Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så föll Manchester United från tronen

Ur ”Sportklubben”: Claes Andersson tar ut decenniets PL-lag. Bara en spelare från Manchester United platsar.
Alex Ferguson efter PL-segern 2010/11.Foto: ROBIN PARKER / STELLA PICTURES FOTOSPORTS INTERNATIONAL
Foto: JON SUPER / AP
Ed Woodward.Foto: PAUL GREENWOOD/BPI/REX / PAUL GREENWOOD/BPI/REX/IBL REX FEATURES

Ett årtionde går mot sitt slut. Matcher har förlorats, värvningar floppat och tränare sparkats.

Manchester United fortsätter att halta.

I bakgrunden lurar en före detta fysikstudent från Essex.

Ed Woodward är en röd tråd som löper genom alla besvikelser.

Varför får han inte sparken?

– I David Moyes har vi säkerställt en utomordentlig tränares tjänster, han har alla egenskaper som behövs för att bygga vidare på det fenomenala arv som finns här idag. Han är av samma skrot och korn som Sir Alex. Jag har inget tvivel om att han kommer att bli en del av Manchester Uniteds unika kultur och arv.

Ed Woodward sparar inte på krutet. Att han är nöjd med sin första tränarrekrytering råder ingen tvekan om – och varför skulle han? 

Det är sommaren 2013, Sir Alex Ferguson har strosat hem Premier League med ännu ett suveränt lagbygge och dessutom rekommenderat sin ersättare. Manchester United, världens mest kraftfulla fotbollsvarumärke och de senaste decenniernas dominant inom engelsk fotboll, expanderar ständigt. Superklubbarnas superklubb har öppet mål: Den europeiska fotbollen accelererar in i en tid av hyperkommersialism, vigd åt en klunga giganter med alla möjligheter att dominera så långt ögat når. Premier Leagues tv-avtal sväller för varje år. Är det någon som ska ta täten är det laget på Old Trafford.

Mindre än ett år senare har David Moyes fått sparken. Manchester United slutar på sjunde plats i Premier League och uppträder som en skugga av sitt forna jag. Säsongen blir startskottet på ett närmast spektakulärt sammanbrott.

När 2010-talet går mot sitt slut är ingen lösning i sikte. Efter att ha slutat som sämst trea under 22 säsonger har man, under Ed Woodwards ledning, lyckat sluta topp tre vid ett tillfälle på sex säsonger, och inte heller den här säsongen ser det ut som om tabellplaceringen blir något att hänga i granen.

Vem är han? Och hur lyckas man med ett misslyckande av den här sorten?

Ed Woodward.Foto: SHAUN CONWAY/PROSPORTS/REX / SHUTTERSTOCK EDITORIAL TT NYHETSBYRÅN

Ed Woodward är född i Essex, strax norr om London, 1971. Han läste fysik på ett universitet i Bristol innan han sökte sig till revisorsyrket, först hos PWC, sedan banken J.P Morgan, där hans roll skiftade till så kallad investment banker på företagets M&A-avdelning (mergers and acquisitions), där man förenklat uttryckt hanterar uppköp av bolag.

Ögonblicket som skulle bana väg för honom in i styrelserummet hos en av världens största fotbollsklubbar inträffade i början 2000-talet.

För att förstå Manchester Uniteds utveckling de senaste åren måste man förstå Malcolm Glazer, mannen som tog hjälp av Ed Woodward för att köpa klubben och så småningom gav honom nycklarna till Old Trafford.

Oro direkt över Glazers

Glazer, vid tidpunkten för köpet en ganska ålderstigen amerikansk affärsman, hade en förmögenhet som härstammade från en lång rad affärer inom många olika områden. Det sägs att han redan som tonåring knackade dörr och sålde klockor för att försörja sin familj efter sin pappas tidiga bortgång. Hans akademiska karriär blev kortvarig, i stället ägnade han sig tidigt åt urmakeri och handel med juveler. Redan på 1950-talet började han göra fastighetsaffärer innan verksamheten diversifierades. På 1980-talet bildade han First Allied Corporation som skulle bli det moderbolag från vilket han genomförde ytterligare köp av företag och organisationer inom alla möjliga områden.

