Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Omöjligt att beskriva just den där känslan"

Foto: Alexander Donka

Mia Lindberg sitter i sitt vardagsrum.

Det är lugnet före stormen.

Klockan 15.00 i dag kastar hon sig in i en grönvit känsloyra, mitt i den gungande klacken på Nya Söderstadion – tillsammans med dottern Cecilia, 7.

– Hon har varit med mig i klacken sen hon föddes, säger Mia.

Årets viktigaste match väntar för Hammarby-fansen.

Inför avspark har SPORT-Expressen träffat personerna bakom den hyllade bloggen "Årstakex".

Lagen som haft högst publiksnitt genom tiderna

# 1959: Örgryte 25 528
# 1977: IFK Göteborg 23 760
# 1959: Djurgården 22 696
# 1949/50: AIK 21 768
# 1949/50: Djurgården 21 535

Marken har redan börjat skaka på Söder.

Allsvenskan är 90 minuter bort.

Drömmen om en återkomst i svensk fotbolls finrum äntligen är på väg att bli sann.

Hammarbys fans har gått igenom mycket. De har lidit på Finnvedsvallen i Värnamo, de har sett sitt lag förlora på Stora Valla i Degerfors och de har fått åka buss hem från Värendsvallen i Växjö, i fem timmar, efter att ha tappat poäng.

Anna Wester är en av de som nästan alltid står där på läktaren.

– När man förlorar de där matcherna... det är en fruktansvärd känsla, säger hon.

– Men det är också det som är med och formar en i ens supporterskap. Det är också det som gör att man får den där obeskrivligt fantastiska känsla när vi väl har vinsten.

Anna ler.

– Alla de där ögonblicken formar ens Hammarby-liv.

 

Hammarbys fans har skrivit historia i år.

De har sammanlagt varit 300 000 stycken under hemmamatcherna på Nya Söderstadion.

Inget svenskt lag har någonsin haft lika många besökare under en säsong.

I den grönvita massan finns det en rad eldsjälar som bidrar till en supporterkultur av internationell klass. SPORT-Expressen har träffat tre av dem.

De står på parkeringsplatsen intill Årsta IP och blickar ut över fotbollsplanen där de träffades för första gången. Pernilla Olsson är mellanstadielärare, Anna Wester jobbar på Palestinagrupperna och Mia Lindberg har ett chefsjobb inom detaljhandeln.

De är väldigt olika. Men ändå så lika.

– Vi kommer alla från väldigt olika världar. Men vi har en gemensam nämnare: Hammarby, säger Mia.

Det var av en slump som de började prata med varandra på en av Hammarbys träningar på Årsta IP.

Snart fyra år har gått sen dess.

Nu är de bästa vänner och tillsammans driver trion bloggen "Årstakex", där de skriver öppenhjärtigt om sitt supporterskap till Hammarby – hur kärleken till ett fotbollslag kan ta en till nya platser, skapa nya relationer och få en att känna både smärta, ångest, glädje och eurofi.

 

Pernilla ler.

– Jag är verkligen jättestolt över bloggen!

– Ibland kan jag känna mig ifrågasatt som en medelålders mellanstadielärare, när man sitter i fikarummet och kollegorna undrar: "Varför går du på de där matcherna? Ni slåss ju bara?" Du vet, det där tugget...

Hon berättar vidare:

– Men via den här bloggen har många av mina vänner, och bekantas bekanta, fått upp ögonen för en helt ny värld. En värld som de inte visste existerade, en värld som de faktiskt är nyfikna på.

– Jag vet att många har gjort sina första fotbollsmatcher tack vare bloggen.

Pernilla Olsson förklarar att hon växte upp landsbygden utanför Stockholm och hade ett, som hon själv beskriver det, ganska inskränkt liv.

Men genom sitt intresse för Hammarby kom hon i kontakt med människor i alla åldrar, i alla samhällsklasser, från olika städer i Sverige – och från olika länder i världen.

– Det är inte viktigt vem du är, utan det är viktigt vad du gör på plats, vad du bidrar med och att du håller på Hammarby.

Mia Lindberg nickar instämmande.

