Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Marika Domanski Lyfors om sorgen efter makens död

Foto: MARCUS ERICSSON / TT NYHETSBYRÅN
Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Svensk fotboll förlorade en tränarikon. 

Marika Domanski Lyfors förlorade sin livskamrat.

– Jag saknar honom. Efter så många år har vi delat inte bara livet, vi har delat intresse och fotbollen, säger hon med tårar i ögonen om maken Ulf Lyfors.

Ulf Lyfors tränargärning sträckte sig över ett halvt sekel.

Han var Sveriges första heltidsanställda förbundskapten på damsidan. Under sina sju år ledde han laget till bland annat EM-guld 1984 och EM-silver 1987.

Efter sin tid som förbundskapten för damlandslaget fortsatte Lyfors som förbundskapten för pojk- och juniorlandslagen fram till 2001.

I slutet av februari meddelade Svenska fotbollförbundet att Ulf Lyfors somnat in, 78 år gammal.

Hustrun Marika Domanski Lyfors, fotbollschef för damlandslaget, lämnade då landslagssamlingen i Portugal där laget befann sig för Algarve cup.

– Det har varit tufft, det är fortfarande tufft. Det är knappt man kan prata om honom utan att gråta. Det är begravning i veckan nu. Man får ta varje dag, en dag i taget, lite så, säger hon om den senaste månaden.

”Blir det extra påtagligt”

Med tårar i ögonen berättar hon hur fotbollen hela tiden påminner henne om Ulf.

– Jag saknar honom. Efter så många år har vi delat inte bara livet, vi har delat intresse och fotbollen. Så klart att när man är mitt i det så minns man honom också. När man är i fotbollen så blir det extra påtagligt på något sätt. Men det är livet, det är ju dagarna som är livet sägs det och då får man se till att leva de dagarna också så länge man har möjlighet till det.

Hyllningarna från Fotbollssverige har strömmat in efter Ulf Lyfors bortgång.

– Jag är jättetacksam för det. För jag får tillbaka lite minnen också, av vänner som berörts på många sätt. Det har varit fina reportage och hyllningar på många ställen, många fina människor runtom kring oss som har fina minnen, då känner jag på något sätt också att det är en tröst i sig.

– Han lever vidare på något sätt i alla minnen och att alla minns honom, det gör att han på något sätt lever vidare i många hjärtan och det är bra, avslutar Marika Domanski Lyfors.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.