Det var som upplagt för en total kraschlandning

AL WAKRA. King Kylian?

Inte än. Inte ens i Frankrike.

Det är fortfarande pappa Giroud som får alla att koppla av.


Läs alla inlägg i dagboken Noa i Doha här under hela VM

NOA I DOHA

När kvällsbussen till Al Janoub Stadium rullade in på parkeringen hade det blivit mörkt. Vi klev av den för att röra oss mot arenan, men hindrades av något oväntat. 

Vad? Didier Drogba.

Han hade gått vilse och fastnat på fel sida ett staket. Nu stod han där och frågade desperat efter rätt väg till ”Fifa Club”. Stackarn hade dessutom försökt klä sig diskret (inga utmanande regnbågsdetaljer till exempel), och såg ut som en farbror på väg hem från en spelbutik med keps och glasögon, men det gick ju åt helsike. En reporter från Senegal såg vad han såg, och sedan var smattrandet i gång.

Det löste sig till slut tror jag. Om inte annat borde han höra om inte Olivier Giroud kunde tänka sig att hjälpa till.

Frankrike-Australien stod på menyn, men innan Kylian Mbappé fick möjlighet att attackera positionen som världens bästa spelare på allvar ombads publiken visa sitt stöd för fyra barn som hade åkt hit på uppdrag av Mengniu, den delvis statligt ägda kinesiska mejerijätten med rättslig hemvist på Caymanöarna som sponsrar Fifa.

Fick man det sagt. För fransk del började kvällen sedan förfärligt. Craig Goodwin tryckte in 1-0 i nättaket – ett formidabelt avslut – efter bara åtta minuter samtidigt som Lucas Hernandez vred sig i plågor på andra sidan straffområdet. Men at Work-hitten ”Down under” dånade ut i högtalarna och man kunde inte annat än undra hur många smällar Deschamps landslag hade råd att åka på innan det blev en allvarlig mental effekt av alltsammans.

Det var som upplagt för en total kraschlandning. Förbundsskandaler, häxdoktorer, utpressning, Mbappé-grin. Dessutom hade Deschamps redan förlorat sin ryggrad när Hernandez gick sönder. Vare sig Paul Pogba eller N’Golo Kanté är här. Presnel Kimpembe pajade på vägen hit, likaså Christopher Nkunku och Karim Benzema, och det sistnämnda är så klart en intressant aspekt. 

Men Frankrike återfann lugnet – och när Adrien Rabiot knoppade in kvitteringen var Mbappé snabbt framme vid Benzemas ersättare, Olivier Giroud, för att diskutera sakernas tillstånd.

Till saken hör att Benzema, världens bästa fotbollsspelare förra året, inte har klickat lika bra med Mbappé som Olivier Giroud, trots att den senare slängde käft med Frankrikes 23-åriga superstjärna en vecka innan EM-premiären mot Tyskland förra året. 

Men saker har förändrats. Senast i september var Mbappé ute och pratade om hur Frankrikes nummer 9 tar med sig ”frihet” in på planen efter att Giroud hade blivit landslagets äldsta målskytt genom tiderna mot Österrike i Nations League.

Här såg Mbappé ivrig ut, och inte undra på.

Det går enkelt att argumentera för att Mbappé behöver ett bra VM.

På planen har han skördat pliktskyldiga ligatitlar i Frankrike efter VM-guldet i Ryssland, men det kan knappast räknas som prestationer. I landslaget genomled han ett mållöst och frustrerande EM förra sommaren och missade den avgörande straffen mot Schweiz.

Vid sidan av planen? Ja du. Maktkampen med Neymar i Paris Saint-Germain framstår som bäst som urlöjlig. Efter att ha inkasserat sitt monsterkontrakt har Mbappé varvat bråk om straffsparkar med kontroll över övergångar, avvikande promenader under anfall och tjuriga inlägg i sociala medier. I landslaget började han tjafsa om olika varumärkesrättigheter för två månader sedan och vägrade vara med på bild. Jag vet inte.

Det går lika enkelt att fråga sig om någon spelare är viktigare för inte bara Mbappé – han gjorde 3-1-målet – utan hela Frankrike, än Olivier Giroud.

Inga maktkamper. Inga sponsorbråk. Inga kommentarer om spelsätt i sociala medier. När Frankrike vann guld för fyra år sedan gjorde han inga mål, men det är inte grejen.

Finns det en mer obekymrad fotbollsspelare? Jag tror inte det. 

Med åren har Giroud blivit en den mest eftertraktade oeftertraktade anfallaren i Europa, andrahandssorteringens Rolls Royce, B-planernas premiumvariant. En snygg, ålderstigen uppspelspunkt som ingen vill satsa på, men alla gärna har som livlina om det skulle köra ihop sig. I våras bogserade han Milan till en osannolik ligatitel, och hela situationen var typisk. Gick Zlatan sönder? Ingen fara. Benzema? Jag har det här. 

Vad jag fascineras av är hur det har gjorts åtskilliga försök att byta ut honom, både här i landslaget och i olika klubblag – men alla har misslyckats.

Ett av skälen är att han knappt tillverkas längre. Kasta en blick över VM-slutspelets bästa trupper, och det finns ett tema: Inte många har en Giroud med sig. 

Är det något Holland saknar är det en trygg uppspelspunkt. Danmark? Vem skulle det vara? Tysklands förråd tog slut efter Mario Gomez. Italien, som inte ens är här, har inte heller den här spelartypen. Vi lever i den kringflackande, fria eller falska forwardens tidevarv, men inte bekymmersfria pappans.

Frankrike är här utan världens bästa 9:a. De är inte föräldralösa.


LÄS MER: Allt du behöver veta om fotbolls-VM i Qatar 2022

LIVERAPPORT: Följ fotbolls-VM direkt här