Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

MobilTabletDator

Noa Bachner: Bara då är priset för VAR acceptabelt

DOHA. Borde domaren dömt mål för Lautaro Martinez?

Skulle Kanada ha fått en straff till?

Men vad är det du säger? Har vi fortfarande en bugg i rättviseparadiset?

NOA I DOHA

Men...men de nya fartkamerorna som ska fånga offside-busarna?

Inte i sin vildaste fantasi kunde man föreställa sig att det skulle bli så här nu när vi lever i post-felbeslutismen. Men här är vi, på väg ut från Ahmad Bin Ali Stadium efter Belgiens andan-i-halsen-seger över Atiba Hutchinsons härliga Kanada, och det som hänger kvar efter matchen är inte Michy Batshuayis mål, Kanadas plågsamma straffmiss eller många halvchanser – utan den där andra straffen som de inte fick trots alla hjälpmedel.

Själva rättvisan i det berör mig inte speciellt mycket. Nej, det som är omöjligt att släppa är att vi är på väg härifrån med en kontrovers i ryggen trots att VAR-rummet nu har fått hjälp av ytterligare teknisk innovation. Matcherna i VM spelas omslutna av ett högteknologiskt övervakningssystem som ska förfina precisionen i domsluten bortom vår föreställningsförmåga, och ändå är det andra gången på ett dygn som det kvarstår frågetecken.

Jag läser min kollega Petter Landéns intervju med Jonas Eriksson, SVT:s utmärkte studioexpert, Sveriges mest framstående domare de senaste decennierna. Eriksson har också utvecklats till en flitig kritiker av VAR, men ändå sagt att han vill ha det i Sverige.

I intervjun kritiserar Eriksson både domaren och VAR-rummet för att ha dragit fel linje när Lautaro Martinez gjorde ett av Argentinas många bortdömda mål mot Saudiarabien. I samma match fick samma personer kritik för att ha grävt fram en straff ur den för omvärlden otillgängliga verklighetsuppfattningen som registrerar allt i slow-motion.

Sju gånger vinkades Argentina av för offside i första halvlek under sin chockförlust mot Saudiarabien. Ena gången var det en arm som hängde och slängde. Nästa gång en överkropp som lutade framåt eftersom den gjorde sig redo att springa i hög hastighet.

Eriksson är häpen över Martinez bortdömda mål.

– Det ska vara omöjligt, säger han.

– Jag såg det där när det hände och då tänkte jag att det är självklart att VAR har rätt. Men när jag fick se bilden igen nu känns det jättekonstigt.

När han recenserade domarinsatsen mellan Kanada och Belgien lät det på samma sätt i SVT.

– Att det inte blir straff trots hjälpen med videobilderna vi har, jag har jättesvårt att förstå det. För mig är det ett haveri av Fifa och VAR-protokollet. För mig som domare är det glasklart, säger han.

Jag håller med om det där med straffen.

Jag håller däremot inte med om fortsättningen på resonemanget. Förklaringen som Eriksson fingrar på när han pratar om Argentinas bortdömda mål är en konspiration.

 ”Man kan inte utesluta någonting längre”, säger han, och det är så klart helt rätt i sak när det gäller Fifa.

Men den mer sannolika förklaringen är att det inte blev rätt för att VAR, trots sin oöverblickbara kostnad för upplevelsen av en fotbollsmatch, inte löser uppgiften på det sätt som dess främsta försvarare förväntar sig.

Kärnan i den här diskussionen är denna tycker jag: Priset fotbollen betalar för VAR är bara acceptabelt om VAR fungerar tillräckligt bra. Det gör det inte. Det skapar kontroverser, används fel och bedöms subjektivt. Den semiautomatiserade offsidekameran har inte löst den dystra situationen heller. Vi står kvar med en uppstyckad fotboll, avmattade måljubel, felbeslut och bråk.

Nu har vi fått en kamera till. Vi kunde nog varit utan den.

TV: Onsdagens stora snackisar i VM