Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det äcklar mig att han lyfts fram som en hjälte

Mark Hughes och José Mourinho började bråka med varandra under matchen mellan Stoke och Manchester United i Premier League.
Foto: MCNULTY/JMP/REX/SHUTTERSTOCK/IBL REX FEATURES
Pontus Weinemo.
Foto: JOHAN JEPPSSON EXPRESSEN
José Mourinho.
Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Han är den som petar sina motståndare i ögonen, den som ser spöken mitt på ljusa dan och som hatar allt som är gott.

Han är Lex Luthor, Jokern och Cruella de Vil.

Han är José Mourinho, fotbollens fiende.

Dagen har blivit natt och José Mourinho slår sig ner i sin svarta läderfåtölj. Den vita katten har lagt sig i hans famn och med fingrarna stryker han längs ryggen på det spinnande djuret. I portugisens hjärna finns bara en tanke: vad ska jag göra härnäst? Vad är nästa masterplan?

Och så kommer han på det. José Mourinho snurrar ett halvt varv i sin stol och stirrar sina undersåtar i ögonen. Han säger inget, men han ger ifrån sig ett avgrundsdjupt skratt som får korparna på de döda träden runt hans herrgård att fly ut i natten.

José Mourinho vägrade skaka Mark Hughes hand

Det är så enkelt att få José Mourinho att passa in i narrativet som fotbollens fiende. Hans person bjuder in till det. En person som gör allt för att vinna och som gör allt för att få motståndarna ur balans.

Men sanningen är inte alltid så enkel som den ser ut. Och problemet är att sanningen sällan kommer fram när historien passar in i det tankesätt, det narrativ, som redan finns.

Så när José Mourinho i går vägrade skaka Mark Hughes hand visste vi redan hur det skulle sluta. Portugisen skulle bli tvingad att stå till svars för varför han nobbade den brittiske ikonens generösa vänskapsgest och sen skulle han bli hängd i flaggstången med huvudet mot marken som den vidrige skurk han är.

Ingen bryr sig om anledningarna till varför José Mourinho tackade nej till Mark Hughes gest.

Ingen bryr sig om att Mark Hughes tidigare under 2–2-matchen mellan Stoke och Manchester United knuffat José Mourinho.

Och ingen bryr sig om att Mark Hughes svurit sin motståndare rakt i ansiktet, samtidigt som han försökt att få honom uppsänd på läktaren, för när det kommer till José Mourinho är sanningen alltid sekundär.


LÄS MER: José Mourinho sågas för sitt beteende 


Det här är inte första och inte sista gången det händer. José Mourinho har många gånger gjort sig förtjänt av rollen som skurken. Hans behandling av lagläkaren Eva Carneiro under sin tid i Chelsea var pinsam, och han har faktiskt petat motståndare i ögat.

Men han är inte alltid skurken, oavsett hur bra det passar in i de brittiska mediernas och fotbollssupportrarnas tankar om honom.

När José Mourinho tog över som tränare för Manchester United gjorde den brittiska tidningen Daily Mirror en lista över sju anledningar till varför han var “dålig för Manchester United och för fotbollen”. Självklara anledningar (enligt Daily Mirror) som hans klädstil, hans val att ta med sin hund från Portugal och att hans kontrakt är utformat som alla andras nämns.

Det finns anledningar till att José Mourinho har blivit den han har blivit för de som styr bilden av honom. Redan under sin första period som tränare för Chelsea hamnade han i bråk med den svenske domaren Anders Frisk, ett bråk som ledde till att Frisk slutade med fotboll. Ett bråk som också fick Uefa-pampen Volker Roth att peka ut Mourinho som “fotbollens fiende” - en titel som den gången förmodligen var helt korrekt. Samtidigt har fotbollseliten i England, styrd av före detta spelare, alltid sett ner på Mourinho för att hans fotbollsbakgrund saknar en egen proffskarriär, för dem spelar det ingen roll att han är en av Premier League-erans mest meriterade tränare. En tränare som var nyskapande när han kom och som snart 15 år senare fortfarande är en av de absolut bästa.

José Mourinho är fotbollens fiende

Så fort det handlar om José Mourinho sväljs allt med hull och hår. Det är aldrig någon som bryr sig om att kolla sanningshalten så länge det passar in i Mourinho-narrativet. Det äcklar mig att Mark Hughes lyfts fram som en hjälte och José Mourinho som en skurk, när det i verkligheten inte är så det ligger till.

Nåja. Förmodligen är José Mourinho nu så van vid bilden som presenteras av honom att han bara snurrar tillbaka i sin läderfåtölj och fortsätter smida planer om hur han ska ta över världen.

Han är trots allt fotbollens fiende.