Investeringarna i sportens värld inledde han redan under 1990-talet med köpet av NFL-laget Tampa Bay Buccaneers. Köpet var det dittills dyraste av en NFL-klubb. Buccaneers hade en historia av mycket modesta framgångar men fick ett omedelbart uppsving och vann sin första Super Bowl 2002 – ett klimax på vad som av många beskrivs som en brant utvecklingskurva för hela klubben under Glazers ledarskap.

I Manchester tog man däremot inte nyheterna om den nya ägaren med ro. 

Framgångarna i NFL betraktades inte som en indikation på att den nye ägaren skulle leverera guld eller gröna skogar, i stället uttryckte stora och inflytelserika supporterorganisationer oro över Glazers ägande och finansieringsmodell, som innebar att Manchester United belånades. Guld och grön skulle i stället bli ett annat sorts tema: Kampanjen ”Gold and Green”, som föddes några år senare, syftade till att återta det Manchester United som började tyna bort i den nya tidens fotboll som Glazer i mångas ögon kom att representera.

Avi Glazer och Joel Glazer.Foto: JON SUPER / AP SCANPIX SWEDEN
Malcolm Glazer.Foto: CHRIS O'MEARA / AP

För att förstå Glazers påverkan på Manchester United måste man å andra sidan förstå deras främsta verktyg: Ed Woodward.

Malcolm Glazer – som dog 2014 och överlät ägandet till sina barn – köpte gradvis ut andra ägare ur klubben mellan 2003 och 2005 för att slutligen ta fullt ägandeskap över den.

Till sin hjälp hade han Ed Woodward, en person som ofta beskrivits som oerhört omtyckt i Glazer-familjen, och som snart rekryterades från J.P Morgan och slussades in i Manchester United. Han fick rollen som kommersiell direktör 2007 och verkade under många år i bakgrunden. 

Några tecken på sämre lycka märktes inte. På planen fortsatte Manchester United att skörda framgångar. Sir Alex Ferguson byggde guldlag på guldlag och höll farhågorna om negativa sportsliga effekter av Glazers ledarskap på en armlängds avstånd.

När tidpunkten för Fergusons pension väl var kommen 2013 hade Woodward avancerat. Under hans ledning växte klubbens kommersiella intäkter från ungefär 600 miljoner om året (2005) till nära 1,5 miljarder (2012). När Fergusons förlängda arm och parhäst i styrelserummet, David Gill, sedan lämnade sin roll som ”executive vice chairman” 2013 öppnades möjligheten att regera upp för Woodward, som efter en omstrukturering av styrelsen belönades med den viktigaste operativa funktionen för sitt framgångsrika arbete med alla kommersiella avtal.

Manchester Uniteds sammanbrott

1991-92: 2 – Sir Alex Ferguson

1992-93: 1 – Sir Alex Ferguson

1993-94: 1 – Sir Alex Ferguson

1994-95: 2 – Sir Alex Ferguson

1995-96: 1 – Sir Alex Ferguson

1996-97: 1 – Sir Alex Ferguson

1997-98: 2 – Sir Alex Ferguson

1998-99: 1 – Sir Alex Ferguson

1999-00: 1 – Sir Alex Ferguson

2000-01: 1 – Sir Alex Ferguson

2001-02: 3 – Sir Alex Ferguson

2002-03: 1 – Sir Alex Ferguson

2003-04: 3 – Sir Alex Ferguson

2004-05: 3 – Sir Alex Ferguson

2005-06: 2 – Sir Alex Ferguson

2006-07: 1 – Sir Alex Ferguson

2007-08: 1 – Sir Alex Ferguson

2008-09: 1 – Sir Alex Ferguson

2009-10: 2 – Sir Alex Ferguson

2010-11: 1 – Sir Alex Ferguson

2011-12: 2 – Sir Alex Ferguson

2012-13: 1 – Sir Alex Ferguson

 

(Ed Woodward tar över klubbledningen)

 

2013-14: 7 – David Moyes

2014-15: 4 – Louis van Gaal

2015-16: 5 – Louis van Gaal

2016-17: 6 – José Mourinho

2017-18: 2 – José Mourinho

2018-19: 6 – José Mourinho/Ole Gunnar Solskjaer

2019-20: (6) – Ole Gunnar Solskjaer

***

Tillbaka till introduktionen av David Moyes.