– Ofta när jag säger till hammarbyare vad jag jobbar med, då säger folk: "Jaha, det hade jag inte kunnat tänka mig!" Den aspekten är inte relevant i det stora, i Hammarby. Det är inte relevant vad man jobbar med.

 

Vi lämnar Årsta IP och tar oss till Mias lägenhet, som ligger ett stenkast bort. Från balkongen skymtar man taket på Nya Söderstadion.

Hon dukar fram kaffe och kakor och berättar att matchen mot Jönköpings Södra är lite extra speciell för henne.

– Min pappa kommer till Stockholm och ska följa med på matchen. Det var han som introducerade mig för hela fotbollsfenomenet, säger Mia.

– Min bild av pappa när jag var yngre är att han sitter framför tv:n med fjärrkontrollen i högsta hugg. Det var alltid sport på tv.

Hon skrattar till.

– Och det var där allting började.

Mia själv för nu traditionen vidare. Hennes dotter Cecilia, 7, har ett brinnande intresse för Hammarby.

Hon älskar Nanne Bergstrand, eftersom han var så snäll när hon sprang fram till honom på Gullmarsplan en dag och ryckte i hans kavaj för att få hans uppmärksamhet.

Foto: Foto: Alexander Donka Och bland spelarna är Kennedy Bakircioglü favoriten.

– Ja, Kennedy är hennes idol. Men hon kallar honom för "Kennedick", jag vet inte riktigt varför. Så fort hon ser honom så säger hon "Kennedick".

 

Cecilia har följt med Mia på matcherna ända sen hon var en bebis.

De står tillsammans i klacken.

Och det har aldrig någonsin varit ett problem.

– Hon var varit med mig där sen hon föddes, i princip, säger Mia.

– Jag har skrivit ganska mycket om det på bloggen, hur det är att ha ett barn i klacken. Och det har fungerat hur bra som helst.

– Så fort det har varit minsta oroligt så har folk kommit fram till oss och pratat. Hon är liksom beskyddad av så otroligt många individer där på läktaren.

Hon är också tydlig med att om det hade funnits minsta fara för Cecilia, så hade hon inte tagit med henne.

– Men det är i allra högsta grad ofarligt. Och det är så... vackert! Hon kommer att stå med mig i klacken nu också, precis som vanligt.

Pernilla berättar att allt fler barn har börjat gå på matcherna efter flytten till Nya Söderstadion. De har till och med fått en alldeles egen supporterförening: BUS (Bajens unga fans).

– De har haft bortaresor också, tillsammans med sina föräldrar. Det är helt fantastiskt. Och jag är glad att allt fler kids kommer på matcherna, det har verkligen skett en förändring där.

– Det är viktigt att förmedla att det faktiskt inte är ett dugg farligt att gå på fotboll.

 

Hammarbys fans blickar tillbaka på en fantastisk säsong, även om den absolut viktigaste matchen är kvar.

Anna säger att hon kände redan under försäsongen att någonting var på gång.

– Man fick en speciell känsla nästan frågan början, säger hon.

– Det har varit sagolikt att få följa det här. Att det har fått fungera så bra både på planen och uppe på läktaren. Man har fått vara glad – många gånger!

När vi börjar prata om de publikfester som har varit så räcker orden plötsligt inte till längre.

Det är när fotbollsgudarna är med en och läktarna gungar som känslorna blir som starkast. Det är då hela kroppen vibrerar. Det är de stunderna som gör att man fortsätter att slaviskt följa ett fotbollslag, trots att det ibland är så extremt jobbigt.

– Jag är övertygad om att det är en omöjlighet att beskriva just den där känslan, säger Mia med bestämd min.

– Det är så mycket känslor i en själv...

– Jag tror aldrig att jag skulle kunna sätta ord på vad jag känner när jag står där, just då, tillsammans med alla vänner.

I dag hoppas Mia Lindberg få känna den känslan igen. Tillsammans med Cecilia. Tillsammans med Anna och Pernilla. Och tillsammans med tiotusentals andra Hammarby-fans.

Exakt vad som väntar på läktarna på Nya Söderstadion i dag?

Anna skickar en hälsning till fotbolls-Sverige:

– Det kommer att bli en fet manifestation i passion och kärlek.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!