Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Samba-Erik: "Tjänat på att inte bry mig"

Foto: Jennie Sabel.

Med den brasilianska fotbollen som mission satte Samba-Erik Johansson två starka avtryck i svensk fotboll.

Han vann supportrarnas kärlek i Sveriges tre största städer.

Han blev utespelaren som suttit på bänken flest gånger i allsvenskan någonsin.

– Ibland hade jag tjänat på att inte bry mig så mycket om fotbollen, säger Erik Johansson till SportExpressen.se.

Tolv år gammal hade Erik Johansson redan kommit i kontakt med Brasilien. Under Gothia Cup i Eriks hemstad Göteborg samlades ungdomar från världens hörn. Erik fann snabbt tyckte för två jämnåriga brasilianska vänner som spelade i laget Pequeninos do Jockey.

Han provspelade med sina kompisars lag och imponerade så pass att han 16 år gammal bjöds över till Brasilien. Ett äventyr som tycktes våghalsigt – Erik inte kunde portugisiska och gick fortfarande i gymnasiet.

Men magkänslan gick före tryggheten. Erik tog ett sabbatsår från gymnasiet, packade väskan och flyttade till Braganca Paulista utanför Sao Paolo för att spela fotboll med AC Bragantino i ett år.

– Jag bodde på en fotbollsanläggning med ganska låg standard på allting. På lektionerna var vi 25 unga killar i ett litet klassrum i skolan. Vi åt ris med bönor varje dag i ett år. Fick vi ett ägg till frukost var det någonting extra, berättar han för SportExpressen.se.

"Mamma var ju orolig"

På helgerna bodde han hos en brasiliansk väns familj.

– Det var rätt tufft i början. Mamma var ju orolig för mig. Och så portugisiskan... Jag gick en kurs parallellt med skolan och fotbollen. Eftersom de inte kunde engelska lärde man sig fort, man var illa tvungen. Det tog väl tre månader innan jag började förstå vad de sade.

När Erik Johansson återvände till Örgryte och debuterade i A-laget 1995 som 18-åring hade Öis-klacken snappat upp hans brasilianska äventyr. Smeknamnet ”Samba-Erik” hördes plötsligt på Ullevis läktare – och har följt med honom sedan dess.

– Jag trivs med det. Det står ju för någonting positivt. Jag har alltid försökt stå för en offensiv, teknisk fotboll med mycket glädje. Det är inte så många av de gamla stjärnorna som har artistnamn i dag. Jag får vara glad för det.

Under 90-talet dansade Örgryte på linan mellan allsvenskan och division 1. Men efter att Erik Hamrén efterträtt Bosse Backman efter en mardrömsstart på 1998 klarade sig laget kvar, och slutade sensationellt fyra i allsvenskan 1999. Erik Johansson spelade ofta som släpande anfallare bakom Johan Elmander och Marcus Allbäck, där den sistnämnde vann skytteligan 1999.

Men fem år efter debuten med Örgryte sökte Erik Johansson en ny utmaning. Allsvenska nykomlingen Malmö FF slutade tvåa säsongen 2000 och letade efter en ny offensiv kraft när Niclas Kindvall lade skorna på hyllan.

Tätt i rygg på Zlatan

I januari 2001 gjorde MFF klart med 24-årige Erik Johansson. Han skulle bli den offensive mittfältare som matade bollarna till lovande anfallaren Zlatan Ibrahimovic.

– Han är precis den spelare vi letat efter. En teknisk och spännande spelare som har 
alla förutsättningar att bli en publikfavorit på Stadion, sade sportchefen Hasse Borg till TT.

Efter en säsong med blandade resultat, där Zlatan Ibrahimovic lämnade under sommaren och tränaren Michael Andersson meddelade sitt avsked, slutade MFF nia. Erik Johansson spelade regelbundet och sänkte sitt forna lag Örgryte visade på såväl hemmaplan som bortaplan.

Under nytillträdde Tom Prahl vann MFF stora silvret 2002, då Erik Johansson startade 25 matcher. Men under 2003 förlorade han tränarens förtroende, och noterade hela 19 matcher på bänken med åtta inhopp.

Flytten till Hammarby

När treårskontraktet gick ut med Malmö FF efter 2003 fanns anbud från norska klubbar och Landskrona. För Erik Johansson, som hade spelat allsvensk fotboll i Göteborg och Malmö saknades bara Stockholm. Valet föll på Hammarby.

