Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Jag ska bli bäst"

UNGDOMSTRÄNAREN. Moses Nsubuga hade erbjudanden från storklubbar som Glasgow Rangers, Lazio och Lyon. Sedan kom den svåra bilolyckan där han förlorade sitt ben. "Jag har sagt att jag ska bli världens bästa tränare, eftersom jag aldrig fick chansen att bli världens bästa spelare", säger han nu.
Han kallar olyckan för "den där dagen".
Dagen före den där dagen hade Moses Nsubuga funderat över vilken proffsklubb han skulle välja. Kanske Lazio?
Den där dagen tog hans vänsterben.
- Men inte min kärlek till fotbollen, säger Moses.
I dag är han ungdomsledare i Brommapojkarna. I morgon vill han vara tränare i allsvenskan.

FAKTA

DÅ: DETTA HÄNDE
En novembermorgon 1997 får Moses Nsubuga sladd med sin hyrbil på E4:an utanför Solna.
Rapporterna efteråt sa att det var hans körkortslöse vän som körde, men Moses försäkrar att det var han själv som gjorde misstaget.
Moses förs till Karolinska.
Där andas han med hjälp av respirator och kan inte tala.
Värst skadat är hans vänsterben.
Läkarna gör allt de kan för att rädda det, men tvingas amputera benet.
Det är Moses själv som tar beslutet.

"Man kunde inte fatta att det hade hänt", säger Moses.
"Jag hade en grym debutsäsong bakom mig och kunde ha blivit landslagsman.
"

NU: SÅ GICK DET SEN
Efter olyckan bodde Moses kvar i Borås.
Han gick arbetskurser och tränarutbildningar.
Efter ett tag flyttade han till Stockholm, staden han växte upp i.

I dag bor han i Vällingby, jobbar som lärare på Atletica fotbollsgymnasium och är tränare för Brommapojkarnas P16-lag.
Han kan inte spela längre men ibland är han med när laget kör passningsövningen "kvadraten" på träningarna.

Han skulle gärna bli tränare på elitnivå.
"Min tränarfilosofi bygger på kommunikation.
Att tala med spelarna, det är viktigast.
Jag vill se ett snabbt spel efter backen.
Inte en massa långbollar.
"

Ett oktoberregn faller ner över Stora Mossens idrottsplats i Bromma. Ett gäng frustande 16-åringar ger allt och försöker imponera på sin tränare. Tränaren haltar. Han saknar vänsterben. I stället för vänsterben har han en protes som kostar 80 000 kronor. Han hojtar: - In i luckan! In i luckan! - Det gör inget, Simon! Du sätter den nästa gång. Fredagskvällen är sen, kall och våt men Moses Nsubuga säger att han inte skulle vilja vara någon annanstans. - Jag trivs bäst när det är fotboll omkring mig. Och det här är bra killar. Jag känner mycket för dem. "De bra killarna" är BP:s 16-årslag. Moses instruerar samtidigt som andretränaren, Joakim Lööf, står vid sidan om och hyllar. - Moses kom till oss i april och det har varit ett jättelyft. Jag är en sån där klassisk fotbollsfarsa med sonen i laget, men Moses står för nåt annat. Killarna har en enorm respekt för honom, säger Joakim Lööf.

Gjorde åtta allsvenska mål

Det var 1997 och nykomlingen Elfsborg tog allsvenskan med storm. Det var ett gäng pannband, det var Anders Svensson och Tobias Linderoth. Och så den vindsnabbe avslutaren Moses Nsubuga. Åtta mål gjorde han under sin första - och enda - allsvenska säsong.

"Han hade blivit landslagsman"

- Jag tror han hade blivit landslagsman om inte olyckan kommit, säger Anders Linderoth som var tränare i Elfsborgs då. - Moses var otroligt snabb och hade blick för spelet. Precis de egenskaper en modern anfallare ska ha. Moses ler. Han har tänkt så där en massa gånger själv. För många gånger. Så många meningar har inletts med orden "om inte" att det nu får vara nog. Man blir ju dum i huvudet om man ska tänka så jämt. - Jag är glad över vad jag har i dag. Och jag slutade faktiskt på toppen av min karriär. Det är inte många som kan skryta med.

Jagad av storklubbar

Enligt Moses ville flera storklubbar ha honom efter året i Elfsborg. Glasgow Rangers. Lazio. Lyon. - Jag var på väg ut i Europa och drömde om landslaget. Sen kom den där dagen och ändrade på allt. Bilen fick sladd och det var han själv som körde, ingen annan. - Det är viktigt att det kommer fram, säger Moses. Det stod att det var min kompis men det stämmer inte. Det var jag och ingen annan! Läkarna kunde inte rädda hans vänsterben, han amputerades från knät och neråt. Han var 24 år och ett fysiskt praktexemplar. Men han saknade ett ben. Vad skulle han göra? - Jag hade ingen aning. Fotboll var det enda jag kunde. Ganska snabbt kom jag på att jag ville bli tränare. Förutom att vara ungdomstränare i BP arbetar Moses i dag på Atletica fotbollsgymnasium. Han blir glad av att träffa ungdomar, säger han. Att prata med dem är viktigast. - Sen får vi se om jag kan komma högre upp. Allsvenskan skulle vara roligt. Jag har sagt att jag ska bli världens bästa tränare, eftersom jag aldrig fick chansen att bli världens bästa spelare.

"Vem kan förutse en bilolycka?"

Min sista fråga - "Vad gör du om tio år?" - är ogenomtänkt och idiotisk. För är det nåt Moses Nsubuga har lärt sig är det att planer kan ändras, när som helst. - När jag var 20 kunde jag aldrig ana att mitt liv skulle bli så här. För vem kan förutse en bilolycka? Jag gör bäst i att vara försiktig med planer. Om det är någon som har rätt att säga: "jag tar en dag i taget" så är det jag.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!