Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”På vilket jobb måste en 16-åring dansa i trosor?”

Här är fem saftiga transfers - Zlatan inte etta på listan.
Tim Jakobsson lämnade Frej för livet som ungdomsproffs som 17-åring.
Han slutade med fotbollen efter två år i Wolverhampton.
Två år blev det i Wolves.Foto: Privat

Två år som ungdomsproffs i Wolverhampton ledde till fruktansvärd ångest och en avslutad karriär.

När Tim Jakobsson lämnade livet som fotbollsspelare lämnade han en tillvaro där han minns verklighetsfrånvända ungdomar, machokultur och dans i trosor.

– När man väl kommer innanför de fyra väggarna börjar man inse vilken sjuk människosyn som faktiskt finns, säger Tim Jakobsson till SportExpressen.

Det är 2014, två år efter att han hoppat av gymnasiet för att leva sin fotbollsdröm i Wolverhampton. Men två år i England får räcka för Tim Jakobsson.

Fotbollsmiljön är inget för honom.

– Fotboll som fenomen med supporterkultur och gemenskap är fantastiskt. Men branschen är genomvidrig, konstaterar han.

Visst, han kanske kan få ett kontrakt med Notts County och hålla sig kvar i England. Men... där är det exakt samma människor, inser han efter en dags provspel.

Som 17-åring lämnade Tim Jakobsson spel i division 1 med IK Frej för att i stället bli en del av den svenska skaran ungdomsproffs i Premier League.

Skolan och fotbollen gick inte att kombinera. Utbilda sig kunde han göra senare men ”fotbollen kan inte vänta”, säger han i en intervju med Mitt i Vallentuna hösten 2012.

– Jag brinner för fotboll. Här kan jag förmiddagsträna varje dag. Är det inte matcher samlas vi för frukost och tränar från 10.30 till 12.30, säger han till tidningen.

Den centrale mittfältaren oroar sig inte heller över faktumet att han med sina 17 år är yngst i truppen i B-laget utan funderar mer på om han kanske ska ha sitt dopnamn på ryggen när han springer ut på de stora Premier League-arenorna om några år.

– Det skulle sticka ut att ha Tim-Theodor på ryggen, det handlar ju en del om att bli sedd.

”Man vill visa upp en fasad”

Sedd och uppmärksammad blev Tim Jakobsson verkligen när han hamnade i Wolverhampton efter provspel hos Hull och Leicester.

Han tog plats i klubbens reservlag och fick dessutom vara uppe och träna med A-laget ibland.

– Första året var ganska bra men det andra var... Jag trivdes inte riktigt men jag var kanske bara inne i att jag hade skrivit på för en stor klubb i början. Jag började inse att ”jag mår inte bra i det här, så enkelt är det”, säger Tim Jakobsson.

Han beskriver en stämning där lagkamraterna var konkurrenter och en kultur där spelarna skulle armbåga sig fram till varje pris.

– Det blir mycket munkavle och man går inte gärna ut och pratar om det som är negativt. Fotbollsspelare generellt är väldigt dåliga på att prata om psykisk ohälsa, säger Jakobsson och fortsätter:

– Det är mycket goodwill. Utåt sett vill man gärna visa upp en fasad av att man håller på med HBTQ-frågor och jämställdhet men när man väl kommer innanför de fyra väggarna börjar man inse vilken sjuk människosyn som faktiskt finns. Vad man tycker om andra människor och hur man behandlar dem man arbetar med. Jag insåg att jag inte kunde vara i den miljön längre. Jag måste träffa andra människor och försöka bilda mig en egen uppfattning om världen.

”Jag hade fruktansvärd ångest”

Tim Jakobsson tycker att klubbarna är dåliga på att låta sina ungdomar få prata om sånt som är viktigt i deras mognadsprocess.

– Det finns ett behov att få snacka och bli sedd. Det är mycket machokultur, grabbar som ska tuffas om vem som har störst kuk. Det är jävligt hjärndött. Det är grabbar som knappt hunnit gå klart gymnasiet som tjänar multum när de är 17 bast. Det är klart man blir helt verklighetsfrånvänd av det. Skulden ligger inte på dem utan det ligger ett ansvar på många föreningar. De ser bara spelaren som kommer och att han kan bli en avkastning senare, säger Jakobsson.

Så det är ingen kritik mot just Wolverhampton?

– Nej, det är en av alla klubbar. Vissa är bättre än andra. Nu på senare år har man börjat kolla på vilken kultur man har i klubbar. Det har saknats i de erfarenheter jag har, hur man behandlar andra människor. Du kan inte bara komma och säga att ”du är ett kioskmongo”. Vad är det för arbetsplats?”

– Man kan inte acceptera att någon i omklädningsrummet säger ”du ska inte prata med mig för att du inte tjänar lika mycket som jag” eller ”jag ska döda dig”. Man säger att det bara är i stridens hetta men det är sjuka grejer som sägs.

Hur påverkade den här kulturen fotbollen för dig?

– Som på vilken arbetsplats som helst. Jag hade fruktansvärd ångest under de två åren jag var där.  

Har du något riktigt hemskt minne?

– Nej det var mer generellt. Det hände tidigare när jag spelade i Frej också. Nollningar där man som 16-åring ska komma upp i ett A-lag och dansa i trosor. På vilken vanlig arbetsplats ska en tonåring som knappt är vuxen dansa i trosor? Och i England är det hierarkin med att man inte ska tro att man är något. Det är en extremt toxisk miljö.

Tim Jakobsson flydde den ”toxiska miljön” i England.
Han tycker att många klubbar bara försöker ge sken av att de jobbade med HBTQ-frågor och jämställdhet.Foto: Privat

Slutade med fotboll – studerar i Malmö  

Stanna kvar i Sverige? Dra utomlands tidigt? 

Frågan om vad som är bäst för unga spelares utveckling är ofta het. Tim Jakobsson hade inte velat ha sin tid i England ogjord trots att den innebar slutet på karriären.

– Jag har alltid velat veta vad det är. Men med facit i hand inser jag att det är sjukt, säger han.

Men du rekommenderar inte andra att gå utomlands tidigt?

– Det beror lite hur man ser på det. Åker du utomlands kan du alltid komma tillbaka och få ett provspel med en klubb i superettan eller allsvenskan. Möjligheterna öppnar upp sig och man får ett namn på ett annat sätt. För en del spelare passar det och för andra inte, jag tror inte det finns ett givet svar. Men det är en helt annan miljö.

Rätt miljö just nu för den 25-årige Tim Jakobsson är Malmö där han ”lever ett vanligt liv”. 

– Jag pluggar till landskapsarkitekt och knegar. Jag kollar på Bajen och är sur för att det går dåligt. Dricker bira och hänger med polare. Det är jävligt gött faktiskt. Jag är nöjd med min livssituation och det är det viktiga, säger han.

Tim Jakobsson

Ålder: 25

Klubbar: Frej 2011-2012, Wolverhampton 2012-2014

Gör nu: Studerar till landskapsarkitekt.

Minns du Ronaldos halvmåne och Ljungbergs röda mohikan?

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.