Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skulle bli bäst – och nu känner jag igen Zlatan

Foto: SPADA / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: MATTEO BAZZI / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

MILANO. Det kändes så jobbigt att behöva sätta punkt, att se slutet.

Men jag borde ha vetat.

Med Zlatan tar det aldrig slut.

Så är den då över, säsongen som inte liknat någon annan. Den säsong som kunde ha blivit Zlatan Ibrahimovics sista i Italien och på internationell nivå.

Zlatan avslutade med en straffmiss, ett mål och det spel som gjort honom oundgänglig för Milan. På många sätt väsenskilt från hur han spelade sina första två säsonger i Milan. Åren som gått har tagit ifrån honom snabbhet men givit honom ännu mer erfarenhet. Det är en ren njutning att se hur hans spelintelligens gjort att hans återkomst till Serie A inte blivit den flopp klubbar riskerar när de plockar hem gamla kärlekar. 

I Milan har Zlatan blivit om inte en fadersfigur så en ledargestalt för de yngre spelarna. Jag har genom åren mött få personer med en sådan förmåga att ändra allt bara genom att kliva in i ett rum. Zlatans starka och krävande personlighet kan trycka ner folk. Men när han använder sin auktoritet på rätt sätt är hans förmåga att få medspelarna att tro på honom fullkomligt betvingande. 

***

I januari, i ett råkallt Milano där ovissheten regerade, mötte jag Zlatan när han just återvänt. Han var ödmjuk, lågmäld, lite vemodig över allt som gått förlorat i klubben sen han lämnade. Så kom virusets mörka vår, jag vandrade på Milanos öde gator, upplevde rädslan breda ut sig, såg allt stänga ner, även fotbollen.

Nu, denna augustihelg där hettan håller Milano i en fuktvarm omfamning ser jag staden återfödd. Turister på gatorna, Milan-butiken har öppnat igen, glassförsäljaren intill vinkar på håll, uteserveringarna är tillbaka. När publiken får återvända till fotbollsarenorna återstår att se men utvecklingen kring coronaviruset är mycket positiv här i Italien, normaliteten återvänder snabbt. Även i Milan. 

Paolo Maldini stannar som sportchef, tränare Pioli stannar – och nu vill då också Zlatan stanna. Drömmen vissa närt om allsvenskan och Hammarby är ännu för trång för Zlatan, han vill behålla den internationella finkostymen ett tag till, leda Milan i Europa League.

Mycket tyder på att det blir så, även Maldini säger att han tror att man kommer att få till en kontraktsförlängning. Och de italienska fotbollsexperterna är alla övertygade om att det kommer att bli så, Milan kan inte släppa Zlatan, inte nu.

***

Han fyller 39 år i höst och jag minns hans 30-årsdag, hur vi pratade på Juventus stadium där han firat med en förlust, hur han sa att han aldrig skulle spela när han blev för gammal. Men ålder är som bekant något mycket relativt.

Den Ibra vi ser nu lovar guld och gröna planer för kommande säsong och är Gud och lejon och lite till i sina inlägg i sociala medier. Med glimten i ögat visst, men också Zlatan som vi känner honom. Han låg lågt i vintras innan han visste vad han höll för, men nu känner jag igen honom, från vårt allra första möte, för 17 år sen. Han tittade mig stint i ögonen och sa: ”Du snackar italienska va? Jag ska spela i Italien och jag ska bli bäst i världen”.

Jag nickade och antecknade. Ett år senare satt jag på läktaren på Stadio Rigamonti i Brescia och såg Zlatan debutera för Juventus. Två år senare under en mild måne i Florens, första matchen i Inter-tröjan. Sen Milan, PSG och så vidare ut i världen, aldrig mätt, alltid villig att erövra nya triumfer och tysta alla tvivlare.

Som han gjort även den här gången.

Zlatan har haft en något brokig vår med uppehåll för såväl covid-19 som vadskada. Detta har hänt hittills under säsongen 2020.