Petter Landén: Omöjligt att värja sig för passionen

Stoppades från arenan: ”Stod över mig och skrek”
Foto: JAVIER GARCIA/SHUTTERSTOCK / JAVIER GARCIA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: MIKE EGERTON / STELLA PICTURES / PA

DOHA. Det kanske mest magiska med ett VM är att upptäcka helt nya spelare som sveper undan fötterna på en. 

Det fick jag uppleva i dag.

Min nya fotbollsförälskelse heter Aïssa Laïdouni. 

Bollen har knapp hunnit vidröra Christian Eriksens fot innan den kommer. Den godstågstunga tacklingen från Tunisiens nummer 14. Bollen går ut till inkast och nämnde nummer 14 stegar ut mot läktaren, fylld av tunisiska fans och slår sig för bröstet. 

Arenan exploderar. 

Tunisiens nummer 14 heter Aïssa Laïdouni, till vardags spelar han för ungerska Ferencváros och jag har nog aldrig sett honom spela en sekund förut. 

Men nu tror jag att jag är kär. 

***

Veckan innan mästerskapet drog igång handlade väldigt mycket om de misstänkt inhyrda supportrarna i Qatar och fotbollsvärlden hånskrattade. 

Sen kom premiären där hemmapubliken fick nog redan efter dryga timmen och tog sina SUV:s hem. 

Därefter har vi sett det gapa tomt på flera arenor under måndagen. 

Därför är det så glädjande med en riktigt bra läktarupplevelse, i all sin enkelhet. 

Visst, det gapade tomt på några ställen på Education City Stadium med, men det märktes inte av. De tunisiska fansen hade vallfärdat hit i tusental. 

Det hördes. 

Visselkonserten från dem när de danska spelarna presenterades var tillräckligt hög för att spräcka ens trumhinnor – och det var bara uppvärmning. 

Under den första kvarten var ljudkullisen så massiv att jag glömde bort hur tystnad lät. 

De tunisiska spelarna fick uppenbart energi av det. Inte minst Aïssa Laïdouni. 

Det var inte bara tacklingen på Eriksen, utan allt han tog sig för under de inledande 45 minuterna. Adrenalinet sprutade ur varenda por i hans kropp. Han pressade febrilt, han sprang och när han fick skjuta kunde han inte annat än att dunka den stenhårt utanför Kasper Schmeichels vänstra stolpe. 

Det är måhända lite platt, men det är omöjligt att värja sig för den sortens hämningslösa passion som Laïdouni och Tunisien visade här. 

***

Danmark då? De överlevde den galna första kvarten från Tunisien och de hade lite tur att Issam Jebali hade så dålig koll på offsidelinjen. 

De blev betydligt bättre i den andra halvleken efter att Thomas Delaney haltat av skadad och ersatts av Mikkel Damsgaard. 

De hotade betydligt mer offensivt, Danmark tog kontroll över matchen och såg ut att ta ledningen när Andreas Cornelius stod för VM:s värsta miss (vi kan kora den redan nu tror jag). Den kan bli kostsam. För 0-0 här är en missräkning för Danmark och deras nästa match mot Frankrike är inte längre nödvändigtvis en förlust de bara kan ta. 

För Tunisien är 0-0 mot danskarna däremot ett kanonresultat och hade jag varit Australien hade jag varit orolig. 

För även om Tunisien mattades av under matchens gång så visade de något speciellt här. 

En stor del av charmen med ett VM är att upptäcka fotbollsspelare man aldrig annars kommer i kontakt med. Att låta sig charmas och svepas med av en helt ny bekantskap. 

Det har jag fått i dag i Tunisien – och främst då Aïssa Laïdouni. 

Starka orden från Irans lagkapten: ”Delar allas smärta”

Starka orden från Irans lagkapten: ”Delar allas smärta”
Annons | Svenska spel sport & Casino AB

Nya skrällar i VM eller håller favoriterna hela vägen?
Den som vet mest, vinner mest.
Åldersgräns 18 år. Stödlinjen.se
Till Oddset