Pontus Jansson: ”De gör vad jag säger till dem att göra”

– Det var några galna bilder när han stod där med megafonen och man tänkte ”är det där vår kapten?”. Vi gav honom mycket skit för det, han fick veta att det inte var bra nog. Men det är hans passion och man måste respektera det, sen är han kapten så vad kan man säga? Han får göra vad han vill, säger Brentfords danska mittfältsstjärna Christian Nörgaard och skrattar när han tänker tillbaka på händelsen.

Det han pratar om är rubrikerna Pontus Jansson skapade 2019 när han gjorde en blixtvisit i Malmö för att se Malmö FF möta FC Köpenhamn. Problemet var bara att han kom för sent till frukosten hemma i Brentford dagen efter. 

Är det bara han som kan komma undan med det? 

– Det tror jag, säger Nörgaard.

– Ja, kanske, svarar Pontus Jansson med ett leende.

– Jag har varit tydlig med att mitt supporterskap för Malmö är en del av den jag är. Det är väl inte okej att komma för sent, men när det kommer till regler och lagar så ser jag bortom det när Malmö är involverat.

Att Premier League-spelare dyker upp i en klack hör inte till vanligheten. Samtidigt är Pontus Jansson inte en vanlig Premier League-spelare. 

Bland annat ser han själv till att styra upp fem intervjuer med personer i klubben för att ge den bästa bilden av sin tid i Brentford till den här artikeln. 

 – De gör vad jag säger till dem att göra, förklarar han.

Klubbens sportchef Phil Giles skrattar när den speciella intervjusituationen kommer på tal.

– Det är typiskt Pontus. Han tror vi gör vad han vill att vi ska göra. Hemligheten är att få honom att tro att vi gör vad han vill att vi ska göra, men i själva verket gör han det vi ber honom om.

***

Han sitter hemma i Ikea-soffan i familjens hus i London tillsammans med hunden Poppy. Nedanför på mattan är yngsta dottern Alma, 1 år, i full gång med att riva ut sina leksaker från en korg. 

Det har knappt gått fyra veckor sedan nyheten slog ned att han lämnar Brentford och Premier League för att återvända till Malmö FF i sommar. 

– Sedan dagen jag lämnade Leeds har saker bara kommit på varandra hela tiden. De här fem–sex veckorna är första gången jag har kunnat pausa och reflektera över det här. 

Rösterna inifrån Brentford är eniga. Pontus Jansson har satt ett enormt avtryck i klubben.

När han kom dit 2019 fick de en ledare, en försvarsgeneral och den sista pusselbiten som saknades för att gå från att vara ett bra lag i Championship till ett Premier League-lag.

Och historier om minnesvärda händelser finns det gott om.

Giles berättar hur Pontus Jansson försökte övertala honom att inte sälja Neal Maupay, hur han hjälpte klubben värva Saman Ghoddos, om alla gånger han ringt för att be om saker till spelargruppen och när han såg till att personalen fick ta del av bonusen när de blev klara för Premier League.

– Jag tror att spelarna tog från sin egen bonus och gav till övriga i klubben.

Psykologen Michael Caulfield nämner 4–1–segern borta mot Chelsea, under första säsongen i Premier League, när de jagade ett nytt kontrakt. Dagen efter hade startspelarna återhämtning på schemat och började sväva i väg efter triumfen om vilket mål som hade varit bäst. Pontus förklarade då att det bästa var att de tagit tre poäng.

– Rummet blev tyst och han sa ”33 poäng är inte tillräckligt, men det har gett oss en chans (att säkra kontraktet)”, säger Caulfield. 

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Thomas Frank framhäver sättet han kommunicerar och varit en ledare på planen – men också alla långa samtal de haft och hur involverad Pontus varit i allt som rör klubben.

Har du någonsin haft en spelare som är så involverad?

– Nej, det har jag inte, inte på den nivån. Det är ganska unikt skulle jag säga.