En första sommar i Woodwards regi följer. Manchester United, regerande mästare och med en ny tränare på bänken, lyckas bara värva Marouane Fellaini från Everton, en lång, bufflig, statisk mittfältare som snabbt blir symbolen för ett dysfunktionellt och fysiskt orienterat lag. Fellaini har en utköpsklausul som löper ut två veckor innan transferfönstret stänger, men Woodward missar den och betalar mer pengar än han behöver. I kölvattnet uppstår ett tryck på honom: Han behöver bevisa att han kan värva och slutföra övergångar för större spelare.

Moyes i United.Foto: MATT WEST/BPI/REX/SHUTTERSTOCK / MATT WEST/BPI/REX/SHUTTERSTOCK/I REX FEATURES

Man kompletterar med Juan Mata från Chelsea i januari, som flygs in med helikopter till Carrington, men det verkar inte finnas någon riktig plan för hur han ska användas. När säsongen är över har laget inte skrapat ihop mer än en sjundeplats i ligan och gjort dåligt ifrån sig i Europa.

”Pengar löser problem”

Woodward får kritik för sitt passiva arbete, och sommaren därpå blir desto mer aktiv. Om det är en reaktion på den nye chefens första fiaskosäsong eller inte går väl egentligen bara att spekulera i, men en sak är säker: Från och med 2014 har han levt efter devisen att pengar löser problem.

Över 13 miljarder kronor har betalats ut i övergångssummor, långt mer därtill i sign-on-belopp och liknande. Med Angel Di Maria som omslagspojke för en rekryteringsoffensiv skulle 2014 bli startskottet för försöken till en extremt kostsam upprustning. Luke Shaw, Marcos Rojo, Daley Blind, Ander Herrera och Falcao följde i Di Marias fotspår.

Manchester United slutade förvisso fyra under sin första säsong med Louis van Gaal, som efterträdde den totalt misslyckade Moyes, men fortsatte att spreta på transfermarknaden. 

Sommaren 2015 genomförde man ett gigantiskt köp av tonåringen Anthony Martial från Monaco, och kompletterade med dyra affärer för den holländske sensationen Memphis Depay, Southamptons mittfältare Morgan Schneiderlin, den italienske landslagsbacken Matteo Darmian och en prestigefylld värvning av Bastian Schweinsteiger – men även van Gaal fick lämna jobbet när laget hade missat Champions League. 

Efter tre säsonger av misslyckanden vände sig Woodward till José Mourinho, som närmast hade fått sparken från Chelsea. Portugisen tog över med ett garde av nya spelare i ryggen: Mittbacken Eric Bailly från Villarreal, världens dyraste spelare från Juventus, Paul Pogba, Zlatan Ibrahimovic från PSG och Henryk Mkhitaryan från Borussia Dortmund. Laget slutade sexa i Premier League men vann Ligacupen och Europa League, bland annat tack vare 28 mål av Ibrahimovic. 

Året därpå förstärkte Mourinho med bland andra Romelu Lukaku från Everton och slutade 2:a i ligan – den bästa placeringen klubben nått efter sir Alex sorti.

Woodward fick beröm. Det såg ut som om han hade vänt trenden – men runt hörnet väntade ännu större problem.

Mourinho.Foto: PETER POWELL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

I bakgrunden grodde nämligen nya bekymmer, och det handlade om riktning, om vem som fattade vilka beslut och på vilka grunder. Mourinho och Woodward drog åt olika håll när transferfönstret öppnade, att tränare och chefer över tränaren inte håller med varandra är ett välbeprövat recept för katastrof. 

