Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det var som en spökstad – kändes lite för mycket”

Foto: SIMON DAEL/BPI/SHUTTERSTOCK / SIMON DAEL/BPI/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: TOBIAS NYKÄNEN / BILDBYRÅN

Graham Potters väg till att bli Premier League-tränare gick via drygt sju år i Östersund.

I en intervju med Daily Mail berättar han att första intrycket av Sverige inte var odelat positivt.

– Vi kände oss så långt borta från allting, säger Potter.

Som spelare representerade Graham Potter Stoke, West Bromwich och Southampton. Nu är han tillbaka i Premier League – den här gången som tränare och i helgens premiär ställs hans Brighton mot Watford.

– Jag har tagit nästa, naturliga, steg varje gång och genom den mentaliteten har jag hamnat här och det kommer att bli spännande. Allting har gått bra så här långt. Men det är den tiden på året, ingen har spelat en match än så alla är glada, eller hur?, säger han till Daily Mail. 

Potter: ”Som en spökstad”

Efter att Potter avslutat sin egen spelarkarriär tog han universitetsexamen och började träna Leeds universitetslag.  Inför säsongen 2011 tog han sedan över dåvarande division två-klubben Östersunds FK. Där stannade han kvar i sju och ett halvt år. 

Något som han och hustrun Rachel hade svårt att se framför sig när de besökte Östersund första gången, en helgdag ett år innan Potter tog över klubben.

– Alla hade åkt till fjällen, så det var som en spökstad. Det kändes lite för mycket just då. Det var en sommardag i norra Sverige, cirka 10 grader, och vi kändes oss så långt borta från allting, säger han.

Potter skrev på för Brighton

Efter en minst sagt framgångsrik tid i ÖFK lämnade Potter förra sommaren Jämtland för Swansea. Men mindre än ett år senare hade han gjort klart med en ny klubb i form av Brighton.

Graham Potter säger att den senaste tidens flyttar varit svårast för familjens äldste son, som bott drygt sju av sina åtta första levnadsår i Jämtland.

– Min äldste son fick kämpa. Det är svårt när du är åtta år, han saknade sina vänner och förstod inte varför vi var tvungna att vara i Swansea och i stället för Östersund. Sedan, när han gjort sig hemmastadd i Wales och hittat vänner blev han tvungen att flytta igen. Jag hoppas att han kan förlåta mig, säger Potter.