För Christian Nörgaad sticker firandet ut när Pontus Jansson gjorde 2–1 mot Watford. Ett mål som i praktiken säkrade Premier League-kontraktet. 

”This is what it means” var orden som Pontus skrek rakt ut och som kom att bli ikoniska. Så pass att de numera är målade på väggen i lagets nya omklädningsrum.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

– Hela den säsongen fanns det en banderoll med en bild på mig där jag skriker med texten ”Brentford is my passion”. Den satte sig verkligen i mig, att jag verkligen känner att det här är min passion. Att jag är här för det här, förklarar Pontus Jansson orden.

***

I soffan har Alma krupit upp i sin pappas knä med en Pippi-bok. Att familjen flyttade från Leeds till London för fyra år sedan kom som en stor överraskning för många. 

Efter tre säsonger i Leeds, där han var en av lagets främsta spelare säsongen 2018/2019, behövde klubben göra sig av med honom på grund av financial fair play–regler. Han fick ett samtal från sportchefen som undrade om han pratat med sin agent. Det hade kommit bud och Leeds ville sälja. 

– De började hota mig och sånt i slutet, att jag var tvungen att lämna annars skulle de skicka ner mig till U23. De skötte det jävligt dåligt faktiskt och jag blev ganska besviken på det, säger Pontus Jansson.

Det kom bud från bland annat Zenit, Fenerbache och Toulouse, men han lyssnade inte på något. Han ville stanna i England till vilket pris som helst. Premier League-klubbarna West Bromwich och Fullham visade ett svagt intresse, men där hände det ingenting. 

I stället gick han igenom tabellen i Championship, lag för lag, och fastnade för Brentford. Dels för att Leeds haft tufft mot dem och dels för deras sätt att arbeta med underliggande siffror.

Tillsammans med sin agent, Martin Dahlin, hörde de av sig till klubben. Brentford körde Janssons siffror i sina system och hörde av sig fem minuter senare.

– Det gick riktigt snabbt sen, men det var en helt sjuk sommar. 

***

Laget var på träningsläger i Österrike när övergången blev klar och innan Pontus Jansson var på plats hade det börjat viskas om nyförvärvet.

För det var en stor affär för Brentford. 

Tidigare hade de värvat talangfulla spelare runtom i Europa, men nu plockade de en rutinerad mittback från en konkurrent.

– Jag har varit här i åtta år och av alla värvningar vi har gjort så är han troligtvis den största, om vi jämför med vad vi brukar göra, säger Phil Giles.

– Jag vet inte hur jag ska förklara det, men när jag kom till Brentford första dagen och såg träningsanläggningen och hur hela klubben sköttes... Det var ett mediokert Championship-lag. Gymmet var lika stort som mitt kök är, säger Pontus Jansson och pekar runt sig.

– Allt det till där vi är i dag, det är en helt annan värld. Det är en otrolig resa som klubben har gjort och nu sköts det som en Premier League-klubb. 

Han lutar sig tillbaka mot soffkuddarna med kaffekoppen i handen. Han behöver inte lång betänketid för att svara på vilka minnen som sticker ut mest för egen del.

Segern i play off–finalen och den första matchen i Premier League.

– Jag har alltid fått höra att jag har storhetsvansinne och tror för mycket om mig själv. 

Har du storhetsvansinne?

– Det har jag säkert, säger han med ett stort leende.

– Jag har dämpat det med årens gång, men när sådana saker händer så fattar jag att jag har haft påverkan på saker och ting. Men en spelare kan aldrig bli större än föreningen, det är viktigt att komma ihåg.

Inför debuten i Premier League kom tvivlet. Var han tillräckligt bra för att spela på den nivån? Var laget tillräckligt bra?

– Jag tror alla tvivlar, inte bara jag själv. Folk sa att ”nu ska han spela Premier League, nu ska vi se hur bra han egentligen är.” Sen gick jag ut och spelade mest minuter av alla och vi kom på trettonde plats som nykomling. Så på något sätt var förra året det där beviset.  