Mycket riktigt: Kraschlandningen 2018/19 var total. Manchester United fullkomligt pulveriserades av Liverpool i Mourinhos sista match. Själv riktade tränaren kritik mot klubbledningen och Woodward i synnerhet, men var den som fick betala priset för lagets usla prestationer.

Woodward stod utan tränare medan vintermörkret sänkte sig över nordvästra England. Han gjorde en ny analys, behövde tänka nytt och drog, av allt att döma, slutsatsen att tränare med glittrande meritlistor inte hade varit lösningen på problemen, alltså måste det vara något annat. 

Solskjaer tar över

I stället blickade han över sundet mot Norge, där den gamle klubbikonen Ole Gunnar Solskjaer väntade på sitt livs möjlighet. Solskjaer hade, till skillnad från Mourinho och van Gaal, inga större titlar eller meriter att skryta med. Hans främsta framgångar hade kommit under 2010-talets början i just Norge innan han fick chansen och misslyckades i Cardiff, som åkte ur Premier League och sparkade honom.

Nu var han tillbaka som interimtränare – och effekten blev omedelbar. Manchester United spelade sin mest fartfyllda och entusiastiska fotboll på många år, ledda av den flygande Marcus Rashford, en egen produkt, som stod i skarp kontrast till de många, dyra spelarköpen som slutat i besvikelse – främst illustrerat i den sorgsne Alexis Sanchez som satt fastfrusen på bänken.

Woodward hyllades på nytt, den här gången för sin innovativa rekrytering av norrmannen. Överväldigad av framgångarna och under massiva mediala påtryckningar gav han Solskjaer jobbet permanent efter en osannolik seger mot Paris Saint-Germain i Champions League – och sedan rämnade saker och ting igen.

***

Resultaten under våren blir värre och värre. Manchester United slutar 6:a i ligan och förlorar mot nedflyttade Cardiff på hemmaplan i säsongens sista match.

Trots detta är Woodward fast besluten om att låta Solskjaer investera både tid och pengar i en ny sorts spelarprofil, en ny strategi för att bygga om laget. Truppen bantas på välrenommerade namn – Ander Herrera, Romelu Lukaku och Alexis Sanchez lämnar alla – till förmån för yngre, brittiska spelare och egna produkter. 

Enorma prislappar hindrar inte köp av Crystal Palace högerback Aaron Wan-Bissaka eller Leicesters mittback Harry Maguire – men effekten uteblir. 

När Manchester United besegrar Tottenham på onsdagskvällen är det blott lagets femte seger på 20 matcher i Premier League. De tre poängen tar laget upp till sjätte plats i en rekordtät tabell, men problemen puttrar i bakgrunden.

Ed Woodward är inne på sin fjärde tränare. Efter 13 miljarder i övergångssummor har Ole Gunnar Solskjaer nu James Garner, Brandon Williams, Mason Greenwood, Andreas Pereira, en ålderstigen Ashley Young, Scott McTominay och Jesse Lingard på nästan varje laguppställning. 

Är det snart deras tur att förvandlas till symboler för klubbens misslyckande?

Eller flyttas fokus snart till den gemensamma nämnaren för det fallerande årtiondet?

Woodwards popularitet har aldrig varit speciellt hög, men kanske närmar sig åsikterna om honom en bristningsgräns. När han begav sig till en pub i Kazakstan för att socialisera med supportrar inför lagets match mot Astana i Europa League för en vecka sedan stoppade någon in ett blött finger i örat på honom. Händelsen fångades på film och lades ut på sociala medier. När Manchester United mötte Burnley i oktober flög ett flygplan över Old Trafford strax innan avspark. Efter sig hade det en banderoll som antyder att snaran är på väg att dras åt.

”Ed still failing – Woodward out”

Solskjaer och Lindelöf.Foto: RUI VIEIRA / AP TT NYHETSBYRÅN