Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

MobilTabletDator

Messi är kvar – det är alla frågetecken också

DOHA. Slaget om Lusail är över.

Här stupade nästan tidernas bästa fotbollsspelare framför fötterna på Wout Weghorst.

VM 2022 i Qatar

Louis van Gaal har blivit värd för VM:s bästa talk-show: Hollands presskonferenser. 

71-åringens nyfunna värme sammanflätad med den ofta raljanta skärpa som alltid har gjort hans arrogans underhållande överträffas inte av någon annan röst i Qatar. 

Upprinnelsen till kvartsfinalen var inget undantag. När plattitydernas största fiende blev påmind om att Angel Di Maria har skyllt sin dåliga sejour på Old Trafford på sin tränare och kallat van Gaal för ”den sämsta jag någonsin har haft” mötte han det inte med någon diplomatisk corporate-respons, utan navigerade sig förbi konfrontationen och skiftade fokus till sin granne på podiet, Memphis Depay, som också misslyckades under honom i Manchester United.

– Samma sak hände med honom. Men nu kysser vi varandra på munnen.

På många sätt är det här slutspelet en sista uppgörelse mellan en generation som har definierat sin epok. Van Gaal ingår i den. 

Det senaste decenniets Holland är hans Holland, och även om Bert van Marwijk var den som inledde separationen från bollinnehavet, den fria rörelsen och påbörjade skiftet till ett resultatorienterad, omställningsfokuserat landslag har van Gaals upplagor kommit att förkroppsliga det. 

I Qatar är han tillbaka med framgångsreceptet från 2014, 3-4-1-2-formationen och cynismen. När han kom hit hade ingen annan förbundskapten spelat elva VM-matcher utan att förlora en enda under ordinarie tid. 

En timme efter Luka Modrics seger över Neymar var det således dags för nästa uppgörelse: Hollands huvudperson mot Argentinas. 



Ingen förbundskapten kändes lika kapabel att komma hit med en bra idé om hur man stoppar Messi som van Gaal. Han hade till och med bjudit på en liten inblick i hur Argentinas nummer 10 ”inte gör så mycket utan bollen”, och pratat om hur Holland tänkte vända det emot sina motståndare.

En sista masterplan för att hindra ett sista mästerverk. 

Lusail var spelplatsen, återigen en arena totaldominerad av Argentinas färger och sånger, bara utmanad av en obetydligt liten orange klick i ett hörn, men snart arena för VM:s stora sjöslag.

Att vi fick se två försiktiga fotbollslag som kände sig in i matchen känns avlägset så här i efterhand, men både Holland och Argentina var ovilliga att riskera speciellt mycket, desto villigare att vänta på öppningar och misstag. 

För van Gaal är återhållsamheten en spelidé, för Messis lagkamrater hade det varit ett mentalt tillstånd under turneringen, en rädsla för att förlora matchen som ofta tycks härska över viljan att vinna den.

Har de inte lärt sig hur det är att leva med ett geni? 

Foto: HOLLANDSE HOOGTE/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL

Hittills har det varit svårt att svara på. 

Den gamle Real Madrid-giganten Jorge Valdano tror att landslaget är på andra sidan sina mentala blockeringar. Han, som i regel tänker mest intressant om argentinsk fotboll, tror att det beror på segern i Copa America 2019, att den förlöste Messi, att han är ”fri” nu, vilken han berättade i en intervju med The Guardian.

”Som om det inte räcker med att han är ett geni har tiden gjort honom klok också”, sammanfattade han.

Under gruppspelet och åttondelsfinalen har det varit enkelt att förstå vad han menar om man vänder på frågan: Messi har lärt sig leva med sig själv i Argentinas färger. 

Han har, till skillnad från laget runt honom, sett avslappnad ut. Målskytt, kreatör, kapten, lagpappa, samtalsterapeut. När Argentinas nerver förvandlade den skotska ligajumbon Dundee Uniteds australiensiske vänsterback till Maradona och hela laget var nära att kollapsa under tilläggstidens sista minuter fortsatte Messi att skapa målchanser åt sina oroliga kompisar.

Här såg han lika redo ut igen, och ingen gång blev det lika tydligt som när möjligheten att bryta genom den kompakta matchbilden dök upp.



Alternativen var för få, Nathan Aké närmade sig för snabbt. 

