Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hemliga anledningen bakom jätteaffären

Liverpool mästare för första gången på 30 år - här firar fansen.
Foto: CRAIG MERCER, VIA WWW.IMAGO-IMAGES.DE / IMAGO IMAGES/SPORTIMAGE WWW.IMAGO-IMAGES.DE
Foto: INSIDEFOTO / EPA / SCANPIX / INSIDEFOTO/SIPA USA SIPA USA

Arthur Melo till Juventus för 750 miljoner kronor och Miralem Pjanic går motsatt väg, till Barcelona, för strax över 600 miljoner kronor. 

Det kan se ut som en rak bytesaffär, där Juventus betalar lite extra, men så är inte fallet. 

Tvärtom är det av högsta vikt för båda klubbarna att detta inte är en bytesaffär. 

Det har varit en illa dold hemlighet i fotbollsvärlden den senaste tiden. Att Barcelonas Arthur Melo går till Juventus och Juves Miralem Pjanic går motsatt håll. 

En affär som inte saknar logik. Juventustränaren Maurizio Sarri har under sin tid i såväl Napoli som Chelsea velat använda en ”regista” på mittfältet. En spelare med mycket boll som kontrollerar tempot i spelet med sina passningar. 23-åriga Arthur Melo passar in på den beskrivningen. 

I Barcelona finns redan Sergio Busquets och Frenkie de Jong, båda mer en kapabla att spela i en mer sittande mittfältsroll. I Pjanic får den spanska storklubben en spelare med betydligt fler poäng i sig än vad Arthur producerar. 

Så tjänar både Juventus och Barcelona på affären

Men den här jätteaffären är inte något klassiskt byte, världsklassmittfältare mot världsklassmittfältare. Först och främst ska man notera att Barcelona presenterar värvningarna som två separata affärer och inte en bytesaffär. Och det finns en poäng med det. 

För något den här affären verkligen gynnar är de båda klubbarnas ekonomiska situation inför övergångsperioden. 

Något som kan förklaras av den så kallade spelaramorteringen, en central del i FFP (Financial Fair Play-reglerna). Något affärstidningen Forbes skriver om. 

Barcelona betalade strax över 300 miljoner kronor för Arthur för två år sedan och de skrev ett sex år långt kontrakt med honom. När en spelares värde ska räknas ut i FFP så räknar man kostnaden per år i övergångssumman. Så 300 miljoner kronor totalt över sex år ger oss en kostnad på Arthur på 50 miljoner kronor per år. 

Enligt den beräkningen så har Arthurs värde enligt FFP minskat med 100 miljoner sedan han värvades, så när klubben säljer honom för 750 miljoner kronor så blir Barcelonas vinst 550 miljoner kronor i FFP:s ögon, snarare än 450 miljoner. 

Hemliga spelet bakom jätteaffären

På samma sätt är övergången gynnsam för Juventus. Pjanic kostade närmare 400 miljoner när han skrev på ett femårskontrakt 2016. Därmed minskade hans värde i FFP:s ögon minskat med 80 miljoner kronor per år. Det gällde fram till 2018 när han skrev på ett nytt femårskontrakt med klubben. Då återstod 240 miljoner kronor av hans värde och det dividerat med fem gör att hans värde därefter minskat med 48 miljoner kronor per år. 

Totalt har Pjanic värde alltså gått ner till 144 miljoner kronor, så då de säljer honom för runt 600 miljoner kronor blir klubbens vinst strax över 450 miljoner kronor. 

Så när de gör de båda affärerna till separata övergångar snarare än en bytesaffär där Juventus betalar lite extra för Arthur gör nu klubbarna, rent bokföringsmässigt, stora vinster vilket möjliggör nya stora övergångsaffärer i sommar då de gett sig själv en större övergångsbudget utan att riskera straff under FFP-reglerna.