Med nummer tio på ryggen och en fri roll till höger på mittfältet i spelglada Hammarby hjälpte han laget till en sjätteplats 2004 – och var ordinarie nästan hela säsongen. När Ljusvattnets Henry, Petter Andersson, anslöt till klubben under 2005 hårdnade konkurrensen.

Med 13 inhopp på totalt 16 matcher skaffade sig Erik Johansson rekordet som meste allsvenska inhopparen genom tiderna. Och som inhoppare i näst sista omgången sänkte han IFK Göteborg med ett sent 3-2-mål – och fixade guldet till Djurgården.

Säsongen 2006 blev Erik Johanssons sista i karriären. En bruten fot höll honom borta från fotbollen – och med endast sex matcher som inhoppare valde Hammarby att inga förlänga hans kontrakt. 30 år gammal lade Erik Johansson fotbollsskorna på hyllan.

"Sena lördagskvällar"

De guldiga lockarna pryder fortfarande Erik Johanssons huvud när han möter upp tjugo minuter sen i Högdalen Centrum.

Han ber om ursäkt – han har tryckt upp tröjor till sin fotbollsakademi Samba FA. Tjugo år efter utflykten till Braganca Paulista klappar hjärtat lika starkt för den brasilianska fotbollen – och ungdomar. I dag jobbar Erik Johansson på heltid med att samla ungdomar i Stockholms förorter för att spela spontanfotboll i den brasilianska andan. Närmare hundra elever dök upp på den senaste sammankomsten.

– Det handlar om att lära ut en livsstil som handlar om det vackra i fotbollen. Att stå för en positiv fotboll på planen och en god kamrat utanför. Det blir sena lördagskvällar, frugan är inte alltid så glad. Men man känner att man ger någonting tillbaka, berättar han.

Vi äter thailändsk buffé på Erik Johanssons rekommendation. Efter en halvtimmes samtal om hans nuvarande projekt lägger Erik ifrån sig besticken, och minns de bästa åren i sin karriär.

– Jag var väldigt het när jag slog igenom i Örgryte. Min bästa tid var när Erik Hamrén var där. Jag fick en fri roll på mitten med Allbäck och Elmander framför mig. Fantastiskt. Det finns otroligt många fina minnen från Öis-tiden, inte minst derbyna mot IFK Göteborg.

Din största allsvenska merit är andraplatsen med MFF 2002.

– Då hade vi ett bra lag. 2002 gick det som bäst för mig i Malmö FF. Jag spelade flest matcher av alla och trivdes bra i Malmö som stad. Jag hade många vänner och min bror bodde där. Sen köpte de in ganska bra spelare.

– Det var samma i Hammarby – jag trivdes kanon. Jag har spelat i tre fantastiska klubbar. Även i Hammarby hade jag många bra perioder, men vissa mindre bra. Jag har varit för ojämn och kanske satt för mycket press på mig själv. Då får man inte fram kreativiteten på bästa sätt.

Hur då?

– Jag tyckte att det var roligt att dribbla. Men jag skulle ha behövt mer trygghet i mitt spel för att få ut kreativiteten ännu mer. Jag strukturerade ofta upp tankarna innan matchen, och satte upp förväntningar på mig själv. Det är livsfarligt för en kreativ kille som jag. Då låser det sig i stället. Kreativitet ska ske i nu:et. Man ska känna friheten att det är okej att göra misstag, utan resultatfokus.

Hur menar du med att strukturera upp tankar?

– Man spelade upp bilder i huvudet innan match. Det ska man akta sig för. Om man bestämmer i förväg att man ska göra vissa dribblingar... Det är farligt. När man väl är på plats ska man bara känna positiva känslor och läsa av situation. Man ser olika mönster på planen och ser hur man ska lösa den situationen. Har man styrt upp innan blir man osäker.

Allsvenska rekordet

Samtalet leder osökt in på Erik Johanssons allsvenska rekord. Med ett imponerande facit på 210 allsvenska matcher och 28 mål hoppade han in 88 gånger – mer än någon annan utespelare i den allsvenska historien. De 124 gånger som Erik Johansson har börjat på bänken – också ett allsvenskt rekord – misstänker han beror på sin spelstil.

– Jag är en spelare som vågar och tar risker. När det inte fungerar är det lätt att bli bortplockad, speciellt i den svenska kulturen. Många tränare tänkte nog att man safe:ar först, och sen sätter vi in Erik om vi behöver förändra matchbilden. Det gjorde jag också. Ofta när jag kom in dribblade jag, höll i bollen, och då vågade andra hålla i bollen mer, säger han.