Under fyra år i Brentford har fotbollsspelaren Pontus Jansson upplevt mycket. Personen Pontus Jansson har gått igenom lika mycket.

– Förr hade jag alltid en inställning att jag kände mig bäst, jag skulle alltid vara bäst på planen. Jag skulle själv göra en show, jag skulle dribbla och göra det ena och det andra. Sen jag blev kapten, och den här personliga resan som jag har gjort, då har det alltid varit att jag har velat göra andra bättre.  På något sätt är det också en skön sak att ha nu när jag kommer hem till Malmö. Jag vet att jag har skyhöga krav på mig men jag är inte där för att visa att jag är den bästa. Jag är där för att göra mina lagkamrater bättre.

***

Samtidigt som han nådde sin dröm att spela i Premier League tackade han nej till en annan. Att spela i det svenska landslaget.

Nyheten slog ned som en bomb i Fotbollssverige och han har tidigare förklarat att bristen på speltid låg bakom beslutet. 

– Robin (Olsen) sa alltid att jag var för snäll, att jag accepterade min roll på ett för snällt sätt. Jag kom trea, efter ”Vigge” och ”Granen”, och var tvungen att acceptera den rollen. Jag gjorde det jäkligt bra i fem–sex år och klagade aldrig.

Frun Åsa twittrade ut sina känslor kring beslutet och skrev att han nu fick tid med familjen i stället för att sitta på bänken.

– Hon frågade mig innan om hon kunde skriva det och det var sant, det hon sa. Men det är viktigt att påpeka att min och Jannes (Andersson, förbundskapten) relation alltid har varit på topp. Jag gillar Janne jättemycket och har jättestor respekt för honom. Men runt det fotbollsmässiga så ville jag spela mer, men det gick inte. Då kände jag att jag vinner ingenting på det.

Det har inte varit en hemlighet att Sverige haft mittbackskris i landslaget de senaste åren och Janne Andersson har berättat att han hört av sig till Pontus Jansson flera gånger för att få honom att ändra sitt beslut.

Men redan för många år sedan visste han att dagen han flyttar hem till Sverige så är det bara Malmö som gäller – inget annat.

– Det känns som när jag var liten, och det känner jag fortfarande i dag, att folk i Malmö gillar inte landslaget. Den känslan har jag alltid. Folk som jag som följer Malmö FF, de har inget intresse för landslaget. Så har det alltid varit för mig.

Vad tror du det beror på?

– Jag vet inte, det är väl det här med Skåne. Jag har inget bra svar på det om jag ska vara ärlig. Det är bara den känslan jag har, att det finns ett svalt intresse för landslagsfotboll i Malmö. Jag kanske har fel.

Tror du att du kan göra som Zlatan och göra comeback sent i karriären?

– Det tror jag inte, jag tror inte min fru kommer tillåta det heller.

– Jag säger alltid att ”ringer han (Janne Andersson) så kommer jag säga nej direkt” sen hör han av sig och säger ”ta några dagar på dig att fundera” och jag tycker det är skitjobbigt varje gång. För jag vill vara snäll och hjälpa honom och laget, det känns som jag har en skyldighet, säger Pontus och fortsätter med ett skratt:

– Jag hoppas det kommer några mittbackar som är riktigt, riktigt bra så jag slipper nämnas och slipper frågorna. Det är min högsta önskan.

***

Familjens hus ligger ett stenkast från Themsen i ett lugnt område i västra London. 

I den lilla trädgården som exploderar av grönska skymtar Bellas studsmatta genom fönstret. Den kvava luften där ute avslöjar att ett åskoväder lurar och dånet av ett plan som är på väg att landa på Heathrow hörs tydligt.

– Vi trivs fantastiskt bra här, jag ser London lite som ett andra hem måste jag säga. Det är en häftig stad, men här ute i Richmond är det lugnt och finns mycket grönska.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Annat var det under åren i Turin och Leeds.