Det spelar roll att Lionel Messi inte är lika snabb som när han var 27 och kanske inte har riktigt den kroppsstyrka som gjorde att han kunde surfa sig genom alla tacklingar. Han behöver vara en annan spelare 2022. 

Här mötte han Akés annalkande tackling med en kroppsrörelse som lurade det holländska försvaret åt fel håll i en sekund. Rörelsen gav honom en helt annan situation, det tog bort känslan av kontroll från den holländska backlinjen – och in i handlingen trängde den framstormande högerbacken Nahuel Molina.

Det obegripliga är att Messi aldrig såg honom. Molina kan inte ha varit i hans synfält, och ändå skickade han i väg den maskerade passningen med millimeterprecision, mellan tre holländska tröjor som rörde sig samtidigt.

Framspelningen måste ha varit en av VM-historiens minst stressade, ett ögonblick från Messi på rätt sida allt som har bekymrat honom i den här turneringen tidigare.



Målet satte van Gaals matchplan ur spel. 

Holland var tvungna att trycka fram och gjorde det trubbigt. In åkte en massa halvdassiga inlägg mot fyrtornet Wout Weghorst. Vad var det meningen att han skulle göra?, tänkte jag.

Med tjugo minuter kvar borrade Messi dessutom in 2-0 på straff – men när man trodde att det bara var att rista in segern reducerade Hollands jätteforward.

Under förlusten mot Saudiarabien såg Messis närvaro ut att paralysera hans tio lagkamrater, mot Mexiko grät dem när han gjorde mål, mot Australien bröt alla ihop för att motståndarna hade bollen trots att det stod 2-0.

Och här?

Nu behövde de hålla ihop, klara av att genomföra 20 minuter koncentrerad, rationell fotbollsinsats utan att förgöras av existentiellt tvivel och neuroser. 

Luftangreppet tilltog, nu spelade Argentina mot Burnley på riktigt, med både Weghorst och Luuk De Jong som två irritationsmoment i straffområdet. 

Foto: RICARDO MAZALAN / AP TT NYHETSBYRÅN

Det såg ut som om Scalonis spelare kunde hantera det utan att darra på läppen tills Leandro Paredes slungade in bollen i Hollands bänk med flit – men i stället för att gå till historien som ett Argentina som hittade sig själva i rätt läge skulle det visa sig vara ett tecken på obalans.

Holland visste vad som satte deras psyken ur spel: Åsynen av en fotboll tio minuter från slutsignal i VM, så de skickade in den så ofta den kunde. Frisparksvarianten som Weghorst tåade in en minut från slutvisslan var som en sinnebild av de här två lagen: Argentinas spelare som vräkte omkull honom fast han var felvänd utanför straffområdet, fångar i sin ängslan, och Hollands iskalla omställning till att bli ett smart och fysiskt turneringslag, på jakt efter fasta situationer.



Kollapsen var ett faktum, den argentinska mardrömmen verklighet. Gängslagsmålen avlöste varandra, de tog åtta gula kort. I centrum för tumultet stod den sinnesförvirrade domaren Antonio Miguel Lahoz. Hans beslut att inte varna Messi för en barnsligt uppenbar handboll fick till och med van Dijk att skratta. När Argentina blev arga på kvitteringen tappade han matchen helt.

Plågade, sönderslagna, oroliga – ändå träffade Argentina stolpen när de lyckades ta kommando i förlängningen. När 120 minuter var färdigspelade kändes det trots det helt otänkbart att de skulle kunna gå vinnande ur straffsparksläggningen.

Längst bak i planen har Emiliano Martinez givit det minst säkerhetsriskiga intrycket en argentinsk VM-målvakt har gjort på jag vet inte hur många mästerskap. Här räddade han två direkt – och ändå var det på håret att de kastade bort allt igen. 

När Lautaro Martinez, den mest krisande spelaren i laget, osannolikt nog placerade in avgörandet i runda fem var det en spelare som sprang till sin målvakt.

Medan resten av Argentina boxades med Denzel Dumfries för femte gången eller staplade sig själva ovanpå Lautaro Martinez sprang Leo Messi åt höger för att ägna sig åt sin räddare.

Argentina är kvar. Messi är kvar. 

Det är även alla frågetecken för huruvida de har lärt sig leva med honom.