstens utredare, lärare, rektorer.
Oro. Otrygghet.
Vardag för pojken Zlatan.
I självbiografin, skriven tillsammans med författaren David Lagercrantz, berättar mannen Zlatan ingående och detaljerat om sin trassliga år som barn och tonåring. År som formade honom till den han är.
Han gör det naket och drar sig inte för det obehagliga. Men också med humor, värme och kärlek.
Boken ger en delvis helt ny bild av saker och ting runt din person, uppväxt och karriär. Var det också ditt syfte?
- Hur det var när jag växte upp, hur miljön var... det är det viktigaste i boken. Inte det som hänt på sista tiden. Vad som hänt de senaste åren vet alla om, förutom detaljerna.

Har ändå lyckats

- Det är kanske inte mitt budskap till alla ungdomar, men man kan lyckas även om man inte är som alla andra. Det är viktigt.
Du återkommer ofta i boken till att du känt dig annorlunda. Är det fortfarande så i vissa situationer?
- Det kan hända ibland, men det är mer att andra får mig att känna mig annorlunda. Det kan vara jobbigt, men samtidigt kontrollerar jag läget mycket bättre nu än jag gjorde när allt var nytt och jag förstod mindre av miljön och hela situationen.
Var det inte svårt att blotta sig så i en bok, som du faktiskt gör när du berättar om hur det var hos mamma eller pappa?
- Nej, det var så det var. Det var inte så att jag diskuterade med familjen att jag skriver "det här och det här, vad godkänner ni?". Jag sade att jag skriver som det var och dom sade "att det var ju som det var". Det var inte världens lättaste för oss. Alla gjorde det bästa av det vi gick igenom. Det var ingen som ville en illa, inte alls.
I ett kapitel återger han hur hans mamma slår honom med en slev så att den går sönder och att han som straff får gå och köpa en ny.
- Men det var omtanke också. Fast på ett annat sätt. Det är viktigt att man förstår det. Man behöver inte visa att man älskar någon bara genom att säga det, liksom.

Ingen ville någon illa

Du kan få en slev i huvudet...
- ... men vara älskad ändå och få springa och köpa en ny. Du förstår hur jag menar. Det var så det fungerade i vår familj. Det var hårt, men ingen ville någon illa personligen. Det var tufft. Mamma hade fem barn, hon städade och kom hem. Hon hade inte världens bästa ekonomi. Hon skulle mata fem barn. Hur lätt är det?
- Pappa och mamma gjorde sitt bästa.
Kände du en ensamhet som barn?
- Jag kanske var ensam, men jag mådde inte dåligt av det. Det var en vanesak. Det var som det var inget att göra åt det.
Hur se du på barndomen i dag, har den till stor del format dig till den du är?
- Absolut. Annars hade jag inte varit här i dag, då kanske jag hade varit en helt annan människa. Allt det som hänt var menat att hända.
Du tror på ödet?
- Jag tror på ödet. Det kommer som det kommer.

Henrik Skiöld/TT

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter och Instagram.

Expressen
Till Expressens startsida

Mest läst i dag