Som 15-åring lämnade Viktor Johansson Hammarby och begav sig till Aston Villa i England. Han skulle testa på livet som ungdomsproffs för första gången. Via Leicester City hamnade han tillslut i Rotherham United i Championship. Där han nu har blivit förstamålvakt och en publikfavorit, som har röstats fram som matchens lirare av fansen vid flertal tillfällen.
– Det är jättekul, det är jättepositivt att fansen gillar mig. Jag tycker att det har gått bra också personligen, säger Johansson.
Samtidigt som formkurvan pekar uppåt för den 22-årige svensken, går det betydligt sämre för Rotherham. Klubben ligger under nedflyttningsstrecket och har förlorat de fyra senaste matcherna. Men Johansson är inte rädd för att åka ner till League One.
– Nej, vi krigar på och har positiv inställning. Vi är inne i en tung period men vi ska jobba hårt för att det ska vända. Jag vet att det kommer vända, det handlar bara om när.
De tuffa ungdomsåren
Proffslivet har inte alltid varit lätt för den unge svensken. Det var en utmaning att som 15-åring lämna tryggheten och flytta själv till ett främmande land.
– Det var tufft, det var det, absolut. Sen hade jag lite skadeproblem med ryggen, det var inte jätteroligt. Det tog ett tag, sedan kom man in i det. Familjen kunde komma över och hälsa på och man kunde åka hem någon gång då och då.
Han fortsätter:
– Jag lärde mig att vara själv, tidigare kunde jag inte vara själv i fem minuter. Jag fick lära mig att bo ensam, växa upp tidigare och att ta ansvar.
Drömmer om Premier League
En bra säsong i Championship kan öppna många dörrar. Johansson blickar mot Premier League och drömmer om att få spela i ligan där hans favoritklubb spelar.
– Om jag får drömma fritt finns Premier League där uppe, eller någon annan stor liga. Farsan håller ju på Aston Villa, så man har väl slängt ett getöga dit. De ligger mig gott om hjärtat.
”Hela familjen är bajare”
Johansson lämnade Hammarby i tonåren och fick aldrig presentera sig för den svenska publiken, något han tror är anledningen till att han är relativt okänd i Sverige. Men han hoppas på att få återvända till klubben i hans hjärta någon gång i framtiden.
– Hela familjen är bajare, det är klart jag följer dem. Jag försöker kolla så mycket som jag kan. I slutet av karriären vill jag komma hem, på äldre dagar. Men nu är jag ung och jäkligt hungrig, säger Johansson.
