Sedan 2005 har den amerikanska familjen Glazer ägt den engelska storklubben Manchester United. Under de 18 åren har det funnits flera andra som varit intresserade av att köpa klubben, men Glazers har aldrig velat sälja.
Fram tills nu.
För drygt fyra månader sedan meddelade familjen Glazer att de var öppna för en försäljning och kort därefter framträdde två ledande kandidater. Sheikh Jassim, ordförande i Qatar Islamic Bank samt son till Qatars förre premiärminister Sheikh Hamad bin Jassim bin Jaber Al Thani och den brittiske affärsmannen Jim Ratcliffe.
Men precis innan deadline blandade sig en tredje part in i budgivningen.
Den finlandssvenske miljardären Thomas Zilliacus, 69.
Zilliacus fick reda på att United var till salu i sista stund
Han befann sig på balkongen i sitt hus i italienska Como när han fick höra att Manchester United var till salu. Samma Manchester United som Zilliacus var en supporter till sedan de spelade mot det finska storlaget HJK Helsingfors 1965.
Zilliacus hade ett tag funderat på att investera i den europeiska toppfotbollen, bland annat hade han tittat på AC Milan, men utan att något materialiserats. Nu när United var till salu valde han att agera.
Han var tvungen att göra det skyndsamt.
– Jag hade missat i november att klubben var till salu, sen såg jag nyheten i förra veckan. Det var dagen innan deadline, så jag kontaktade banken som sköter det åt Glazers och sa att vi var intresserade. De sa att det nog var väldigt sent, men återkom och sa att jag fick lägga ett bud, säger han.
Forbes värderar klubben till strax under 50 miljarder kronor, medan CNN rapporterar att familjen Glazer sägs vilja ha uppemot 70 miljarder kronor för att kunna tänka sig att sälja.
Att plötsligt få för sig att köpa Manchester United... det låter som tidernas dyraste spontanköp?
– Nja, jag skulle inte säga spontanköp. Vi har sökt investeringsmöjligheter i fotbollslag i Europa tidigare så det fanns en beredskap. Och United är den mest intressanta klubben eftersom det är laget jag följt sedan jag var barn och de har den överlägset största fanbasen.
Intresset för sport han haft länge. Han spelade själv fotboll på hög nivå i Finland och har därefter varit såväl ordförande i HJK Helsingfors som ägare av hockeyklubben Jokerit.
Zilliacus arbetade i många år som mobiltillverkaren Nokias Asien-chef och var bosatt i Singapore. Efter att han slutat på Nokia i mitten på 1990-talet har han varit involverad i och startat ett flertag företag, bland annat Mobile FutureWorks som investerar i mobila medier, mobila tjänster och mobil hårdvara.
Hans exakta rikedom är inte känd, men enligt Evening Standard är han inte lika rik som vare sig Sheikh Jassim eller Jim Ratcliffe.
Det är han den förste att erkänna.
– Nå, inte är jag någon Sheikh Jassim direkt, säger Zilliacus och skrattar.
Men, det spelar ingen roll enligt honom själv. Det är inte det väsentliga när det kommer till att investera i fotbollsklubbar.
– Det är ett vanligt missförstånd, men inte går man in med sina egna pengar när man investerar i ett företag, utan man bygger ihop ett paket. Det finns hur mycket pengar i världen som helst som söker bra investeringar. Det här är ett bra investeringsobjekt om det sköts på rätt sätt och budet är på en rimlig nivå.
Vill införa en nordisk modell i Manchester United
De senaste åren har allt fler fotbollsklubbar tagits över av auktoritära stater, till exempel Manchester City (Abu Dhabi), Newcastle United (Saudiarabien) och PSG (Qatar).
– Klubbar är institutioner som funnits länge innan vi föddes och kommer finnas långt efter vi är döda. Ska de vara något monopolspel för schejker från Mellanöstern? Tycker man det är okej är säkert ett bud från Qatar är ett bra bud, men jag har en lite annan syn på det, jag tycker fotbollsklubbar representerar något helt annat.