– Första året i Leeds bodde vi i en lägenhet centralt, det var helt sjukt. Till slut visste typ alla var jag bodde, vilka restauranger vi gick till och var vi rörde oss. Men jag tyckte bara det var skitkul. I Italien var det också så, där är fotbollsspelare verkligen gudar. Gick jag ut med Poppy där så började alla skrika på gatan, då var jag en ”nobody” men det var så de såg på Turinospelarna. 

De senaste åren har det gått en rånvåg i England som drabbat flera Premier League-spelar. Bland annat har Victor Nilsson Lindelöf och Robin Olsen haft inbrott i sina hus.

Pontus Jansson blir genast mer allvarsam när ämnet kommer upp.

– När det hände Robin var det som man fick en helt annan respekt för det, en helt annan oro i kroppen. Jag tog det väldigt hårt, och Åsa tog det nästan ännu hårdare. Vi är väldigt tajta med den familjen, jag och Robin är nästan som samma person. Så vi tog det hårt men jag kan inte ens tänka mig hur det var för dem. En mardöm. Och sen det hände är det jobbigt att prata om det. 

Som kapten för Brentford ingår han i kaptensgruppen i Premier League där samtliga lagkaptener samlas för möten. Där har ämnet tagits upp ett par gånger.

– Premier League borde ta det på ännu större allvar, vilket man kanske har börjat göra men det händer fortfarande. Det är väldigt sorgligt.

– Man märker av det, nu när vi reser har vi massa vakter med och säkerheten är på en helt annan nivå. Även om jag ska göra saker själv, gå på något event, så har jag alltid med mig en vakt. Det är väl av en anledning, tyvärr. Så har jag aldrig känt tidigare. 

Vad hade du önskat att ligan gjort mer?

– Det är skitsvårt. Att man tar det på absolut största allvar, men det är ett stort samhällsproblem. Hur man ska lösa det vet jag inte. 

Hur känns det att flytta från det?

– Jag tror att har det hänt någon i ens närhet så kommer det alltid finnas med var man än befinner sig, tyvärr. 

***

Det finns en fråga som återstår.

Vad gör att en 32-åring som är kapten i ett Premier League-lag väljer att flytta hem till allsvenskan när alla rådgivare säger ”stanna kvar i England”?. 

Svaret innehåller flera parametrar. 

MFF:s mardrömshöst och en långdragen skada spelade in. Men framför allt pekar Jansson på en känsla av skyldighet till klubben i sitt hjärta. 

– Jag har alltid känt en skyldighet att flytta hem och vara på en bra nivå. Det finns en stolthet att komma hem i det här läget, att komma hem som en startspelare i Premier League.

– Jag tror bara det föll väl ut. Vi kan inte komma undan med att den hösten Malmö hade var katastrofal på alla fronter. Det blåste i föreningen och jag tyckte det var skitjobbigt. Jag har alltid sagt att ”den dagen Malmö behöver mig, då är det större sannolikhet att jag kommer hem”. 

Under VM var han hemma i Malmö och pratade med Jesper Robertsson, fysioterapeut, Jonnie Fedel, målvaktstränare, och flera andra ur föreningen. Känslan han fick då var att de saknade någon som honom.

– Någon som är född i Malmö, en riktig Malmöpåg. Det måste finnas en Malmöpåg för att det ska fungera som allra bäst.

– Nu känner jag inte så längre, skrattar han. Nu känner jag noll stress, men den egoistiska sidan av mig känner väl att saker och ting har fallit väl ut också på grund av att jag är klar. Kanske inte rent fotbollsmässigt, men hypen runt Malmö FF, den är enorm.

Är det lite det där storhetsvansinnet som kickar in?

– Kanske lite. Det är inte så att jag vill vara unik, men jag har alltid fattat beslut som andra inte gör. Jag har alltid gått min egen väg och än så länge har jag inte fattat några felbeslut. Hoppas jag.

Fem heta snackisar med Pontus Jansson: