Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Marino Rahmberg: "Jag blev helt ställd"

I en ny följetong låter SportExpressen.se forna Premier League-svenskar berätta om sitt skönaste minne från de engelska öarna.

Den här gången tänker forne Derby-anfallaren Marino Rahmberg tillbaka på hur han hittade sin framruta sönderslagen efter en reservslagsmatch – trots att han hade gjort mål.

FAKTA

Ålder: 41

Position: Mittback

Klubbar i urval: Degerfors, AIK, IFK Göteborg, Raufoss IL

Spel i England: Derby (1997-1998)

Hur det gick: Det hann i princip aldrig börja. Han hämtades in av Jim Smith i januari 1997. Därefter blev det ett enda inhopp för Ramberg. Han fick komma in i 82:e minuten när Derby slog Leicester hemma med 4-2. Sedan hamnade han i Smiths frysbox och blev fast där inne – ända till AIK räddade honom tillbaka till allsvenskan.

Gör nu: Jobbar som marknadsansvarig för Örebro SK.

– När jag kom ut på parkeringen efter matchen så var framrutan helt sönderslagen. Ett stort hål, mitt i. Inget var taget, men en säkerhetsvakt kom ut ur Baseball Ground och kallade på polis. Jag blev helt ställd. Bilden stod ju inne på ett inhägnat område. Och jag kunde inte låta bli att tänka att det dessutom var fel tillfälle för Derby-fansen att börja slå sönder min bil. Jag hade ju precis spelat en av mina bästa matcher för klubben. Det var en reservlagsmatch, jag kommer inte ihåg vilka vi mötte – men jag minns att jag gjorde mål och att vi vann. Det hade kanske inte gått fantastiskt för mig överlag, men samtidigt var jag ju ingen spelare som klubben hade spenderat en massa pengar på. Lite hårt att slå sönder min ruta.

Då ropade säkerhetsvakten. De hade hittat ett stort bollmärke, mitt på rutan. Plötsligt kom jag ihåg vad som hade hänt. Mittbacken i motståndarlaget. Han som hade rensat och tagit i med allt han hade. Skjutit i väg bollen över hela läktaren, ut ur arenan. Den måste ha singlat ner genom luften och åkt rakt igenom min framruta. Vi hittade bollen, lite längre bort på parkeringsplatsen. Helt intryckt. Det hade blivit en stor grej för ingenting.

Annars har jag bara positiva minnen från Baseball Ground. En av de absolut bästa arenorna i England rent fotbollsmässigt, om du frågar mig. Den första raden på läktaren låg så nära sidlinjen att supportrarna kunde rycka tag i linjedomaren om de tyckte att han tog fel beslut. En extremt intim arena. Numera spelar ju Derby på Pride Park.

Jag hann försvinna bort innan dess. Det blev bara åtta minuter för mig i Derby. Det är vad jag har fått inpräntat i mig i alla fall. Åtta minuter mot Leicester. Men jag är inte en person som tittar tillbaka och ångrar saker. Direkt när jag skrev på för Derby så var det redan bestämt att jag skulle med landslaget på deras turné i januari. King's Cup. Min tränare i Derby, Jim Smith, kom en vecka innan flyget gick till Thailand och försökte få mig att stanna. Men jag har alltid tyckt att det var stort med landslaget, så jag drog i alla fall. Och när jag kom tillbaka så var jag inte påtänkt längre. Mycket hade ju kunnat vara annorlunda om jag hade stannat. Men jag kände att jag hade en riktig chans i landslaget.

Och det var mycket som var konstigt i England. Man levde väldigt flashigt, hade mycket pengar, bodde flott och hade egen kock på bussen när vi åkte till bortamatcherna. Men en sådan enkel sak som kosten – den var helt undermålig. Två timmar innan match åt vi rostad bröd med sylt och bacon. Och efter träningarna var slut klockan tolv på dagen åkte killarna till puben och tog en öl och spelade biljard. Jag var väl för ung att haka på. Men det var en väldigt lärorik period.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!