Vad då?
– I princip är en klubb inget utan sina fans, de är klubben. Om stenrika schejker från Mellanöstern köper upp klubbar och har de som sina privata leksaker är det en utveckling jag inte tycker är speciellt bra. Med det sagt vill jag inte utdöma Sheikh Jassim, för jag har aldrig träffat honom, utan jag talar utifrån en allmänt filosofisk hållning.
Hans vision för Manchester United är en helt annan. En vision hämtad från den nordiska fotbollskulturen.
– Det är så det ser ut i stora delar av Norden i dag och jag kan inte se varför det inte skulle finka lika bra i England?
I realitet skulle Zilliacus plan innebära att Unitedsupportrar kan köpa aktier i klubben och mängden aktier de köper skulle avgöra hur många röster de har på årsmötena.
– Jag tänker att man sätter ett tak på att varje enskild supporter som mest kan investera 1000 dollar och sen får de köpa aktier till en summa som motsvarar 50 eller 49 procents ägande av klubben. Efter det så förbinder sig då majoritetsägarna att inte fatta beslut som går emot det fansen tycker, så blir det en bolagsstämma på ett vanligt företag där de får lägga sin röst på större strategiska frågor i klubben.
Zilliacus trycker på att han vill skapa ”något unikt”.
– Klubbarna är en kulturinstitution som för vissa fans är viktigare än deras egen familj. Jag vill bygga upp något där fansen är med och bygger upp klubben.
Zilliacus dröm: Tre ägare tillsammans av Manchester United
Allt det här låter väldigt hedersvärt, men du som investerare vill väl tjäna pengar med?
– Inte ser jag det är som någon välgörenhet, nej, jag vill driva klubben på ett sätt så den tjänar pengar, men samtidigt slåss om de största troféerna.
En möjligtvis cynisk inställning av mig, men är det möjligt att ens ha det så i dagens fotboll?
– Som jag sagt är jag inte en schejk från Mellanöstern, men jag tror att ju större klubben är – desto större är möjligheten att tjäna pengar. Jag vill dock inte göra som PSG, som har agerat vettlöst och bara köpt de största namnen. Jag tycker man ska bygga upp en trupp av hungriga spelare som tillsammans bildar ett lag. Det är ett mer traditionellt sätt och ett klart billigare sätt.
Det är inte bara kring supportermakt som Zilliacus skiljer sig från många andra moderna klubbägare. Han menar att den bästa lösningen för United är om han, Sheikh Jassim och Jim Ratcliffe går ihop och köper klubben tillsammans.
– Det är en huvudlös situation där vi är tre stycken som driver upp priset, vilket bara gynnar Glazers och inte klubben. Det skulle vara bra mycket fiffigare att slå sig ihop, ge Glazers en vettig summa och använda pengarna för klubbens bästa.
Zilliacus gick ut med sin idé om delägarskap på Twitter och fick till svar att ”Ingen köper väl en Ferrari för att dela den med andra”.
– Men det här är inte som att köpa en Ferrari, en lyxyacht eller ett palats, utan man investerar i en institution och förvaltar den för framtida generationer.
Zilliacus har försökt få tag på de andra budgivarna för att diskutera idén, men ännu inte lyckats.
– Men jag tror jag har fått fram mitt budskap, så jag hoppas att de återkommer.
Zilliacus funderar en stund.
– Jag hoppas jag få med dem i en dialog om det här. Jag bryr mig inte om att vara ensam ägare, för det här är ingen egotripp för mig. Tillsammans skulle vi kunna erbjuda Sheikh Jassim bottenlösa kassa, lokalförankringen i och med att Ratcliffe är från Manchester och mig. Vi skulle kunna erbjud allting, en bottenlös kassa och progressiva idéer.
