Zlatan Ibrahimovic, 41, klev ut på San Siros gräsmatta, kämpade mot tårarna och fattade mikrofonen.
– Tiden har kommit att säga hejdå till fotbollen, men inte till er.
Ett halvt dygn efter anfallarens farväl är det fortsatt känslosamt i Milano.
– Jag var på plats och det var helt otroligt. Men för mig kom allt som en överraskning. Jag hade inte förväntat mig det här avskedet, säger Luca Antonini när Expressen ringer upp.
– Du vill prata om Zlatan? Då kommer jag alltid att svara.
Klubbikonen Massimo Ambrosini fyller i:
– Det blev väldigt känslosamt. Även för mig. Zlatan har den där speciella förmågan att förmedla känslor till andra.
Vännernas känslosamma stund
Ambrosini, Antonini och Ibrahimovic ingick alla tre i det Milan som våren 2011 bröt stadsrivalen Inters mångåriga dominans och lyfte ligatiteln.
Ett år senare försvann den sistnämnde till Paris.
– Jag minns när ”Ibra” lämnade oss och vad jag kände då. Och det var samma sak i går. Han är en väldigt speciell spelare, men framför allt är han en väldigt speciell människa, säger den tidigare lagkaptenen Ambrosini och fortsätter:
– Jag är glad för hans skull, att han fick den här kvällen och att han fick berätta för alla om sina känslor.
Går det att sätta ord på hans betydelse för Milan som klubb?
Ambrosini skrattar till.
– Otroligt stor betydelse. Gigantisk.
På vilket sätt?
– Han kom tillbaka med mentalitet, han lärde de unga spelarna vad som krävs för att vinna, han visade alla vad det innebär att vara en Milan-spelare. Vi ska vara oerhört tacksamma. ”Ibra” var en nyckelspelare och en stor ledare när vi vann Scudetton 2011. Då hade vi ett fantastiskt lag, men när han kom tillbaka var Milan ett lag i spillror.

Hyllningen: ”En av de bästa någonsin”
Luca Antonini är inne på samma spår.
– Han fick sina yngre lagkamrater att växa, jag tänker kanske främst på Rafael Leão och Theo Hernandez. Det var uppenbart att de här killarna verkligen behövde honom. Han kom tillbaka med visionen att vinna igen.
– Och han vann.
De är inte särskilt överraskade när det kommer till Zlatan Ibrahimovics inflytande på sina lagkamrater.
– ”Ibra” var en fantastisk lagkamrat, en av de absolut bästa jag hade under hela min karriär. Han höjde mig. Jag blev bättre på grund av honom och hans mentalitet, säger Luca Antonini.
– När det såg sämre ut så var han den som gav oss andra en push för att komma på rätt spår igen.
Massimo Ambrosini minns skräcken inför att möta Ibrahimovic på träningarna.
Och hur det plötsligt svängde.
– I början hoppades vi att tränaren skulle sätta oss i Zlatans lag. Han var så tung att möta, det gjorde ont. Men sen ändrades det. Man ville spela mot honom, för man insåg att man utvecklades av det, pushades till att bli en bättre spelare. Han tvingade en till att bli bättre och man ville slå honom.
– Varje övning var en utmaning, varje träning var ett krig. På ett sportsligt plan, så klart.

Zlatans svar till Ambrosini
Zlatan Ibrahimovic hade varit borta från planen i 14 månader då han i mars 2023 gjorde comeback mot Atalanta. Efter slutsignalen fick han ett sms av Massimo Ambrosini, som då satt som expert i DAZN:s tv-studio.
I sändningen bad Ambrosini Zlatan att kolla sin telefon.
– Måste jag? Jag vet inte om jag har ”Ambros” nummer. Jag tror att jag har blockat honom. Det står: ”Välkommen tillbaka, min vän. Jag är glad för din skull, du verkade fri i dina rörelser. Kramar”, sa Ibrahimovic.
Och kom med en replik i tv:
– Tack, älskling.
Ett par månader senare ser Ambrosini tillbaka på minnet med värme.
– Ah, det där var fint.
Långt ifrån alla var övertygade när en 39 år gammal Ibrahimovic återvände till Milanos rödsvarta delar i januari 2020.
Massimo Ambrosini erkänner att han hade sina tvivel.
– Jag var osäker på om Milan var rätt val för honom. Jag minns att jag sa det till honom. Då svarade han ”Tror du inte på gud?”, säger Ambrosini.
46-åringen skrattar till innan han tar ny sats.
– Vad i helvete.. men han hade ju rätt. Milan hade precis förlorat med 0-5 mot Atalanta när Zlatan skrev på. Laget var krossat, mentaliteten var borta. Så resan efteråt är otrolig.
Han avslutar:
– Han bevisade för mig att jag var helt fel ute och det måste jag bara erkänna.