Det hade varit en lätt utväg för att skylla bänkningarna på tränare som inte gav honom chansen. Men Erik Johansson tycker han att han har fått chanserna – och riktar kritik mot sig själv.

– Jag kunde ha varit starkare i psyket, och inte bara spelat för sådant som jag själv tycker är roligt. Jag kunde ha tagit mer ansvar defensivt. Och tränat bättre.

Hur menar du?

– Min kondition var ganska bra. Men jag hade kunnat vara starkare, smidigare, och ätit bättre. Varit ännu hårdare i närkamper. Men jag har alltid tyckt att fotboll ska vara underhållning. Man kan vinna, men det ska vara på ett vackert sätt också.

Men det finns en tränare som Erik Johansson helst gömmer – Bosse Backman i Örgryte.

– Det var en sådan tråkig fotbollsfilosofi. Jag var inte ens nära, kändes det som. Och fotboll var inte kul. Jag kunde känna att när det inte är roligt eller går bra så kan man lika gärna lägga av. Det var väl den jobbigaste tiden.

Hur reagerade du på det utanför planen?

– Eftersom man levde med fotbollen påverkas man tyvärr väldigt mycket. När det är hundra procent fotboll mår man inte alltid bra vid sidan av. Jag hade nog tjänat mycket på om jag inte hade brytt mig så mycket.

– Perioderna när fotbollen gick som bäst tog jag det mer lättsamt och lekfullt, och då gick det oftast som bäst. För mig handlade det om att känna frihet och glädje och att det var okej att missa. Då kunde jag prestera som bäst.

"Bästa fotbollsminnet"

Friheten och spelglädjen har skänkt flera oförglömliga minnen till hans lags supportrar. När Hammarby mötte Djurgården 2004 snurrade Erik Johansson upp Abgar Barsom på högerkanten och serverade Björn Runström som nickade in matchvinnande 2-0.

– Den ligger på youtube. Jag brukar säga det till kidsen som jag tränar i dag att gå in och kolla där. Då håller man statusen uppe (skratt). Det var en fantastisk match. Ett underbart tryck på läktarna och vi var lite underdogs men lyckades vinna. Ett av mina bästa fotbollsminnen.

Erik Johansson gjorde 14 U21-landskamper – men tog aldrig klivet upp till A-landslaget. En väg som flera av hans anfallskollegor gick: Johan Elmander, Marcus Allbäck – och Zlatan Ibrahimovic.

– På planen är Zlatan det bästa jag sett. Han dribblade ju mycket mer på tiden i Malmö FF. Om Elmander hade ett driv i världsklass hade Zlatan finterna och speluppfattningen. Han var nästan komplett redan då. Han kanske var kaxig och så, men alltid glimten i ögat, hjärtlig och go’. Han hade ju klart för sig redan då att han skulle lyckas.

"Lätt att ta åt sig"

När Erik Johansson tränar ungdomar från förorten i fotboll i dag kan han känna igen Zlatan Ibrahimovic mentalitet.

– Kritiken bara rinner av honom. Och i förorten, som han kommer från, är det mycket hårdare. Säger du att du är en idiot där så betyder det ingenting. Men i ett annat område kan det betyda så mycket mer. Och det har han haft fördel av. Det kan man känna själv, att det är lätt ta åt sig. I Zlatans fall känns det som att han blir bättre av det.

Den brutna foten som tvingade Erik Johansson att lägga ner fotbollskarriären håller honom borta från fotbollsplanen i dag. Han kan spela en halvtimme innan skadan gör sin påmind.

– Man får bjuda till och lattja lite på träningarna ibland. Det är klart att man saknar fotbollen. När man ser matcher så känner man att man vill vara med. Vad man skulle kunna göra! Man vill vara med och dominera, liksom, säger han.

Drömmer om Brasilien

Det slår mig att Erik Johanssons förmåga att se möjligheterna sträcker sig långt utanför fotbollsplanen. Han drömmer sig gärna bort från den stundtals fyrkantiga, svenska mentaliteten.

– Min brasilianska fru ligger på mig att vi ska flytta till Brasilien. Sverige är säkrare, trafiken är mycket bättre och jobbet är här. Men det är ett enklare liv i Brasilien, och bättre väder.

Han skiner upp.

– Det växer så att det knakar. Jo, det är möjligt att man flyttar dit. Om du har tio miljoner tycker jag att du ska köpa några fastigheter där!

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!